Så nu sitter man här igen, och undrar varför folk skär sig.
Visst, det underlättar för stunden, då den fysiska smärtan övertröstar den psykiska. Då hjärnan koncentrerar sig på något annat än dina tankar. Men om man tänker efter är det egentligen ett otroligt dumt försök att lösa problem, inte för man skadar sig själv, utan för är så otroligt oorginellt.
Vad är syftet egentligen
Det är inte som vi naturligt, löser problem genom att skada oss själva. Vi alla föds inte machosister (eller kanske, lite smått), och därför finns det inget inom oss som säger till oss att skada bort smärtan.
Jag anser att vartenda person borde komma på ett eget sätt att kyla av, precis som jag har. Har aldrig skärt mig, men har en metod. En väldigt personlig metod, som är tvärt om vad jag försökte innan. Istället för att t.ex spela trummor eller springa bort tankarna, försökte jag istället fokusera tankarna på ett ställe. Det funkade, otroligt effektivt.
Men tyvärr delar jag inte med mig detta till er, får då bryter jag emot mina egna principer. Idag tycker jag att folk istället för att följa normen, när de själva paradoxalt anser sig själva vara emot den, komma på ett eget sätt att bli av med smärtan, förutom att skära sönder sig.
Visst, jag har aldrig testat att vara självdestruktiv i det traditionella sättet, men seriöst? Påminns ni inte av anledningen bakom ärren varje dag?
Varje ärr måste representera en dag, en känsla, som ni absolut inte vill minnas. Varför såfall permanent rista in den dagen i er själva.
Logik?
Logik is no more
Allt för uppmärksamhet.
När jag skär mig gör jag det för att det är lite coolt så där och jag gillar ärren (annars brukar jag sminka dit ärr)
När jag skar mig så gjorde jag det för att jag kände mig så handfallen och hjälplös. I mitt fall var det ett rop på hjälp, för att de runt mig skulle ta mig på allvar och förstå att jag faktiskt mådde dåligt.
Visst är det ooriginellt, men det är onekligen ett tydligt tecken på att någon mår väldigt dåligt, och alltså ett mycket effektivt sätt att bli sedd.
Berkman:
Påminns ni inte av anledningen bakom ärren varje dag?
Varje ärr måste representera en dag, en känsla, som ni absolut inte vill minnas. Varför såfall permanent rista in den dagen i er själva.
Jag reflekterar sällan över mina ärr numera. Jag skämdes en tid efter att jag slutat skära mig, men nu är de där de är och så är det bara.
De betyder inget längre. De uppstod under en tid då jag hade det svårt och kände mig väldigt hjälplös, desperat och deprimerad. Idag gör jag inte längre det, och därför är mina ärr inte viktiga längre.
Såg precis att mitt inlägg var det enda seriösa i tråden. Genant. Skulle skrivit "För att man är emo" eller något liknande istället.
Berkman:
varför folk skär sig
Jag slappnar av, tänker på något annat.
koolt med ärr, som Scar i lejonkungen
de mår dåligt?
Rop på ett hjälp som de inte vill ha eftersom alla går och döljer sina ärr ändå.
creepy:
Jag slappnar av, tänker på något annat.
Berkman:
En väldigt personlig metod, som är tvärt om vad jag försökte innan. Istället för att t.ex spela trummor eller springa bort tankarna, försökte jag istället fokusera tankarna på ett ställe. Det funkade, otroligt effektivt.
Tror inte den metoden är så personlig som du tror, att möta en rädsla, dålig tanke eller dyl är grundprincipen i många psykologiska metoder samt även bla. i buddhismen.
Senså när kroppen skadar sig släpps ju endorfiner ut, så på frågan varför folk skär sig kan man ge motfrågan varför folk skjuter heroin?
Im not a lemon:
på frågan varför folk skär sig kan man ge motfrågan varför folk skjuter heroin?
tack. jag blir jävligt trött på folk som frågar varför man skär sig, och visst, klart man kan undra eftersom det inte är bra alls. men det finns ju en anledning till att folk som mår dåligt väljer att göra det.
raally:
tack. jag blir jävligt trött på folk som frågar varför man skär sig, och visst, klart man kan undra eftersom det inte är bra alls. men det finns ju en anledning till att folk som mår dåligt väljer att göra det.
Precis, tror det har mycket att göra med att psykisk smärta är så oförståeligt om man inte upplevt det själv, vilket gör att man inte kan förstå varför någon skulle vilja byta den smärtan mot en fysisk. Och oförståelse leder ju, så som historien lärt oss, oftast till fördömande.
Im not a lemon:
Tror inte den metoden är så personlig som du tror, att möta en rädsla, dålig tanke eller dyl är grundprincipen i många psykologiska metoder samt även bla. i buddhismen
Det är ju inte vad jag pratar om? Jag sa bara att det jag fokuserade mina tankar, påstod jag någonstans att det var vad du skrev där. Jag skriver inte vad det är här, för jag anser att det jag gör är personligt.
Inte det du påstår att det är.
Im not a lemon:
Precis, tror det har mycket att göra med att psykisk smärta är så oförståeligt om man inte upplevt det själv, vilket gör att man inte kan förstå varför någon skulle vilja byta den smärtan mot en fysisk. Och oförståelse leder ju, så som historien lärt oss, oftast till fördömande.
Påstod jag att jag inte visste hur psykisk smärta är?
Förlåt, men du har ju absolut ingen aning om hur jag känner mig. Hur otroligt dåligt jag mådde, och sen hur det omöjliga hände. Det blev värre. Jag kritiserar inte folk som skär sig, eller föraktar de. Jag kan mycket väl förstå varför man skulle vilja byta ut den smärtan mot den psykiska, men allt jag undrar är varför. Varför ska man göra någotsådant, när man har andra möjligheter.
raally:
tack. jag blir jävligt trött på folk som frågar varför man skär sig, och visst, klart man kan undra eftersom det inte är bra alls. men det finns ju en anledning till att folk som mår dåligt väljer att göra det.
Verkar jag som en idiot? Rally, snälla, förklara för mig varför jag borde skära mig. Jag vill veta. Jag skämtar inte här, jag är helt seriöst. Uppmuntra mig att bli av med smärtan.
XMinGrönaLampaÄrDödX:
När jag skar mig så gjorde jag det för att jag kände mig så handfallen och hjälplös. I mitt fall var det ett rop på hjälp, för att de runt mig skulle ta mig på allvar och förstå att jag faktiskt mådde dåligt.
Tack för ett bra svar. Men jag undrar en sak. När du väl skar dig, visste du att det var anledningen bakom det, eller trodde du att du gjorde det för anledningarna de har skrivit här ovanför mitt inlägg?
Jag vet hur svårt det är att få sina vänner och familj att förstå hur dåligt man mår, och i vissa fall vill man inte ens få de att förstå. Men det känns som att folk som skär sig, även om det är dumt att kategorisera de i en grupp sådär, i vissa fall inte verkar förstå den riktiga anledningen bakom ärren.
Har jag fel?
Föresten, har någon källa på att endorfiner släpps ut när man skär sig?
Trodde det var adrenalin. Ni vet syftet med just det hormonet är att sätta igång blodcirkulationen genom att sätta hjärtat på högvarv, vilket gör människan mer alert och varnad för faror.
Så när man skadar sig själv, så automatiskt tror hjärnan att ett farlig djur eller någon annan typ av skada är i närheten, som potensialt kan betyda döds fara. Så det endokrinera systemet sänder ut adrenalin vilket gör precis det jag skrev där uppe.
Man kan inte kontrollera det endokrinera systemet, men man kan utnyttja det.