everybody:

Någonting sådant.
Som Aristoteles sade; alla människor vet vad de borde göra, de vet bara inte riktigt hur...typ.

Tänkte nog en del som dig när jag var 15. Hoppades på att jag aldrig någonsin skulle behöva ta del av "ekorrhjulet". Man vaknar, går till ett jobb som inte fyller något större syfte än att producera flera mobilskal eller liknande, för att göra sin chef rikare, för att sedan gå hem igen och distrahera sig med triviala ting. Jag ville flytta ut i skogen och leva som en indian eller något. Helst av allt riva ner samhället.

Eftersom att jag hade såna här tankar ansåg jag mig oftast bättre än de jämnåriga som inte var lika hatiska och negativt tänkande. Visst mognade jag kanske tidigt men i efterhand inser jag att jag underskattade de flesta.

Min anledning till varför jag gjorde så (vilket jag först de senaste åren förstått) var att jag hade ett så otroligt dåligt självförtroende. Jag ville sticka ut så för att på så vis "ta" självförtroende. Om jag var en zebra bland hästar måste väl de andra tänka att jag ändå hade självförtroende osv? Och det funkade då iofs.

Idag är jag asnöjd med allt och tänker ej så längre. Har fortfarande kvar mitt intellekt men har kommit närmare mig själv och hittat så mycket godhet i mig själv och i världen att jag jättegärna stannar kvar så länge det går. varje da e en fezt

katamari:

Bra sagt!

Jag får försöka anpassa mig efter alla andra helt enkelt.

everybody:

Jag får försöka anpassa mig efter alla andra helt enkelt.

Nej, var dig själv, alltid. Gör bara det som känns rätt för dig. Men jag tror att du efterhand inte kommer att känna dig så ensam när du blir äldre och fler mognar. Jag tror också att du kommer ha en väldigt annorlunda syn på livet och omvärlden om några år eller så. Ens världsuppfattning förändras väldigt mycket i tonåren.

Precis.

Panda:

Aspie?

AS= inte lika med annorlunda.

Hej igen, jag har egentligen ingenting att skriva, känner bara för lite gemenskap igen. Det har snart gått en månad sedan trådstarten och det har hänt mycket för min del. Jag har börjat i skolan igen som säkerligen har varit nyttigt för min del, att träffa vänner och klasskamrater. Jag gick på sommarlov med förhoppningen på det bättre när jag senare skulle komma tillbaks till höstterminen. Att försöka att sätta ytligare ord på denna förändring vore inget annat än oförståndigt. Jag kan istället konstatera att jag överlag har varit relativt "lycklig" under denna tid om man nu kan resonera i de termerna utifrån det aktuella läget. Jag har förväxlingsvis levt i en "bubbla" där jag har varit trygg, sett fram emot framtiden och livet, gått ut 9:an med fina betyg, gått natur och skaffa ett stimulerande jobb. Jobbat med det som verkligen intresserar mig, och sedan åtnjuta av allt som livet har att erbjuda, och framförallt kärleken. Denna "bubbla" är i realiteten i princip min vardag lyckligtvis nu för tiden. Under en kortare period efter en rad olika företeelser var verkligen döden och knakade på, den dagen kände jag mig som ett barn som hade blivit bestulen på något djupt kärt. Kanske var det just den känslan jag länge har burit och på något sett varit bekant med, men att den aldrig riktigt kommit upp på ytan. Med minna bevekelsegrunder och mitt nuvarande utgångsläge kan detta projekt bara leda åt ett håll. Jag vill tro att jag är en riktig medmänniska och att min empati är förvånande stark emellanåt, men kanske är det bara så att jag drivs av ett hat och förakt mot mänskligheten. Kanske är det emot människans natur att vara lycklig.

Äsch, har du vänner så är det lugnt, då kan du ta ditt intellektuella behov från internet och diskutera med likasinnande där. Jag är som du och har knappt vänner för tillfället. Planerar att byta linje på gymnasiet och att komma in i en så stor klass som möjligt, bara för att slippa stå ut, typ.

Jo, det är ju en mindre dyster aspekt att se situationen ur.

everybody:

å lyckades jag trycka in någon bisarr idé i min hjärna att det var "äta eller ätas."

Det är vanligt att känna så när man är ung

Jag tycker det är rätt fascinerande att skapa mej en egen "trygghetsbubbla" och sedan studera den på liknande sätt som du gör. Kommer fram till att jag vill ha bubblan för att den gör mej glad och trygg, men är intressant att filosofera utanför den nångång ibland

Jag tycker inte dina tankar låter som något ovanligt. Filosoferar också mycket kring människors beteende och sociala bubblor osv. Till skillnad från dig har jag ganska glest med irl vänner. Mer sådana man hälsar på, men ingen man är "bästis" med.

Förstår att det slutsatserna man drar utav mänsklighetens uppförande kan vara ganska deprimerande. Men om man inte gillar hur det sociala systemet är uppbyggt får man väl själv vara den som ändrar på det. 🙂 Kastar man en sten lämnar ringar på vattnet.

ja, inte är du bättre på svenska iaf.