Aviseringar
Rensa alla

Anti-depressiva läkemedel


Ämnesstartare

FruLiten:

Ja, så därför är det ju ganska felaktigt att påstå att det är så 

fast det finns ändå droger som kroppen vänjer sig vid 


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

cuzIcan:

fast det finns ändå droger som kroppen vänjer sig vid 

Absolut, men det betyder inte att detta stämmer: 

cuzIcan: börjar man med 1 tablett om dan, sen slutar det verka så då måste man ta två osv....


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

FruLiten:

Absolut, men det betyder inte att detta stämmer: 

nä de e klart, uttryckte mig nog lite fel där, sry Hjärta


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

När klorpomazin (Hibernal) kom på 60-talet kunde 2/3 av alla mentalsjukhus i USA stängas. Det visar lite hur gott det kan göra med piller på en deffekt hjärna.


   
SvaraCitera
GraGo

Amfetaminet var ett jävligt stort genombrott också, och det är jävligt kul även om man inte är sjukBlink


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

FruLiten: Jag undrar hur eran syn är på anti-depressiva är?
Skadar det mer än det hjälper?

Det finns många olika typer av antidepressiva, de vanligaste är väl SSRI-preparaten ex. Prozac (Fluoxetin), Zoloft (Sertralin) och Cipramil (Citalopram).  Jag förmodar att de skrivs ut mest för att det är ekonomiskt- och byråkratiskt effektivt, mer än att de faktiskt leder till ökad livskvalitet. 

Iaf. de är tänkta att fungera ungefär såhär... Alltså hjärnan består av miljarder nervceller som skickar signaler till varandra via sina synapser. Inom nervcellerna är signalerna elektriska men när de ska överföras så sker det i form av en signalsubstans (aka. neurotransmittor aka. transmittorsubstans) som produceras  i och transporteras ut ur synapsen. Ämnet frisätts då i det rum som finns mellan nervcellerna för att sedan fastna på granncellens mottagare där den omvandlas till elektrisk signal igen och skickas vidare genom cellen, unt so weiter.  När en signalsubstans släppt från sin mottagare bryts den ofta ner av ett enzym eller så tas det upp igen av den nervcell som släppte ut det för att således återvinnas. 

Om det finns mycket signalsubstans i glappet mellan cellerna så kommer signalen bli stark eftersom fler mottagare stimuleras och omvänt - men om signalen blir starkare än förväntat så kommer cellen reglera så att mottagarna blir färre. Det är därför som man får tillvänjning av många droger, och abstinens då kroppens egna ämnen inte räcker för att stimulera så få receptorer - för när de blir färre så fordras en större koncentration av signalsubstansen för att ge tillräckligt med "tryck" för att den ska tas emot, så att säga.  

Vår kropp är ett väldigt avancerad reglersystem. Den har mängder av olika sensorer som konstant känner att processerna fungerar som de ska - före, efter och under. Så att det kan regleras på rätt sätt. 

SSRI står för "Selektiva serotonin-återupptagshämmare".  Serotonin är en signalsubstans som man bland annat tror har någonting att göra med välbefinnande. Om man t.ex. tar Extacy så släpps serotoninet från sina depåer och man får en känsla av välbehag och vill kramas jättemycket. Sen blir allt grått och deppigt dagen efter då man knappt har nått kvar och man måste vänta tills det producerats igen. 

Poängen med  SSRI är att de ska påverka regleringen så att mer serotonin "blir kvar" i systemet och kan användas igen innan det bryts ner. Men den troliga responsen från kroppen är att reglera ner serotoninproduktionen för att kompensera för läkemedlets uppreglering av nivåerna. Jag tänker att om kroppen ställt in sig på en viss serotonin-nivå så känner dess sensorer av nivån och reglerar ner om det är för mycket. Vi vet inte vad exakt det är som bestämmer vilken nivå kroppen vill ha, men jag har svårt att tänka mig att det bestäms på ett sådant sätt att det kan förändras mer än kortsiktigt genom att man tar SSRI-preparat. Själv förmodar jag att det bestäms på en mer existentiell och social nivå, och att de positiva effekter som många ändå upplever beror på placebo eller möjligtvis någon bi-effekt som inte ännu är kartlagd. Men detta är bara spekulationer! Det är förstås mycket möjligt att jag har fel. 

Jag har inte läst några vetenskapliga studier i frågan. Jag har heller inte kompetensen att göra det. Jag pratade med en läkare (inte psykiater) i somras och han påstod att det fanns jättemånga undersökningar som visade på att dessa preparat fungerade - och lika många som visade på att de inte fungerade. Det existerar hur som helst inget konsensus utan behövs mer och bättre forskning. Att de för med sig många mer eller mindre allvarliga biverkningar är dock klarlagt. 


   
SvaraCitera