Det har skickats in en ny användartext. Säg vad ni tycker!

St. Petersburg
av: DanielG

Kalt och ont. Grått och tråkigt. Stora spår efter Andra Världskriget. Människor är otrevliga och vill inte stanna upp och hjälpa till. Det är så som många människor föreställer sig St. Petersburg, eller hela Ryssland för den delen. Men det är helt fel, faktiskt.

Ryssland har av många människor föraktats. Det har hatats, det har blivit smutskastat. Och mycket av det stämmer ju faktiskt. Det är inte ett helt oskyldigt land. Deras politik är kanske inte den bästa i världen. Och de kanske inte har visat så jättemycket invandrarvänlighet.

Men det finns även bra sidor hos landet. Och då så pratar jag inte om det stora hela, som av många kan räknas som miserabelt, men om de små detaljerna. Som till exempel den trevlige affärsinnehavaren eller den snälla tanten i varuhusets entré som bjuder mig på en kopp te när jag kommer dit tidigt på morgonen en kall vinterdag, när solen lyser starkt över hustaken och ner på marken.

Jag tar den lilla koppen och går iväg. Butikerna har just börjat öppna. Jag dricker upp det sista och går sedan in på en matbutik.

Jag går fram till charken och ber om kalvfärs. Damen som står bakom disken ser glad men lite nyvaken ut. Hon lägger upp så mycket som är standard för just deras kedja. Hon tar fram en papperspåse och lägger i min beställning. Jag tar den och lämnar pengarna. Jag går ut från butiken. Den gamla tanten sitter kvar, och när jag passerar henne så hälsar hon mig lycka till och återgår till sin kopp med rykande varmt grönt te.

Jag känner mig såklart glad en sådan här lysande morgon. Och vinterns kyla kan till och med övervägas av solens strålar mot mitt frusna ansikte. Jag försöker att vissla en liten trudelutt medans jag går nerför Prospekta Lenina. Jag känner att jag har gemenskap med invånarna.

Jag känner mig hemma.