Sen jag var 9-16 (pågående) har jag haft ÄS, sen 12 år diagnosen anorexi. Har haft ljusare och mörkare perioder men ändå ingen riktigt frisk period. Räknar kalorier varje dag, oavsett jag äter fler eller färre och har extremt behov av att räkna dem och ha "kontroll". Sen slutet av september tills nu har jag gått runt med tomhetskänslor och under hela oktober, november och december låg jag hemma apatisk och kunde varken äta, sova eller göra NÅGONTING förutom att röka (om ens det). Jag sov två-tre timmar bra nätter och den bästa dagen pillade jag i mig en halv portion sushi (annars bara vätskor). Jag låg bara i sängen och kunde knappt prata ens med min egen mamma. Ville dö, men ändå inte för jag orkade inte med all planering kring självmord. Kunde inte ens tänka eller höra mina egna tankar för det mesta. En gång i veckan släpade jag mig med mycket möda till en terapeut.
Vid årsskiftet började jag prata och umgås med familjen. I samma veva blev jag sjukskriven fram tills nästa höst från gymnasiet. Numera kan jag äta någorlunda (dock maniskt kalkylerat, får ångest över att äta när jag inte orkar promenera eller liknande) och tvingar mig att borsta tänderna och dricka kaffe och sminka/sminka av mig bara för att ha någon form av mål med dagen.
är så utmattad att jag mår illa just nu,och skriver med skakiga fingrar. känner mig oerhört trött och utmattad jämt (trots att jag nu sover hela nätter) och har ingenting som motiverar.
måste avrunda inlägget innan jag spyr. någon som varit i min sits och kan trösta? hur orkar man börja leva igen? mina fd drömmar känns fullkomligt obetydliga.
"sen 12 år" = sen jag var 12 år. är bara 16 än
Kämpa på, och försök att få i dig mer mat!
usch, jag känner igen mig fast inte lika allvarligt.
skiva en banan och kör den i mikron. ringla över pyttelite lönnsirap. Det är hur jag börjat äta igen. mikra den inte för länge bara. Fortsätt kämpa!
Jag ser att du lider av följande problem:
Anorexi
Utmattningsdepression
Ångest
Apati
Sömnproblem
Tomhetskänslor
I grund och botten är väl det anorexin som är orsaken till de övriga problemen. Jag har en bekant som jobbat inom vården och inom den familjen har de även haft person som blivit utbrända och haft utmattningsdepression, så jag har viss inblick i dina problem.
Två frågor som kan göra det lättare för mig att hjälpa dig:
1) Tar du mediciner mot utmattning eller depression?
2) Tycker du att du gjort några framsteg någon gång under dina år för att förstå din situation och bli av med anorexin?
3) Om du vill besvara denna fråga så: vad är dina drömmar eller mål du vill må i livet?
Jag har lite ont om tid nu så jag återkommer senare och ska då försöka ge råd vad du bör göra för att bli av med anorexin och de övriga problemen.
Jag nämnde jag känner en person som jobbat inom vården och därför kan jag ge råd mot utmattningsdepression. Du bör göra följande:
1) Håll dig borta från allt som pressar dig eller är ansträngande. Bra att du redan fick sjukskrivning från gymnasiet så då borde du kunna återhämta dig snabbare.
2) Ät regelbundet och mångsidigt flera gånger per dag. Morgonmålet är synnerligen viktigt för att få en bra start på dagen. Maten tillför dig energi som du verkligen behöver om du är utmattad och deprimerad.
3) Ha regelbundna sovtider, d.v.s. gå och lägg dig samma tid varje kväll, sov det antal timmar per natt som är normalt för dig. Att sova antingen för lite eller för mycket påverkar ditt humor rejält och kan även vara skadligt för hälsan på långsikt. Vaka inte på nätterna.
4) Grundläggande motion är bra, men du ska inte anstränga dig och pressa dig för hårt om du är utmattad och inte orkar med det. Det kan göra ganska mycket skillnad på ditt välbefinnande om du åtminstone lite frisk luft. Men orkar du inte kan du börja med att bara koppla av där hemma.
5) Skapa en trygg miljö där hemma där du kopplar av. Du kan t.ex. lyssna på musik, titta på film, umgås med familjen, göra något som får dig att skratta och ger dig glädje, ha det mysigt o.s.v. Gör det som du älskar att göra, t.ex. en hobby. Annat som är mycket avkopplade och bra för din situation är t.ex. bada i badkar eller besöka en simhall eller bada bastu om du har tillgång till det.
5) Ta tillvara all hjälp och stöd från din familj och även av läkare om du så vill. Det finns mediciner mot utmattningsdepression. Det är viktigt att du får prata med personer om dina problem/bekymmer, det kan kännas lättare för dig om du för prata ut det.
Jag ska ge råd för anorexin senare, kanske imorgon, men här har du en början för att åtminstone börja må bättre.
Jag sitter i precis samma sits, det är bara det att jag har levt ytterligare 2 år i skiten (är 18)
depression helt klart, den diagnosen fick jag senaste LPT-vändan (ett och ett halvt år sedan). Då blev jag inlagd för hjärtarytmier och svår uttorkning i samband med överdos och så anorexin i sig.
Under de 4 månaderna innan "kollapsen" låg jag bara på sängen. Jag skolkade bort skolan, låg med laptopen framför mig på sängen. Ömsom "somnade" jag med huvudet på tangenterna ungefär, ömsom skrev jag på självmordssidor som jag grät. Bara att gå till badrummet värkte i benen... Av psykläkaren fick jag höra att kroppen reagerar så när man inte får i sig näring, den slår av helt för att spara energi. Man blir djupt deprimerad av anorexia.
heyjupiter:
Sen jag var 9-16 (pågående) har jag haft ÄS, sen 12 år diagnosen anorexi.
Mårran:
Jag sitter i precis samma sits
Professionell hjälp är väl det bästa. Jag rekommenderar Riksföreningen mot ätstörningar: http://riksforeningenmotatstorningar.se/
På den sidan finns information om ätstörningar t.ex. symptom, kan väl vara bra att känna till men även hur man söker vård och lokala vårdenheter i Sverige.
marcus1987:
Professionell hjälp är väl det bästa. Jag rekommenderar Riksföreningen mot ätstörningar: http://riksforeningenmotatstorningar.se/
Jag funderar på att åka till Irland eller USA för behandling. Det här funkar inte, helt enkelt. För frisk det måste jag bli
heyjupiter:
ÄS
vae det?
detberorpå:
vae det?
ÄtStörning
Mårran:
ÄtStörning
oh
oki
marcus1987:
Professionell hjälp är väl det bästa.
jo.. har varit inlagd 2 x 3 månader på behandlingshem, haft terapi och ett anorexiteam på ABmottagningen, varit inlagd för självmordsförsök på BUPakuten 8 gånger osv. Jag vantrivdes på ABmottagningen och BUP och bröt kontakten med dem helt med hjälp av mamma. Det var väl ett och ett halvt år sen jag arbetade med anorexiproblematiken på nåt sånt sätt, nu tar jag det som det kommer och ibland går det bra och just nu går det lite sämre. Nuförtiden har jag som sagt terapi en gång i veckan och den handlar inte om anorexin. anorexi är mitt minsta problem i förhållande till allt annat. Hellre undernärd och svag än självmordsbenägen och apatisk.
tack för alla svar. jag orkar inte svara alla utförligt, men det betyder mycket att ni skriver.
heyjupiter:
anorexi är mitt minsta problem i förhållande till allt annat. Hellre undernärd och svag än självmordsbenägen och apatisk.
Personer som får det svårt kan börja fundera på självmord som en lösning, men kom ihåg att om du gör det kommer dina föräldrar, familj och kanske även anhöriga att börja lida. I värsta fall kan föräldrar bli sjuka och få allvarliga problem då deras barn dött. Så hoppas att du får se lite ljus i ditt liv emellanåt också. Du är däremot inte den första jag känner som varit i sådana här svårigheter, så då vet jag att det är möjligt att ta sig ur svåra problem, även om det kan ta sin tid.
En rekommendation gällande anorexin är att du ska läsa på bloggar av andra personer som blivit fria från anorexi. Kanske får du några råd som kan hjälpa dig.
Du skrev att du sov 2-3 timmar en natt och åt en halv portion sushi, men har det varit så under längre perioder eller äter och sover du mer vissa dagar? Sover man så lite så kommer ditt psyka och hela kroppen definitivt att må dåligt. Människokroppen fungerar så att då en del av kroppen mår dåligt så mår hela människan dåligt. T.ex. om magen inte får tillräckligt med mat och mångsidig mat så mår man även psykiskt dåligt. Samma gäller om man inte får i sig tillräckligt med vätska. Så för att ta sig ur dina problem tror jag att du måste äta och sova normalt. Du är inte född att vara apatiskt, utan det finns nog en förklaring.
"Rätt kost förebygger och kan ibland lindra allvarliga sjukdomar som depression, demens, ADHD, dyslexi, schizofreni och ångest"
"Brist på zink kan orsaka depression, apati, trötthet, paranoia och andra psykiska problem förutom störningar i andra delar av kroppen."
Källa:
http://www.nyfikenvital.org/?q=node/91
"Du blir lättare mentalt trött om din kropp saknar vatten"
"Magert kött ger mer mental energi"
"Ät bananer när du är deprimerad eller sömnlös"
Källa:
http://iform.se/kost/kost-och-halsa/6-sakra-om-mat-och-psyke
marcus1987:
om du gör det kommer dina föräldrar, familj och kanske även anhöriga att börja lida
no shit sherlock? alltså no offense men tror du att jag är helt efterbliven eller? tror du inte att jag redan har så jätte¨många skuldkänslor över mina självmordstankar så jag nästan kräks?
min terapeut har precis börjat få mig att sluta känna skuld för sånt man inte kan rå för (till exempel hur andra reagerar på något som jag väljer att göra). jag får helt enkelt skita i skuldkänslorna för mina anhörigas eventuella lidande om jag väljer att ta mitt liv, att känna skuld över sina tankar och känslor är meningslöst eftersom man inte kan rå för hur man känner. däremot kan man bryta tankarna när de bildar nedåtgående spiraler.