Mitt nuvarande tillstånd är inte så lätt att förklara, men jag ska försöka så gott jag kan.
Jag är en 18 år gammal kille utan några som helst framtidsplaner eller drömmar. Jag går på en estetisk linje med musik som huvudämne. Anledningen till att jag sökte denna linje är pga mitt stora musikintresse, jag ville utvecklas som gitarrist samt lära mig komponera egen musik. Några planer på en framtida yrkeskarriär fanns inte. På gymnasiet har jag träffat många nya vänner, men min sociala förmåga har gått upp och ner. Under en period kände jag mig socialt inkompetent. Detta ändrades så småningom.
Jag ska försöka hålla det hela kort. Under större delen av min skolgång har jag slarvat med läxor och pluggat dåligt, jag har varit helt ofokuserad på musikteorin och missat massor av viktiga kunskaper. När jag försöker utbilda mig själv inom vissa ämnen glömmer jag oftast bort vad jag precis läst. Det bör kanske nämnas att jag har ADD. Den senaste terminen har jag dock blivit något bättre med pluggandet.
Under nästan hela sommarlovet har jag stannat hemma och fördrivit tiden med enformiga och meningslösa aktiviteter (tv, internet, datorspel osv). Jag vill komma ut ur min tråkiga tillvaro, men jag känner mig helt orkeslös och omotiverad. Jag känner apati för det mesta i min omgivning och har inte lust med någonting. Jag hade planerat att ha en fest hos mig med mina vänner, men det lär nog inte bli av. Jag vill gärna kontakta någon kompis och hitta på någonting, men det skjuter jag upp hela tiden. Vilket är synd med tanke på att när jag inte regelbundet umgås med folk under långa perioder brukar min sociala kompetens sjunka. Min musikaliska utveckling står helt stilla. Jag kan få för mig att jag vill lära mig en viss låt eller skriva en själv. Men oftast ger jag upp efter ett tag och struntar i det sen. Jag som brukade vara så engagerad i mitt musicerande. Det känns ofta som om jag blir dummare och dummare för var dag som går.
Förlåt för att mitt inlägg är väldigt rörigt och dåligt skrivet. Men jag är trött och måste lämna datorn nu.
Jag känner igen mig så himla mycket i det du skriver.
Rävpojken:
http://www.reuniting.info/download/pdf/0.BENEFITS.pdf
Tja, jag kan av egen erfarenhet intyga att pornografi faktiskt är skadligt. Jag har periodvis missbrukat pornografi, jag lyckades sluta i några månader. Tyvärr fick jag ett återfall. Det har blivit mycket mindre frekvent dock, men nu ska jag sluta på riktigt. Jag tror dock inte på att pornografin är den största skurken i denna situationen, men tack för ditt svar!
Tänk på att även svagt intresse för någonting är ett intresse. Du får verkligen försöka att låtsas att du gillar sakerna mer än vad du gör, sätt gärna upp små mål som du ska göra. Du kan också vara utomhus mer. För mig blev det mycket bättre med mitt mående när jag lämnade Sverige i en månad och inte var hemma, för jag trivs inte i miljön hemma. Så hade jag även folk omkring mig som inte gav upp, som ständigt försökte få mig att vara med på saker. Har du några sådana vänner eller bekanta?
Alltså, lura dig själv att du har stort intresse för t.ex en liten sak och börja därifrån. Tillslut kommer du nog bli glad för att du lyckats hålla dig fast vid och slutföra någonting. Det tar lång tid att må bra men ge inte upp för då blir det bara värre. Bättre att klara av småsaker som att t.ex diska än att inte klara av någonting alls.
