Stringburka:

Bibeln är en osäker källa därför att den är så vinklad, och långt fler än 8 personer har skrivit om t.ex. drakar eller enhörningar - det gör inte att de existerar.

Det är skillnad på om det i texten framkommer av författarna att det är en saga eller om de varit ögonvittnen. NT författarna påstod sig ha varit ögonvittnen. Då man läser evangelierna Matteus, Markus, Lukas och Johannes så märker man att en del händelser är skrivna ur olika personers synvinklar och kompletterar varandra. Detta är ett argument för att de verkligen skulle ha varit ögonvittnen.

Sedan finns det en hel del arkeologi som bekräftar bibeln. Personer som t.ex. Salomon, Herodes, David, Nebukadnessar, Jeremia etc så finns det arkeologi för. Sedan finns det även arkeologi för bekräftar många olika platser och händelser i bibeln. Jag påstår att det INTE finns någon arkeologi som går emot bibeln och vem som helst får gärna försöka hitta något sådant och visa mig.

Stringburka:

Hur många har koll på vad Sveriges lag påbjuder? I de flesta vanliga fall har folk rätt bra koll på det, trots att boken är dötråkig

Det är för att folk anser att det är viktigt att känna till lagar. Många anser däremot inte att Gud är viktig och då finns det ju noll intresse för bibeln. Sveriges lag behöver inte vara intressant att läsa för att folk ska läsa den utan den läses för att det är nyttigt. Om bibeln ska vara så den absolut inte går att tolka eller om den ska vara intressant är en avvägningsfråga.

sauruslord:

Det är att ta ställning att Jesus funnits. Dock tar de ju inte ställning till hans uppståndelse, men det försökte inte jag heller bevisa, det kanske missförstogs.

EN person säger att det är så, och att wikipedia har valt att inte skriva ut det som ett faktum, beror på att det bara är en person som säger detta utifrån egen erfarenhet. Wikipedia säger inte i det här fallet "så här är det", utan "det här har person X att säga om det". Om en studie om det hade gjorts så hade den presenterats, jämför med andra wikipediaartiklar. Vad man har är alltså en kristen person som rör sig i teologiska kretsar och säger att alla håller med honom.

Visserligen kan hans uttalande hålla en viss tyngd, men eftersom det inte finns någon konkret studie, och eftersom en det finns delade meningar om det (som ju ses i paragrafen efter), så har det faktiskt inget större bevisvärde.
Det är absolut inte något bevis på att det finns en konsensus. Se artikeln om global uppvärmning, där skriver de följande, med källhänvisning:
"While individual scientists have voiced disagreement with these findings, the overwhelming majority of scientists working on climate change agree with the IPCC's main conclusions."
Skillnaden beror på att det inte är EN person som säger det, utan en genomförd studie.

believeroflight:

Det är skillnad på om det i texten framkommer av författarna att det är en saga eller om de varit ögonvittnen.

Ja, naturligtvis. Dock har många mytologiska väsen uppgivits som reella. Tusentals människor tror på UFO:n och säger att de sett dem, likaså med spöken/andar och genom historien en myriad av andra väsen. Basilisken, drakar i alla former, sjöjungfrur, sjöormar, eldskitande getar och så vidare. I sverige trodde många länge på tomten, näcken, och skogsrået - och många hävdade att de sett denne.

Stringburka:

Ja, naturligtvis. Dock har många mytologiska väsen uppgivits som reella

Inte finns det överflöd av sådant i bibeln utan endast en liten del som man kan tycka är något övernaturligt/mytologisk och inte verkligt. I bibeln står det ju t.ex. inte att det finns drakar ute i naturen utan i uppenbarelseboken finns en varelse som beskrivs som en drake. Denna syftar på Satan och om Satan existerar kan man ju inte vetenskapligt undersöka. Å andra sidan finns det i många gamla kulturer berättelser om drakar. Det skulle väl räcka med att någon hittar ett dinosaurieskelett för att få igång en myt om en "drake". Talande åsnan i GT är inte mytologisk heller, det står ju att Gud gjorde så den kunde tala, och Gud finns så är det möjligt. Jungfrufödseln för Jesus är inte heller mytologisk, det är den enda gången i historien som Gud gripit in på det viset. Jesus behövde födas på det viset för att få de rätta generna för att han just ska bli Jesus Guds son, annars hade han blivit en vanlig människa.

Stringburka:

EN person säger att det är så, och att wikipedia har valt att inte skriva ut det som ett faktum,

Dock skrivs det ut som ett faktum i denna artikel:
http://en.wikipedia.org/wiki/Historical_Jesus#Criticism_as_myth

Stringburka:

Vad man har är alltså en kristen person som rör sig i teologiska kretsar och säger att alla håller med honom.

Det var fem pers enbart i den första artikeln jag länkade. En är ateist, och de andras anges inte.

De dokumentära bevisen, bortsett från bibeln, för händelserna i Jesu och hans apostlars liv är faktiskt ganska begränsade. Det är bara vad man kan förvänta, eftersom de kristna under det första århundradet var en relativt liten grupp som inte engagerade sig i politik. Men de vittnesmål som profanhistorien ändå ger stämmer med det vi läser i bibeln.

Den judiske historieskrivaren Josefos, till exempel, skrev år 93 v.t. efter Herodes Antipas’ förkrossande militära nederlag: ”Åtskillige Judar hafwa trodt, at nederlaget af Herodis krigshär skedde igenom et besynnerligit Guds straff för JOHANNIS skul, med tillnamnet BAPTISTA. Thenne war en Man af stor Gudsfruktan, som förmante Judarna at omfatta dygden, öfwa sig uti hwad rättwist war och undfå dopet, sedan the hade giordt sig Gudi täcke och behagelige.” Josefos bekräftar alltså bibelns uppgift att Johannes döparen var en rättfärdig man som predikade sinnesändring och som avrättades av Herodes. — Matteus 3:1—12; 14:11.

Josefos nämner också Jakob, Jesu halvbror, som enligt bibeln inte följde Jesus till att börja med, men senare blev en framträdande äldste i Jerusalem. (Johannes 7:3—5; Galaterna 1:18, 19) Han dokumenterar Jakobs arrestering med orden: ”[Översteprästen Ananus] lät församla et råd, för hwilket han framkallade JAKOB som war Broder med JESUS, hwilken ock kallades CHRISTUS, samt några andra.” När Josefos skrev dessa ord, bekräftar han dessutom att ”JESUS, hwilken ock kallades CHRISTUS”, var en verklig, historisk person.

Andra tidiga skribenter åberopar också saker som nämns i de grekiska skrifterna. I evangelierna sägs det till exempel att Jesu predikande runt om i Palestina fick ett brett gensvar. När Jesus dömdes till döden av Pontius Pilatus, blev hans lärjungar förvirrade och missmodiga, men en kort tid senare uppfyllde just dessa lärjungar frimodigt Jerusalem med budskapet att deras Herre hade uppstått. På några få år hade kristendomen spritt sig i hela det romerska riket. — Matteus 4:25; 26:31; 27:24—26; Apostlagärningarna 2:23, 24, 36; 5:28; 17:6.

Vittnesmål om sannfärdigheten i detta kommer från den romerske historieskrivaren Tacitus, som inte var någon vän till kristendomen. Han skriver strax efter år 100 v.t. och berättar om Neros grymma förföljelse av de kristna och tillägger: ”Deras ledare Kristus hade under Tiberius regering korsfästs av prokuratorn Pontius Pilatus, och deras fördärvbringande vidskepelse som kvästs för tillfället bröt åter ut, icke blott i Judéen, där detta onda uppstod, utan även i staden [Rom].”

I Apostlagärningarna 18:2 (1981) nämner bibelskribenten att ”[den romerske kejsaren] Claudius hade låtit utvisa alla judar från Rom”. Suetonius, romersk historieskrivare på 100-talet, omnämner också denna utdrivning. Historikern säger i sitt verk The Deified Claudius: ”Eftersom judarna ständigt vållade störningar på anstiftan av Chrestus, fördrev han [Claudius] dem från Rom.” Om Chrestus här åsyftar Jesus Kristus och om händelserna i Rom följde samma mönster som i andra städer, då var upproren verkligen inte anstiftade av Kristus (dvs. Kristi efterföljare). De var snarare judarnas våldsamma svar på de kristnas trogna predikande.

Justinus Martyren, som verkade vid mitten av andra århundradet, skrev följande med hänsyftning på Jesu död: ”Att dessa ting verkligen hände kan ni förvissa er om genom Pontius Pilatus’ akter.” Enligt Justinus Martyren omnämndes dessutom Jesu underverk i just dessa dokument, och han säger om dessa underverk: ”Att han utförde dessa ting kan ni få reda på genom Pontius Pilatus’ akter.” Det är sant att dessa ”akter” eller officiella handlingar inte längre finns kvar, men de fanns uppenbarligen under det andra århundradet, och Justinus Martyren uppmanade tillitsfullt sina läsare att gå till dem för att kontrollera att det han sade var sant.

Arkeologiska bevis

Arkeologiska fynd har också illustrerat eller bekräftat sannfärdigheten i det vi läser i de grekiska skrifterna. År 1961 fann man således Pontius Pilatus’ namn i en inskription i ruinerna av en romersk teater i Caesarea. Fram till denna upptäckt hade det bara funnits begränsade bevis, bortsett från bibeln, för att denne romerske styresman existerat.

I Lukas’ evangelium läser vi att Johannes döparen började sin tjänst ”när ... Lysanias var landsdelshärskare i Abilene”. (Lukas 3:1) Somliga betvivlade detta uttalande därför att Josefos nämnde en Lysanias som regerade Abilene och dog år 34 f.v.t., långt innan Johannes var född. Men arkeologer har funnit en inskription i Abilene som omnämner en annan Lysanias som var tetrark (landsdelshärskare) under Tiberius’ regering, vilken regerade som kejsare i Rom då Johannes började sin tjänst. Denne kunde mycket väl ha varit den Lysanias som Lukas talade om.

I Apostlagärningarna läser vi att Paulus och Barnabas sändes till Cypern för att utföra missionärstjänst och där träffade på en prokonsul som hette Sergius Paulus, ”en intelligent man”. (Apostlagärningarna 13:7) I mitten av 1800-talet fann man vid utgrävningar på Cypern en inskription från år 55 v.t. som nämner just denne man. Om detta säger arkeologen G. Ernest Wright: ”Det är den enda referens vi har till denne prokonsul utanför bibeln, och det är intressant att Lukas så korrekt nämner hans namn och titel.”

När Paulus var i Aten sade han att han hade sett ett altare helgat ”Åt en okänd Gud”. (Apostlagärningarna 17:23) Altaren med inskriptioner på latin helgade åt anonyma gudar har upptäckts i olika delar av det romerska riket. Man fann ett i Pergamon (Pergamus) med inskriptionen skriven på grekiska, precis som fallet måste ha varit med det i Aten.

Längre fram då Paulus var i Efesus mötte han våldsamt motstånd av silversmeder, som skaffade sig inkomst genom att göra Artemistempel och bilder av denna gudinna. Efesus omtalades som ”tempelvårdarinna åt den stora Artemis”. (Apostlagärningarna 19:35) I överensstämmelse med detta har ett antal statyetter av Artemis i terrakotta och marmor hittats på den plats där det forntida Efesus låg. Ruinerna av det enorma templet grävdes fram under förra århundradet.

believeroflight:

Jag är inte den enda som blivit "lurad", ett exempel på en person som blivit "lurad":

synd att det finns fler

Tråden låst på grund av inaktivitet