Asha:

Källkritik.

Jag minns inte källan, men att det finns exempel på företag där man provat utan framgång är kanske inte så osannolikt, men jag tror det lika gärna kan finnas exempel där det fungerar bra.

Spontant så kan jag tänka mig att arbetsmiljön skulle kunna bli väldigt obekväm, där man ständigt behöver hävda sig i gruppen och hänga med socialt, pakter kanske bildas för att värna om varandras intressen, den man sparkar kanske inte är den som är sämst på sitt jobb, han kanske bara var för tråkig på rasterna, och så vidare...

Det krävs antagligen att majoriteten av personalen är sunda, goda medmänniskor och att företaget har en ganska enkel struktur som alla kan förstå sig på - för det ska kunna fungera?

Självförvaltning = brukarstyre. De som använder något bestämmer och förvaltar det själva och nyttjar det efter behov istället för i profitskapande syfte. Det kan vara en fritidsgård som förvaltas gemensamt av boende i området, produktionsmedel som förvaltas av arbetarna istället för en kapitalist (=arbetarmakt), osv. Självförvaltning i politiska sammanhang förespråkas vanligtvis av anarkister av olika slag (dvs. frihetliga socialister av olika slag, exempelvis anarkokapitalism är inte anarkism och har aldrig varit), men även av en del andra kommunistiska strömningar. Det har inget som helst med liberalismen att göra då det går rakt emot det individuella ägandet och profitdriften.

Stringburka skrev en mycket bra svar. Men för att ta lite snabbt...

Fördelen med självförvaltning är att versamheten drivs fram av ett kollektivt intresse istället för att verksamheten drivs av en mindre klick med privata intressen, så som att maximera omsättning eller sänka utgfterna. I en arbetardemokrati så ska även arbetarna i praktiken få en moral-skjut av att alla jobbar för samma mål, och det är för sig själva och inte för pampen på kontoret.

Negativa aspekter kan vara att verksamheten kan ta sin tid tack vare oenigheter i gruppen. Den värsta skulle ändock vara den att kollektivet inte har tillräcklig kunskap för att föra verksamheten. och det kan nog röra sig från att gruppen i stort inte vet hur den ska skötas.

Rörig text, hoppas du förstår.

OF 5:

då människan är lagd som den är kommer det bli som i syndikalisternas dräm värld, Väldigt lite utfört arbete för hög lön.

Om det nu vore så att resultatet verkligen skulle bli väldigt lite utfört arbete för hög lön, vad är problemet? 😀

Ju mindre människor arbetar för en högre lön, desto bättre. Nu lämnar vi ju ut det faktum att det är svårt att arbeta lite och få en hög lön, eftersom någon form av vara/tjänst måste säljas och förtjänsten sedan delas på företag och personal. Finns det ingen vara/tjänst att sälja, så kan man inte generera förtjänst och då kan man inte heller dela ut något.

Däremot tror jag tvärtom att ungefär lika mycket arbete skulle bli utfört som nu. Eventuellt mer, eftersom det ligger i allas intresse att generera en större förtjänst, eftersom den avspeglas direkt på företagets välmående (de samäger företaget, så det ökar värdet på deras egendom) och deras löner.

Jag tror att den största risken ligger i att större företag kan tvinga en att lägga ner, eftersom de har större livskraft (större investering, mer pengar att tillgå, klarar av att gå på minus längre och kan således tillfälligt sänka priserna till en ohållbar nivå).

Andra nackdelar är att det kräver en relativt stor gemensam investering och att alla inte alltid inser sitt juridiska ansvar för företaget. Stort lån i början och mycket juristutgifter i början.

Fördelarnar är många för arbetaren. Istället för att bara lyfta lön, så bygger man samtidigt egendom, vilket är en rätt bra säkerhet. Man kan dessutom undvika en del skatt genom att lyfta en del av sin inkomst som dividend och därmed betala kapitalskatt på den delen. Man kan potentiellt få en rätt stor lön, i och med att inga förtjänster går till överbetalda chefer och mellanchefer eller utomstående aktieägare.

Nackdelarna är att det inte finns hur mycket pengar som helst att tillgå vid nyinvesteringar, förhållandevis stor risk i och med att arbetare i allmänhet inte har så mycket från början och att det tar mycket längre att bygga upp ett sådant här företag.

Har man två miljoner, så är det inte så farligt att förlora en, men om man har 200 000, så gör det ganska ont att förlora dem plus de eventuellt uteblivna lönerna.

Jag har själv funderat på att sätta igång en sådan verksamhet någon gång i mitt liv, när jag har pengar så att jag kan leva några år utan lön, om det skulle behövas.

Det kunde göras lättare att börja en sådan här verksamhet genom politiska beslut. T.ex. kunde man införa en separat aktiebolagsform där aktieägare är tvungna att delta i arbetet dagligen.