när man känner att man är ensam i världen. Har ni varit med om det?
Detta är inte en emo-tråd, utan mer ett undersökande om folk verkligen känt så, på riktigt. Sådär så man inte har en enda person att söka sig till. Mmmhhhh asjobbigt.
ja den suger hårt när det känns så på riktigt riktigt, bröt ihop senast det var så
antagligen även gången innan den
Ja precis, pratar om på riktigt, och det är det läskigaste och jobbigaste jag varit med om.
he blir no bättre i sinom tid lita på d du
Hoppas på det då för såhär kan man inte ha det så är det bara, står inte ut.
Tankar gå ut till folk som känner likadant kram osv.
Och frukt, du är rar, tack.
mmmh det är hemskt när det händer, men oftast är det som tur är bara en känsla dock.
Jag känner mig ensam när jag inser att ingen riktigt förstår mig, är som jag eller tänker som mig. Det är ensamhet för mig, att jag är ensam med mina tankar. Det är inte så jobbigt nu som det var förr, ibland är ensamheten till och med betryggande på något vis.
ensamhet kan vara svårhanterligt,vi människor är ju skapta för att vara tillsammans. även om vi är så många miljarder här på jorden så finns det ofantligt många ensamma själar.
Många gånger. Det har funnits perioder då jag känt så precis varje dag, till synes helt utan hopp om förändring. Nu för tiden har jag däremot personer att prata med. Det gäller att inte ge upp.
Proteus:
Det gäller att inte ge upp.
sannerligen.
Ja lite, när jag flyttade till fjollträsk. Men man lär ju snart känna nya människor så.
Åh vad fina alla är.
Nintendos BFF:
,
Hei tänkte matcha din avatar nu