för ett par år sedan led jag utav bulimia nervosa. då hetsåt jag, spydde efter varje måltid, motionerade dagligen och fastade i tid och otid. detta tog jag mig ur alldeles själv. nu, ett par år senare har min relation till mat blivit rätt taskig igen. jag äter inte mat längre, tar någon glass för syns skull ibland för att sedan få ångest och hyperventilera över att jag är så "oren". problemet är att jag inte vågar ta upp det med någon. vad ska jag göra?
En kompis till mig led av ätstörningar för något år sedan, efter att hon gått till psykolog ett tag blev det bättre och hon blev tillslut helt frisk. Mitt tips är verkligen att söka hjälp även om det känns jobbigt. Jag känner inte dig men du känns väldigt stark. Lycka till, kram!
prata med någon du litar på om det, annars så gå till skolsköterskan/aren
Zerafina:
En kompis till mig led av ätstörningar för något år sedan, efter att hon gått till psykolog ett tag blev det bättre och hon blev tillslut helt frisk. Mitt tips är verkligen att söka hjälp även om det känns jobbigt. Jag känner inte dig men du känns väldigt stark. Lycka till, kram!
fick hon hjälp med det direkt?
problemet är jag går dbt just nu, som ska ta slut till sommaren, så jag hade kunnat ta det med min kontakt. min rädsla är bara att det aldrig ska ta slut med psykiatri och att jag ska behöva äta mer...
psychoex:
fick hon hjälp med det direkt?
problemet är jag går dbt just nu, som ska ta slut till sommaren, så jag hade kunnat ta det med min kontakt. min rädsla är bara att det aldrig ska ta slut med psykiatri och att jag ska behöva äta mer...
Hon gick dit för att få hjälp med anorexin men i hennes fall var det väldigt mycket problem hemma och med olika relationer som hon redde ut med psykologen först. Jag antar att de pratade om ätstörningar och självkänsla men för henne blev de liksom bättre när de andra problemen löste sig.
