Återigen blev din flamma en gnista
säg mig, vem tordes blåsa den ut?
Tiden, den enda jag ej överlistar
den väser sig starkare varje minut

Ack du har vyssjat förnuftet till sömns, höljt dina sinnen i dunkel
Färger skiftar, minnen bleknar
hoppet förråder, viljan veknar.

Jag hör ditt ord eka, dyraste vän
Låt gnistorna fogas till flammor, sprakande flammor, återigen!