och älska sig själv på samma gång
det är så jävla jobbigt så det inte är sant
jag tänker mest på hur dåligt allting är, eller i undantagsfall roligt så att man skrattar höhöhöhö ja mestadels inombords iofs... men vad fan ska man göra för att bli nyfiken på saker? hur ska man få idéer? jag pallar inte
det finns inte en enda sak i hela världen som inte är jobbig på något sätt
allting är mer eller mindre jobbigt, vissa saker ser jag som endast jobbiga och ignorerar helt och hållet... vilket såklart blir dåligt i längden för mig
t.ex. orkar jag inte ens ta tag i en skoluppgift som jag kanske någonstans egentligen är intresserad av, min kurs har varit rolig men så fort jag ska ta eget ansvar händer inte ett skit för jag orkar inte
jag är väldigt envis med att inte orka just nu, och det är för att jag inte är glad
jag vill vara glad
hur fan blir man det? medicin? göra saker fastän man inte orkar? jag har gjort saker men blir inte gladare för det... samma visa kommer igen med att jag inte orkar
mitt drömliv är ett liv där jag är glad och kan göra vanliga saker utan minsta tendens till oro eller tankar på vad som är fel och dåligt
mitt största intresse, musiken, håller på att rasa ihop i bitar... jag orkar inte ens hålla på med det, verkar skittråkigt, och är oftast skittråkigt också
om alla, till skillnad från vad jag hoppas, mår som jag i grunden är mitt drömliv något helt annat - att tramsa till det så gott det går med t.ex. knark, dvs ha så kul som möjligt tills jag dör, bryr mig inte om när isf
men hade ju varit kul att vara glad på riktigt annars
hjälp

jag är frustrerad och känner inte kärlek till någon eller någonting, känner mig inte ensam, känner mig inte heller som en individ i någon gemenskap, känns inte som att någon gillar mig även om folk säger det, men vet ju att mamma älskar mig egentligen och när jag tänker på det gråter jag bara ännu mer för att inte jag kan visa kärlek tillbaka