Jag har haft en underbar relation me min pojkvän i över ett år. Vi har varit helt besatta och kärleksfulla mot varandra. Vad som ja har förstått är att ja måste spela svår nu igen, för han skiter i mig nästan totalt och han verkar alltid irriterad på mig när ja ser honom, han erkänner att han inte saknar mig som förut och såna dära saker. Jag har försökt bearbeta det hära väldigt mkt och nu står ja endast framför ett problem:
hur spelar man svår mot sin pojkvän som man har haft i över 1 år?
Har du blivit förutsägbar och tråkig?
Apelsin90:
han erkänner att han inte saknar mig som förut och såna dära saker
Jag vet hur det känns. Efter 1,5 år tsm betedde min pojkvän sig likadant som du beskriver och sa att hans känslor inte va lika starka längre blabla. Han gjorde tom slut med mig vid ett tillfälle och ångrade sig, sen fortsatte ändå månader av samma beteende tills i våras då han blev jättegullig och verkade jättekär i mig igen.
Det kan va att man får en sån svacka efter att "förälskelsen" lagt sig och man undrar vad som händer. Spec om d e första förhållandet. Det är skitjobbigt för den som får lida för det. Skulle jag fått göra om det skulle jag nog ha gjort slut med honom. Även om vi fortf e ihop idag så tvivlar jag ibland på honom och det har förstört mkt av vårt förhållande. Kan aldrig bli detsamma på nåt sätt. Jag har inte samma känslor för honom längre pga att han kunde såra mig så.
Tänk igenom om han verkligen är värd att spela svår för i längden. Man ska inte behöva göra det anser jag efter så lång tid..
Lycka till
Apelsin90:
Jag har haft en underbar relation me min pojkvän i över ett år.
Ni kanske har börjat ta varandra för givet och inte tagit hand om ert förhållande, så som alla förhållanden kräver; "Att man vårdar sin relation till sin partner, heela tiden." Annars dör den.
Kan det vara så att ni umgåtts väldigt länge, liksom lite för ofta och lite för mycket? Det finns faktiskt en ganska stor risk att om man umgås med varandra för mycket så kan man "tröttna" på varandra eller någon kommer att tröttna på sin partner. Umgås man så mycket kan man bli för "beroende", man kan börja irritera sig för småsaker som egentligen är helt onödiga men att man måste hålla på att tjata eller tjaffsa så man ledsnar helt.
Man brukar säga att det finns en 1-års-spärr där man fundera om man ska gå enskilda vägar eller om man ska ta sig över och fortsätta till 2½-års-spärren. Det är två "typiska" svackor som många kommer till, där vissa avslutar sina förhållanden eller andra som lyckas gå vidare tillsammans.
HUr ser era privatliv ut, era relationer till era egna vänner? Ni två kanske behöver lite tid för er själva, umgås och komma ifrån varandra lite. Ni kommer typ aldrig få chans att sakna varandra om ni nu mot förmodan skulle umgås alldeles för mycket tillsammans.
Det är viktigt att ni får tid för era egna liv än bara för varandra, det är särskilt viktigt att bygga upp sådant innan man ska flytta ihop. Ananrs kan det bli ännu värre, fler anlednignar att bråka om saker om ni nu skulle bo under samma tak. Det gäller som sagt att ni ska kunna få ha egna liv, se till att ska få chans att kunna skaffa er en fritid ifrån varandra , så ni kan tillföra någonting nytt i ert förhållande när ni väl umgås. Annars tråkar ni bara ut varandra och med tiden så förlorar ni varandra.
Tänk lite, vad vill du göra med ditt liv? Du får inte glömma bort dig själv, du måste också ha något
Tråden låst på grund av inaktivitet
