Jag har nu alltså precis slutat nian, och även fast jag visste innan at det skulle kännas jobbigt hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle må såhär dåligt. Jag är slutade igår, och sedan dess har jag inte kunnat ta mig upp från sängen. Jag bara gråter, jag mår verkligen SKIT. Det jobbiga är känslan över vetskapen att jag aldrig kommer få gå tillbaka till min gamla skola, se mina gamla klasskamrater igen eller mina lärare. Allt som varit mitt liv i tre år är liksom borta. Och det gick så fort, FÖR fort. Och sedan måste jag om två månader börja gymnasiet också, helt ensam. Så jag är inte bara förkrossad över att lämna högstadiet, utan också livrädd inför att börja gymnasiet. Jag antar att jag skriver här därför att jag behöver prata av mig. Och gärna få råd. Om någon känner igen sig eller kanske går igenom samma som mig just nu, för min gärna dela med er av era tankar och råd. Tack på förhand
Hur vet du att du kommer inte gå på samma gymnasie eller linje som någon från din gamla klass?
Josse229:
Jag har nu alltså precis slutat nian, och även fast jag visste innan at det skulle kännas jobbigt hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle må såhär dåligt. Jag är slutade igår, och sedan dess har jag inte kunnat ta mig upp från sängen. Jag bara gråter, jag mår verkligen SKIT. Det jobbiga är känslan över vetskapen att jag aldrig kommer få gå tillbaka till min gamla skola, se mina gamla klasskamrater igen eller mina lärare. Allt som varit mitt liv i tre år är liksom borta. Och det gick så fort, FÖR fort. Och sedan måste jag om två månader börja gymnasiet också, helt ensam. Så jag är inte bara förkrossad över att lämna högstadiet, utan också livrädd inför att börja gymnasiet. Jag antar att jag skriver här därför att jag behöver prata av mig. Och gärna få råd. Om någon känner igen sig eller kanske går igenom samma som mig just nu, för min gärna dela med er av era tankar och råd. Tack på förhand
du måste träna på det här framtiden kommer vara lik den här händelsen du får ett jobb sen byter du. livet förändras och det är inget att vara ledsen över för jag såg det som en möjlighet att sluta 9 föra året du kommer få nya vänner nya relationer res dig upp och lev livet till 100 du är en ung person du har ingen tid att förlora
Josse229:
Jag har nu alltså precis slutat nian, och även fast jag visste innan at det skulle kännas jobbigt hade jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle må såhär dåligt. Jag är slutade igår, och sedan dess har jag inte kunnat ta mig upp från sängen. Jag bara gråter, jag mår verkligen SKIT. Det jobbiga är känslan över vetskapen att jag aldrig kommer få gå tillbaka till min gamla skola, se mina gamla klasskamrater igen eller mina lärare. Allt som varit mitt liv i tre år är liksom borta. Och det gick så fort, FÖR fort. Och sedan måste jag om två månader börja gymnasiet också, helt ensam. Så jag är inte bara förkrossad över att lämna högstadiet, utan också livrädd inför att börja gymnasiet. Jag antar att jag skriver här därför att jag behöver prata av mig. Och gärna få råd. Om någon känner igen sig eller kanske går igenom samma som mig just nu, för min gärna dela med er av era tankar och råd. Tack på förhand
Jag var också så. Älskade min klass, skola och lärare. Högstadietiden var den bästa tiden i mitt liv men sedan när jag började gymnasiet på naturvetenskapsprogrammet kände jag ABSOLUT ingen. Jag försökte bete mig som en helt annan person för att passa in och de första månaderna eller rättare sagt terminen var skitjobbig för mig. Men nu rullar det som tur på och jag trivs bra med mina kompisar. Om du har några gamla kompisar i samma klass, kommer det gå mycket bättre.
För mig är det raka motsatsen
Jag älskar det här. Jag hatar mina klasskamrater. Jag hatar skolan. Jag mår extremt bra
Maymay:
Hur vet du att du kommer inte gå på samma gymnasie eller linje som någon från din gamla klass?
Alla har tyvärr berättat vart de ska gå, och ingen har sökt samma som mig.
ensamvarg:
du måste träna på det här framtiden kommer vara lik den här händelsen du får ett jobb sen byter du. livet förändras och det är inget att vara ledsen över för jag såg det som en möjlighet att sluta 9 föra året du kommer få nya vänner nya relationer res dig upp och lev livet till 100 du är en ung person du har ingen tid att förlora
Jag vet, du har rätt. Jag är bara inte van vid att allt förändras på det här sättet, men jag får väl lära mig att hantera det.
Josse229:
Alla har tyvärr berättat vart de ska gå, och ingen har sökt samma som mig.
Jaha, tråkigt att höra.
Josse229:
Jag vet, du har rätt. Jag är bara inte van vid att allt förändras på det här sättet, men jag får väl lära mig att hantera det.
du kommer gå över det lovar vi alla tycker de är svårt men se det som en möjlighet 🙂
123fendas:
För mig är det raka motsatsenJag älskar det här. Jag hatar mina klasskamrater. Jag hatar skolan. Jag mår extremt bra
Hahhaaahaha klockren inställning
Jag har gått med de flesta av mina klasskamrater i 13 år nu, det känns skönt att börja om på nytt men givetvis också lite sorgset. Se gymnasiet som en chans att träffa nya vänner istället.
ensamvarg:
du kommer gå över det lovar vi alla tycker de är svårt men se det som en möjlighet 🙂
Ja. Tack så mycket för dina svar!
Hej,
ser att det gått nåra veckor sedan du skrev inläggget. Hur känns det just nu? 🙂
det är helt okej att sörja att en livsperiod tagit slut. vissa behöver bearbeta förändringar mer än andra. var chill med att du är ledsen men vet om att det kommer gå över och kännas bättre när du vant dig vid omställningen.