Jeay_L:

Huh? Det jag säger är att det finns flera olika former av intelligens, praktisk, teoretisk o.s.v

Men gah, du tänker ju inte ens. Läs ditt eget citat och inse att du har fel, det är inte så mycket mer än det jag kan säga.

xparn:

Jo kanske skulle göra att man fick mera kunskap om saker o ting, men intelligensen kan väll inte ökas? o,o

Det som mäts av IQ är den logiska intelligens, alltså möjligheten att hitta mönster och kunna lösa problem. Den ökas via övning precis som alla andra muskler.

aristoteles:

Frågan är om man kan läsa sig till ett högre intellekt.

Självklart! Intellektet är en blandning av ens kunskaper och sinnliga kapacitet! Fast du kanske bara inte kunde stava till IQ?

k1337oris:

Men gah, du tänker ju inte ens. Läs ditt eget citat och inse att du har fel, det är inte så mycket mer än det jag kan säga.

Vad jag vet så kan du lösa problem praktiskt, och du kan även lösa problem i ett mattetal som exempel.

Jeay_L:

Vad jag vet så kan du lösa problem praktiskt, och du kan även lösa problem i ett mattetal som exempel.

...vilket inte har något med "intelligens" att göra.

Jag tror att man ska passa sig för att i onödan hävda att man är korkad eller besitter en massa mindre bra egenskaper som passar in på ens sinnestillstånd för tillfället. Typ "jag är så dålig på det här, jag kommer aldrig att lära mig det här" (även om det är så det känns just då). Speciellt om det man egentligen vill är att någon skall tala om för en att det inte är sant. För oavsett om det stämmer eller ej, så finns det alltid dumjävlar som tar en på orden utan att bilda sig en egen uppfattning först.

Att både tänka och hävda att man själv är dum kan säkert leda till någon form av självuppfyllande profetia, jag tror att ts är inne på något där. Kanske blir man mer tyst, osäker och rädd att göra/säga fel samt får blockeringar när man ska svara på frågor eller lösa problem som man egentligen är kapabel att fixa. Då uppfattas man kanske som trög av folk som själva inte har vett nog att hålla käft tills de sett efter vad som finns under ytan. 98/114 är ganska mitt på, tom lite över, normalen för befolkningen. Inte finns det något konkret att klaga på där i alla fall.

En människas självbild och karaktär behöver inte nödvändigtvis vara samma sak.

xparn:

Är jag dum om jag tänker att jag är dum?

Du är inte dum oavsett. Själva uttrycket "att vara dum" är i sig dumt anser jag. Alla är bättre och sämre på olika saker, och bara för att jag kanske inte är ett underbarn i matte är jag inte dum för det. Jag har andra kvalitéer, till exempel har jag bra minne. Detsamma gäller för dig.
Du bör börja med att skaffa dig bättre självförtroende, för problemet ligger inte i din IQ. Tänk inte på dina negativa egenskaper, tänk på de positiva istället! Och om du nu ofrånkomligen måste tänka på alla dina sämre sidor, vänd dem till det bättre istället! Typ "jag har ett matteprov nästa vecka, och jag vet att jag inte är bra på matte. Men jag är uthållig av mig, så jag kan studera lite extra och därmed få ett bra resultat ändå". Alltså betoning på vad du kan göra, inte på vad du inte kan.

Jag tror faktiskt mer på viljestyrka än på intelligens. Klart det finns undantagsfall, där viljestyrkan inte kan överstiga ens intelligens och det inte är möjligt hur mycket man än anstränger sig. Men jag kan lova dig, du är inte ett undantagsfall.

Dock måste jag säga att jag håller med om

Ökänd:

Att både tänka och hävda att man själv är dum kan säkert leda till någon form av självuppfyllande profetia

men inte till den grad att man blir dum på riktigt om man nu inte var det innan. Fast som sagt, var går gränsen för att vara dum/inte dum? Det tar emot för mig att ens använda mig av ett sådant subjektivt ord i en diskussion som den här.

Kitten:

undantagsfall.

Tack för ditt stöd!

tvertom

Jag har hört att människor som tror sig är smarta oftare är dummare än de som inte tror sig vara smarta. Men undantag måste det ju finnas!

Tråden låst på grund av inaktivitet