Jag drabbas ibland av en tanke som skrämmer mig
"Tänk om jag är psykiskt störd men inte vet om det."
Dvs, att jag skulle leva i en bubbla som gör att jag inte själv märker av att jag har en psykisk störning.
Sen kan det bli såhär;
"Det är klart att jag inte är psykiskt störd, jag skulle ju ha märkt av det i så fall. Men tänk om jag inte märker av det och egentligen är psykiskt störd. Jag kanske är störd för att jag tror att jag kanske är det men försöker tro att jag inte är det."
Jag tror att jag ibland är rädd för att vara, till exempel en psykopat trots att jag inte märker det själv.
Det känns inte riktigt normalt att ha dessa tankar. Är jag ensam om det?
Hur arbetar man med det? Är det paranoia?
Edit: Menar mer allvarliga psykiska sjukdomar, typ psykopati, schizofreni, vaneföreställningar med mera
Jag har alltid tänkt att om man är psykisk sjuk så vet man inte riktigt om det. Alltså det du säger som "psykopati, schizofreni, vaneföreställningar" Kan man tänka sådär är man frisk. Tror knappast en inlåst människa som ser myror krypa in i hans kropp eller nåt och verkligen tror det kan argumentera med sig själv huruvida han är frisk eller sjuk.
Fast är knepigt. Får tänka lite.
FruLiten:
Jag drabbas ibland av en tanke som skrämmer mig
"Tänk om jag är psykiskt störd men inte vet om det."Dvs, att jag skulle leva i en bubbla som gör att jag inte själv märker av att jag har en psykisk störning.
Sen kan det bli såhär;
"Det är klart att jag inte är psykiskt störd, jag skulle ju ha märkt av det i så fall. Men tänk om jag inte märker av det och egentligen är psykiskt störd. Jag kanske är störd för att jag tror att jag kanske är det men försöker tro att jag inte är det."
Jag tror att jag ibland är rädd för att vara, till exempel en psykopat trots att jag inte märker det själv.Det känns inte riktigt normalt att ha dessa tankar. Är jag ensam om det?
Hur arbetar man med det? Är det paranoia?Edit: Menar mer allvarliga psykiska sjukdomar, typ psykopati, schizofreni, vaneföreställningar med mera
Haha, har tänkt lika. ^__^
Tror inte psykopater är rädda för vad de är. 😉
patrick bateman:
Jag har alltid tänkt att om man är psykisk sjuk så vet man inte riktigt om det. Alltså det du säger som "psykopati, schizofreni, vaneföreställningar" Kan man tänka sådär är man frisk. Tror knappast en inlåst människa som ser myror krypa in i hans kropp eller nåt och verkligen tror det kan argumentera med sig själv huruvida han är frisk eller sjuk.Fast är knepigt. Får tänka lite.
jo, svårare psykiskt sjuka människor kan vara medvetna om sina sjukdomar.
Man ska inte resonera ur den synvinkeln. Eftersom alla människor har skilda erfarenheter, behov och därmed skilda sätt att betrakta och uppfatta saker, så kommer man alltid att trassla in sig i missförstånd med folk och tro att det är man själv som är orsaken till att folk inte förstår en eftersom man utryckt sig konstigt/resonerat på ett konstigt sätt/inte är som andra - och i början av en bekantskap kommer man nästan alltid att trassla in sig. Men så är det alltid, och är kontakten värd att ha, så kan man ta sig förbi den initiala trasslet det alltid innebär att lära känna någon närmare. Det finns orsaker till allt. Ju mer individualiserat man tänker, desto mindre bekymrad blir man över sådant
jag får hallucinationer ibland av min medicin, att någon tar på mig så tittar o tänker "vad vill dem nu då" ibland. känns som jag har myror på mig ibland också. så kliar mina ben och armar jättemycket.
FruLiten: Jag drabbas ibland av en tanke som skrämmer mig
"Tänk om jag är psykiskt störd men inte vet om det."
Som min fd, vikarierande och förmodligen sönderdrogade, lärarinna sade: "Om man tänker tanken att man är psykiskt sjuk så är man (antagligen) inte det."
Som min fd, vikarierande och förmodligen sönderdrogade, lärarinna sade: "Om man tänker tanken att man är psykiskt sjuk så är man (antagligen) inte det."
Var det viktigt att berätta att hon är sönderdrogad? Ska jag ta det som en pik?
amsi:
jo, svårare psykiskt sjuka människor kan vara medvetna om sina sjukdomar.
Mm, har sett både på dokumentär och i verkliga livet om psykiska störda människor som är medvetna om det. Har en bekant som är uppväxt med en schizofren mamma med en schizofren pojkvän, de båda två var medvetna om sin sjukdom.
FruLiten: Var det viktigt att berätta att hon är sönderdrogad? Ska jag ta det som en pik?
Nej och verkligen nej.
Vad du ska vara defensiv så fort jag skriver något.
har du självsinsikt och en självbild som passar någorlunda med hur dina närmaste uppfattar dig äre väl chill. jag tror i övrigt att man hade märkt om du var schizofren, hade vanföreställningar eller var psykopat på symtomen som inte direkt är naturliga tillstånd man viftar bort.
Brukar också tänka liknande ibland, att det jag uppfattar som verkligt kanske bara är någon psykotisk dröm och att det egentligen är annorlunda
har oxo trott det, men det var jag inte.
hade en lärare som hade schizofreni, iaf så påstog min vän det. att hon bytte totalt stil när hon inte var lärare och prata med annan röst etc. läskigt.
