Hej.
Som ni säkert ser i rubriken så vantrivs jag något fruktansvärt med min familj / släkt. Min mamma är fruktansvärt negativ till allt, hon tror inte att något är möjligt, typ flytta eller jobba utomlands osv. Hon kallar sig själv för "realist". Min pappa har väldigt lite respekt för människor, tror han får det genom att höja rösten osv, kan vara väldigt otrevlig, ja ni förstår. Vi bor granne med min morbror och hans fru mitt ute på landet och jag är stuck med hans fru då jag har min häst i hennes stall. Hon är väldigt elak ena studen och fjäskar andra, säger konstiga saker osv. Min mamma vet hur jag vantrivs men börjar bara prata om något annat så fort jag är ledsen över det osv. Detta har pågåt i ca 6 år nu och jag har komit till ett stadie i mitt liv då jag är desperat. jag har smidit på olika planer att komma här ifrån, typ gifta mig med någon äldre som kan ta hand om mig, gå till socialen, försöka hitta ett jobb och rymma. Jag är helt enkelt desperat. Har försökt att kunna bo på internat men det går inte. Snälla hjälp mig, är det någon som vet hur jag skall göra eller kan ge råd? Någon som kanske sitter i ungefär samma sits?
du får snart flytta
det kommer att bli bra
Om du anser att det råder brist på trygg uppfostrande miljö bör du kontakta socialen, men självklart bara om du känner att det verkligen är så allvarligt att det inte finns någon annan utväg. Alla har vi stadier då vi mer eller mindre inte trivs hemma, men ibland är lösningen inte längre än en seriös diskussion bort. Har du pratat med dina föräldrar om att du verkligen inte trivs hemma? Enligt mig är det inte hela världen om stallägaren där du har din egen häst är lite underlig, trots att hon är din granne. Vad gäller din mammas skeptiska sida; det är ingenting som hindrar dig från att flytta för att arbeta utomlands när du är vuxen, om du verkligen kämpar för det du vill. Och det kan inte din kära mor ändra på.
Alltså, jag har jobbat på dehär i sex år. Min mamma börjar bokstavligen prata om något annat så fort jag tar upp det, jag kan gråta och skrika och hon bara ignorerar mig. Visst, jag har två år kvar tills arton, jag har tänkt så sedan jag var tio, men jag orkar faktiskt inte mer.
absentthinking:
Om du anser att det råder brist på trygg uppfostrande miljö bör du kontakta socialen, men självklart bara om du känner att det verkligen är så allvarligt att det inte finns någon annan utväg. Alla har vi stadier då vi mer eller mindre inte trivs hemma, men ibland är lösningen inte längre än en seriös diskussion bort. Har du pratat med dina föräldrar om att du verkligen inte trivs hemma? Enligt mig är det inte hela världen om stallägaren där du har din egen häst är lite underlig, trots att hon är din granne. Vad gäller din mammas skeptiska sida; det är ingenting som hindrar dig från att flytta för att arbeta utomlands när du är vuxen, om du verkligen kämpar för det du vill. Och det kan inte din kära mor ändra på.
Absentthinking gav väldigt bra råd :)) annars så hoppas det fixar sig. Finns inget jobbigare än familje skit.
