Den här jävla blygheten passar inte riktigt in i min skalle om man säger. Jag älskar människor, jag älskar att prata och .. men ibland så blir det stopp fastän jag vill vara framåt och ta för mig. Så vafan gör man?
Har fått pappas jävla töntgener
dricker alkohol och tar droger
känner igen det där men jag har tyvärr inget svar
jag brukar bara sätta mig i ett hörn
Alkohol fungerar bra i detta fall.
Vad händer när det tar stopp då?
Det kanske forsvinner med tiden?
Jag är också så ibland. Jag mår skitdåligt när jag inte gör det jag vill göra eller säger det jag vill. Men jag har svårt att prata inför många ibland och när jag träffar nya människor. Misstänker att 19 är en svår ålder också, man är vuxen men ändå inte..
Och ibland, som nu blir jag helt sjukt asocial. Jag gillar ensamheten och jag hatar den på samma gång.
Babblo:
töntgener
Finns inget sådant i genomet.
oh, do i know the feeling! det kan kännas galet skit och man hatar sig själv för det (och ångrar sig tusenfalt efteråt för att man inte gjorde eller sa det man ville). enligt mig finns det två sätt att tackla det. antingen struntar man i det, är blyg och låter det vara. det kan vara enda lösningen ibland faktiskt och inget egentligt fel med det. man får försöka inse att man inte kan eller måste vara som alla andra, att det är ok att vara blyg. dock kan det vara bra för en själv att då och då gå emot det, ta sig i kragen (lättare sagt än gjort) och tvinga sig själv att göra det jobbiga, även om det bara är att säga några ord.
jag tror att sen jag faktiskt accepterade att jag är blyg har det gått lättare. ett år utomlands hjälpte också. ok, kanske inte den mest praktiska lösningen men miljöombyte, en ny situation tror jag ofta kan hjälpa. och många gånger försvinner det bara av sig själv.
jag skulle inte rösta för alkohol, man kan ju inte gå omkring full hela tiden.
woah, doktor abercrombia har talat
Jag har samma problem som du. och jag älskar att vara i centrum, men ja.. jag blir jätte blyg och tiger som muren. Svinjobbigt. Dock så är det bara på dagarna när det är ljust som jag är blyg, inte när det blir mörkt. hahah, sjutk jag vet. vet inte riktigt vad man kan göra åt det, men som Abercrombia sa, det är bara att ta sej i kragen och göra det jobbiga...
jag är precis som du, jag älskar att prata med folk men jag vågar inte. men jag brukar satsa på att prata ändå, om precis vadsomhelst. som alla säger, bara att ta sig i kragen och gör det
du dricker mer alkohol, det är då jag blir social med nya människor iaf
kom på en sak till: man måste tillåta sig själv att misslyckas och inte tro att allt alltid går som man tänkt sig. inse att allt inte kan vara perfekt och var glad och stolt när du lyckas. you CAN do it!