En utav få saker jag tycker är jobbigt är personer som är allt för 'på, på, på' och/eller känslan av att man själv kanske är lite för 'på' ! Så hjälp mig nu att överse om saken, killar må väl tycka det är minst lika irriterande???
En ständig våg vafan från att vara okej, till att vara för på som gör att skeppet sjunker liksom..

Nåväl.. Det är en kille jag talats vid med, vi har talat ett tag nu om att ses utanför skolan.
Eller ja, det är jag som frågat hittills, 'vi kan väl höras!' 'Ja men spontant någon dag!' liksom.. inget tydligt svar.
Så frågade jag i fredags, och han kände sig besvärad av att säga att 'nej jag kan inte..' - men var snabb på att kasta iväg ett 'Men vad sägs om nästa vecka? efter skolan? du och jag, gå en sväng på stan ba? vi kan höras??'

Så yes.. sedan hördes vi inte under helgen, och igår kändes det allt för på att höras av liksom.. 😉
Så idag när jag såg honom i korridoren tänkte jag fråga, till dess jag hör hans dialog med en polare om ett filmprojekt (skolarbete) som de ska syssla med, efter skolan, sena kvällar, under hela veckan, för att det må bli klart. FAN. Tänker jag. Där går det en vecka till, och så pass 'på' av det hela jag får av att fråga nu så vet jag inte.
Skolan går före for sure, men man undrar ju om han tänker på det. Alls. Vill ju inte att det ska rinna ut i sanden.
Så att man lite awkward igen ska fråga liksom..

Men borde jag skriva? Vill ju inte vara 'på' som sagt, att det blir jobbigt..
Skriva något i stil med 'Yo, hörde ni hade ett filmprojekt, najs, lycka till med det asså! Hör av dig om du får tid över om att ses..' Ish.

AARGH, KÄNNER MIG SKITJOBBIG. SAMTIDIGT SOM TANKESPÖKENA BITER I, OM VARFÖR IHELVETE HAN SKULLE VARA INTRESSERAD AV ATT TRÄFFA MIG!? Att han är villig av att ses kan ju lika gärna vara:
'Äsch har inget bättre för mig!' liksom.. Damn.

Hejdå. Har du läst hit och har lust att kommentera om hur barnsligt problem detta faktiskt var från min sida,
så är du en stjärna.