Det som "behövs" för att bli inlagd, är att man anses vara en fara för sig själv och/eller andra. Det kan handla om en djup ätstörning; en svår depression där misstankar finns om att vederbörande kan tänkas begå självmord; kanske har någon en svår manisk episod och behöver hjälp att stabiliseras; det kan också handla om att man blivit psykotisk och tappat greppet om verkligheten etc. Det finns ännu fler exempel och det finns flera faktorer att ta hänsyn till. Den gemensamma nämnaren är väl att tillståndet bör anses vara sådant att personen i fråga inte kan klara sig utan hjälpen. Svårt att redogöra exakt hur det ser ut, då det finns så många olika variationer som kan klassas som lämpliga för sluten psykiatrisk vård.

Hur schemat ser ut för den inlagde varierar en del (i kvalitet, framför allt) beroende på både mottagning och i vilken kommun mottagningen ligger i. Den psykiatriska vården i Sverige varierar kraftigt beroende på geografisk belägring. SÖS i Stockholm brukar dock anses vara ett av de bättre sjukhusen att bli inlagd på, där stämningen är god, trots allvaret som ligger över de anledningar som fått människor att hamnar där. Personalen är trevlig och väldigt kunnig inom sina områden och gör vad de kan för att man ska trivas. Målet är att man ska bli frisk och redo att åka hem så fort som möjligt, alternativt fortsätta vården i hemmet. Många stannar på kliniken ungefär fyra veckor, där familjen under vistelsen erbjuds att stanna över i en temporär typ lägenhet som BUP tillhandahåller för att kunna möjliggöra för familjen att vara delaktig i barnets/ungdomens tillfrisknande.

Sen är det rätt mycket fokus på att bli bättre. Man har sessioner med terapeuter/psykologer och får den behandling man bör få. Man brukar få ett eget rum med säng och lite enklare möblemang, för trivselns skull. 

Det bästa sättet att få svar på frågorna är att tala med BUP och fråga dom hur allt sådant går till.