Dan_the_ironman:

Jo, men jag tycker fortfarande det k'nns som attt du automatisk tror att aslla upplever samma provlem bara f;r att de har en diagnos.

Det har jag aldrig påstått. Om du läser här så skrev jag

isola:

å man antagligen stöter på ungefär samma sorts problem.

isola:

ja?

Dan_the_ironman:

Jag tror inte en person med autism automatiskt kan relatera med en person som ha tex OCD bättre än en "normal" person.

Olika diagnoser => olika problem.
Inte ens alla med samma diagnos upplever samma problem, de är olika precis som "friska" människor.

Blivande_japan:

Olika diagnoser => olika problem.

Nu läste du inte alls vad jag skrev. Läs igen.

Är närmast rabiat motståndare till hålla med Isola, men här måste jag ge henne rätt; även om man inte måste ha så mycket gemensamt, om man har samma diagnos, finns det ändå en poäng i att utbyta erfarenheter med någon som är i samma sits.pGravida kvinnor och män i lumpen hittar lätt varandra, även om deras personer skiljer sig åt.

isola:

Nu läste du inte alls vad jag skrev. Läs igen.

jo det gjorde jag.

Exner:

om man har samma diagnos, finns det ändå en poäng i att utbyta erfarenheter med någon som är i samma sits

Hon skrev ju att även om man har olika diagnoser så har man saker gemensamt.

hej,jag har en diagnos och jag relaterar inte alls till andra diagnostiserade. hej då.

Blivande_japan:

Hon skrev ju att även om man har olika diagnoser så har man saker gemensamt.

Öh nej det gjorde jag inte? Det enda man då skulle ha gemensamt är utanförskapskänlsan och medvetenheten om hur svårt en vardaglig situation och ett vanligt liv kan vara.

isola:

Öh nej det gjorde jag inte?

isola:

Om folk med olika diagnoser skriver så kan de dels söka tröst hos varandra i att det är fler som är diagnostiserade och på något sätt kämpar i sin vardag och dels kanske hitta någon som delar just något av deras problem.

Blivande_japan:

Om folk med olika diagnoser skriver så kan de dels söka tröst hos varandra i att det är fler som är diagnostiserade och på något sätt kämpar i sin vardag

isola:

emensamt är utanförskapskänlsan och medvetenheten om hur svårt en vardaglig situation och ett vanligt liv kan vara.

isola:

emensamt är utanförskapskänlsan och medvetenheten om hur svårt en vardaglig situation och ett vanligt liv kan vara.

Tror inte alla med diagnos känner sig utanför eller har problem i smama situationer.

Blivande_japan:

Tror inte alla med diagnos känner sig utanför eller har problem i smama situationer.

Det skrev jag inte heller?

isola:

Det skrev jag inte heller?

isola:

Det enda man då skulle ha gemensamt är utanförskapskänlsan och medvetenheten om hur svårt en vardaglig situation och ett vanligt liv kan vara.

Jag håller med isola, den här gången. Det kan vara så att de diagnostiserade, trots sina olika diagnoser, kan känna samhörighet, då det blir uppenbart att man inte är ensam i att lida av vissa funktionssnedsättningar.

Det finns studier som visar att det ofta är ganska många som lider av t.ex neuropsykiatriska funktionshinder så som AST (autismspektrumtillstånd) kan börja må mycket dåligt av det, för att just i ett sådant tillstånd kan det bli mycket uppenbart att man inte alls fungerar som andra. För en del har det lett till affektiva störningar, så som klinisk depression och/eller generaliserat ångestsyndrom och psykiska störningar som social fobi.

Inte nog med det, är det relativt vanligt att just AST-drabbade personer lider av tilläggsdiagnoser, så som just OCED, ADHD, ADD och även vissa personlighetsstörningar.

Ser därför att det finns en poäng med en sådan här tråd, där människor som fungerar på andra sätt än den neurotypiska kan dela erfarenheter och tankar och hjälpa varandra. Det kan få folk att må bättre. Om om det ens kan hjälpa en enda människa, är det värt något.

håller med isola

psykiatrisk diagnos är ett sätt att stigmatisera personer genom att markera dem som avvikande

och dessa personer har sitt utanförskap gemensamt