sincan:

Du pratar som vem som är mest lämpad för att förstå en persons situation medan jag mer pratar om rätten att tycka och tänka över en annans situation.

Då håller jag med dig. Som tidigare sagt, anser jag att alla skall få tycka vad dom vill. Men sedan kan man diskutera på vilka grunder man bygger sina åsikter, och beroende på den grunden kan åsikten/värderingen få olika tyngd - om man nu kan värdera huruvida vissa grunder är bättre eller sämre än andra.

sincan:

Visst detta känns som en vettig väg att gå men jag skriver ofta väldigt sakligt och rationellt i debatter där folk låter känslor florera.

Om vi håller oss till hur den här diskussionen förs, kanske det blir lättare att redan ut saker och ting.

sincan:

Absolut, om bara motargumenten kunde hålla en opersonlig nivå som inte försökte knyta an med mig som person.

För min del kommer jag med argument angripa det du säger, om jag har kritik, men jag kommer däremot inte komma med kommentarer så som: "din mamma" eller på annat vis gå till attack på din person.

sincan:

Där spelar det ingen roll vad jag skriver om jag råkar stryka någon mothårs, tänk dig genusglasögonen. Det är rätt svårt att nå igenom dem utan att brytas till ett sexistiskt monster som bara gillar förnedringssex och smisk på rumpan på kvinnor i ens omgivning när man ifrågasätter laddningen med att pojkar leker med bilar.

Jag kan förstå att du upplever och känner det så - även jag ser detta som ett problem. Man måste alltid kunna få ifrågasätta och vända och vrida på olika frågor, tänker jag. Jag skulle dock rekommendera att du försöker så gott du kan hålla diskussionen på ett sätt du tycker är lämpligt.

Hur upplever du vår diskussion? Jag ser gärna det här mer som ett samtal; en konversation, om ämnet vi behandlar.

sincan:

Jag upplever att det enda sättet man når fram med hela sitt budskap är att prata med de som håller med, eller en och annan öga mot öga-diskussion. Här på um (inte direkt exklusivt) har folk världsbilder de gärna inte byter ut. Jag överdriver lite, då en del faktiskt håller med det man skriver oavsett om man har samma värdegrund, men de skriker inte lika högt som motståndet.

Det för att många diskuterar för att ha rätt, inte för att förstå, söka nya insikter eller ta del av andras synpunkter. Ofta handlar det mer om att "vinna", både på UM och i andra forum. Om man kan komma bort från den inställningen och istället främja en öppenhet, skulle det förmodligen se annorlunda ut.

Jag skulle slutligen vilja tillägga en reflektion jag kom fram till, i och med att du upplevde samtalet som svart och vitt, för att på sätt och vis hade du rätt att jag ointentionellt gjorde den så:

Jag började tala om att man måste besitta en viss erfarenhet, eller kunskap, för att verkligen kunna förstå och relatera till en företeelse. "En företeelse", kan vi för diskussionens skull konkretisera till en psykisk sjukdom. Jag menade då att kunnighet/ en upplevelse av den psykiska sjukdomen krävs för att till sin spets kunna nå insikt och förståelse för besväret.

Jag tror mitt misstag var att oavsiktligt använda mallen: kunskap eller inte kunskap, när det i själva verket tänker mig kunskap - okunskap som ett flytande spektrum av olika grader. Precis som att man kan ha en del kunskap kring vilka ämnen som finns i det periodiska systemet, finns det dom som kan alla ämnen, och dom som inte har en aning om ens ett av dom. I och med det här exemplet har vi då visat att man kan ha en varierande mängd kunskap om något, och att det därför inte blir endast svart på vitt, så som jag olyckligtvis kanske fick det att framstå som, förut.

Så om vi applicerar det vårt fall, med erfarenhet och psykisk sjukdom, kan man säga att man kan ha en viss förståelse för något, genom teoretisk kunskap. Man kan i någon grad få insikt om vad exempelvis depression innebär, om man läser en artikel om det på Wikipedia; sedan kan man nå ännu mer insikt och förståelse, om man läser psykologi eller psykologprogrammet, och kanske ännu lite mer om man faktiskt har upplevt sjukdomen själv. Den högsta insikten, tänker jag mig, nås där man har all kunskap om ämnet. Det inkluderar alla , tillvägagångssätt det finns som på något vis och i någon mån ökar förståelsen för den/det aktuella frågan/ämnet.

Jag tänker mig att möjligheten/tillåtelsen att få tycka något, bör vara universell och gälla alla - men hur mycket pondus och "korrekthet"/rimlighet en åsikt får, lär stå i relation till vad den är grundad på. I mitt fall har jag valt att ställa det i relation till om åsikten är baserad på relevant information eller inte, och i vilken utsträckning den är baserad på den relevanta informationen. Det kan till exempel vara så att man tycker X, och att X är byggt på all den kunskapen människan idag vet om saken - men trots detta kanske det inte är tillräckligt för att ge en rättvis bild av ämnet.

Alltså bör det alltid finnas en reservation för att man helt enkelt inte har en tillfredsställande faktamängd.

Som många av er kan se, har jag gjort ett par filosofiska antaganden i mitt resonemang, vilka är antaganden som även dom bör synas i sömmarna. Jag tar inga anspråk på att det här är en egentligt bättre metod än något annat; men utifrån det jag personligen vet idag har jag den här ståndpunkten, medan jag fortsätter söka och leta efter alternativa tankesätt i förhoppning om att en dag kanske nå sanningen (om sådan finns).

För att helt och hållet avsluta den här textväggen, vill jag säga att jag mest skrev ner det här för egen skull. Allt blir så mycket tydligare när man formulerar sina tankar.

Nåväl. Hoppas någon annan kanske kunde finna lite inspiration från detta.

Chibibbi:

den här textväggen

Bra dispostion och välformulerat. Fick mig att tänka till.

Exner:

Bra dispostion och välformulerat. Fick mig att tänka till.

Tack, hjärtat! All konstruktiv kritik välkomnas.