När jag
första gången pussade en tjej på kinden utanför spärarrna på Skanstulls
T-banehållplats var det en riktig kick. Samma sak när jag tungkysstes med en
tjej för första gången på en fest i Saltsjöbaden. Det kändes nästan som att vi
hade sex. Jag kunde inte tro att det var sant. En otroligt pirrig och
märkvärdig känsla och hela dagen efteråt funderade jag över vad som skett och
hur det var. Samma sak när jag första gången klämmde på ett par bröst. De var
så stora att hela händerna fylldes med bröst och norskan jag klämde på hade
vart lite motstrevig en tid och motat bort händerna och sagt att ”Ikke sån”,
men till slut fick jag. För att inte tala om när jag första gången letade mig
ner med handen innanför en tjejs byxor. Centimeter efter centimeter gled jag
fram, och plötsligt kommer jag till den magiska platsen: En långsmal
inbuktning kunde kännas innanför. Jag var blandat euforisk och förskräckt då
jag inser att ”Herre gud, jag tar på en fitta”. Eller snarare, det är bara någon
millimeter tyg emellan. Det kändes som att hon inte visste att jag var där och pillade, för det skulle hon aldrig kunna acceptera liksom. Hon låg med slutna ögon, men ibland öppnade hon dem och tittade runt i rummet... medan jag tog henne på fittan!!!!!! Samma när den åkte in i första tjejen.

Idag finns
liksom inte den faschinationen kvar längre. Hamnar i säng med någon, efter 10
min är man nere med händerna och besiktigare och förbereder. 10 min senare är
man i gång och sedan tänker jag ”Japp, det var det”. Har ni upplevt samma
avtrubbning av sexlivet? Och skulle vi vilja hitta tillbaka till den
ursårungliga faschinationen när allt detta är nytt?