En ganska sorglig liten dikt jag skrev för ett tag sen. Inte världens bästa men säg gärna vad ni tycker.

Gåendes över den våta sanden,
Till bänken där han förstörde ditt liv.
Ett blödande sår rinner från handen,
När han skar dig med en kniv.
Mardrömmen som han skänkte kommer aldrig försvinna
Smärtans lågor kommer alltid att brinna

Gåendes i det tunga regnet,
Till bänken där han förgörde din lycka,
Bredvid bänken står det gänget,
Som får känslorna i dig att rycka
Människor med hjärtan och ett otäckt ljud,
Hindrar dig från att möta gud.

Begravd i snö och aska,
Ligger du på bänken där han tog din frihet.
Men nu kommer du aldrig över den våta sanden att traska.
För du kan inte se livets helhet.
Och din båt flyter sakta mot sin hamn,
För nu vilar du i din faders famn