Tycker det är lite trevligt att folk drar slutsatser om vad barn och fritid linjen lär ut som är helt fel, vi lär oss psykologi, BAF väckte intresset jag har nu för psykologi, tänkte dela med mig lite 😀

kritisera gärna mina slutsatser, jag tycker bara att psykologi är super awesome och jag har massor att dela med mig av 😀

Nu har jag studerat psykologin bakom ord och tänkande, och jag har bildat en ganska svag bild av vad dom gör, men det är intressant ändå 😀

1. Många menar att man inte tänker innan man har ord, i alla fall inte tänka på något sätt som är värt att kalla tänka.
Dom har studerat på barn när man börjar tänka, visar sig att barnens föräldrar tänker för dom i början, föreställ dig ett mamma, och ett barn som pusslar.

Barnet tar upp en pussel bit och frågar vart den ska ligga.
Mamman frågar henne, vilken färg har pusselbiten?
Barnet svarar, mamman frågar, vart tror du att den ska ligga då?
OSV, vi har nog alla sätt liknande samspel emellan barn och föräldrar.
Efter detta, när barnet växer upp lite, låt oss säga, 3-4 år, så upprepar barnet samma konversation för sig själv, med tanke på att föräldern inte finns i närheten.
Vi har nog alla sätt barn sitta och prata högt för sig själva också,
Barnet - Hmm, vart ska den blåa pusselbiten sitta?
Barnet - Här!, den är kantig... ETC.

Barnet får i senare år lära sig att man inte ska prata högt för sig själv, det kan störa lektionerna på förskolan.
Så barnet viskar till sig själv istället, detta gör många personer, viskar till sig själva samtidigt som dom räknar matte på fingrarna.
Efter ett tag märker barnen att dom kan prata med sig själva innuti, dom kan memorera och upprepa dom i tanken innan dom säger det, dom kan fantisera att orden hörs utan att dom hörs.

Slutsats 1. Tänkande är ett samtal vi upprepar i huvudet, ett samtal vi har hört som när vi blir äldre blir mer och mer komplex.

2. Föreställ dig ett rum, ett hel vitt rum med fyra väggar.
När man la en ost i en av kanterna i rummet, visade en råtta den, och sen tog man upp den och snurrade runt den, så visade det sig
( kanske inte konstigt nog ) att råttan sprang till fel hörn 50% av gångerna man satte ner den igen.
Man testade sen att ta bort en av väggarna, och satte dit en helblå vägg där, nu borde råttan lättare kunna hitta osten.
Det visade sig, att den hade lika svårt att hitta osten även om den hade kunnat tänka: Hmm, bredvid den blåa väggen.
Råttor kan tydligen inte tänka på det sättet, dom kan inte koppla ihop dom två kunskaperna, brevid-blå vägg.

Dom gjorde samma test på människor, visar sig att människor inte heller kopplade dom två kunskaperna förs än den gamla åldern av 6 år!.

Slutsats: Hjärnan lär sig inte att koppla ihop ord, och förstå meningen av dom förs än åldern 6 år.
( för människor )

3. det finns många språk som är annorlunda, vissa språk säger tex inte vänster, höger, dom säger istället väst, öst, nord, syd..
när dom hälsar på varann frågar dom:
Vilket håll tittar du åt?
Man svarar: Nord ( tex )
Vad skulle detta kunna ändra på?
Varför skulle detta betyda någonting?
JO, du skulle kunna ta en av dom här personerna, ett barn, en vuxen, sätt ögonbindor på dom, snurra runt dom och sätt in dom i ett rum utan fönster ( gör inte detta på riktigt, kidnappning är olagligt )
Fråga dom sedan vilket håll väst är, utan att tveka en sekund kommer dom att veta svaret, och peka åt rätt håll.
Kvinnan som gjorde undersökningen försökte också memorera orden, på sitt språk, och hälsa på samma sätt som dom.
När hon sedan gjort ett projekt ute i öknen gick hon lite vilse.
Helt plötsligt såg hon sig själv uppifrån, fågelsyn, hon såg sig själv som en liten prick.
När hon sedan hittat tillbaka till byn och berättade om sin upplevelse till dom andra, svarade dom: Ja, hur annars tänker man?
Dom ser tydligen sig själva ifrån en fågelvinkel, hela tiden.

Jag tycker att detta exemplet visar på styrkan av ord.
Slutsats: Det finns inget koncept av saker vi inte har lärt oss ord av, tänk hur många ord det måste finnas.

4. Man tog en grupp av döva personer, och gjorde ett test på dom.
Man visade dom en film, en film på två pojkar, varav en hade en boll.
Killen försökte gömma bollen för den andra, så han la den i en låda och gick ut ur rummet.
den andra killen såg det, och tog upp den och la den under sängen.

Frågan var, Vart skulle han kolla när han kom tillbaka?
i lådan eller under sängen.

Dom vuxna i gruppen gissade alla på under sängen, dom hade svårt att förstå att pojken hade ett eget medvetande, och alla måste veta samma som dom, hur kan man inte veta det?
Barnen däremot visade sig svara rätt...
några år senare gjorde man samma test igen, visade sig att alla hade rätt denna gången, inte för att dom minns...
Barnen hade blivit äldre, och börjat umgås med dom vuxna, visar sig att dom hade lärt ut ord som, medvetande till dom vuxna.
Dom vuxna hade nu ett faktiskt koncept över medvetande, dom visste nu varför killen skulle leta i lådan, där tror han ju att bollen är.

Slutsats: Ord gör koncept, vi vet inte vad saker är, alls, förs än vi sätter ord på dom.

5. En kvinna berättade om när hon hade träffat en döv man, vid åldern 27.
När hon började prata med han ( på teckenspråk )
gjorde han samma tecken som hon tillbaka.
- Hej jag heter Jenny.
- Hej jag heter Jenny.
- Nej, jag heter Jenny!
- Nej jag heter Jenny!
Det visade sig att denna killen inte förstod att han var döv, han visste inte vad teckenspråk var och han namngav inga objekt alls.
Kvinnan började försöka lära honom ord, så hon tog upp en bok och gjorde ett teckan för en bok.
Killen förstod inte och trodde hon ville att han skulle öppna en bok.
Det visade sig otroligt svårt att lära honom ord.
Så hon hittade på en annan teknik ( allt detta tog väldigt lång tid )
Hon satte två stolar emot varann varav en var tom och på den andra satt hon.
Hon ignorerade mannen och började lära en osynlig elev ord.
men den 27 åriga mannen förstod inte, han blev till och med uttråkad av att titta på henne.
efter flera FLERA dagar, upptäckte hon hur han helt plötsligt greps av förvåning.
Hans ögon blev stora och jag såg helt chockad ut.
Han började gråta av chock.
Han hade förstått att varje objekt har ett namn, att ándra vet någonting han inte vet, han började genast be kvinnan om att få lära sig.
Varje dag lärde hon honom nya ord och han skrev ner dom på ett papper som han sedan försiktigt la ner i ryggsäcken och försvarade med sitt liv.
( nu kommer det riktigt intressanta )

Flera år senare, träffades dom igen, kvinnan frågade honom hur det kändes att inte kunna ord, hur det kändes i världen han levde innan.
efter mycket tvekan svarade han.
- Jag minns inte.... innan var det mörker, och med ord kom ljuset.

Slutsats: WTF???
Det verkar som att ord är nödvändiga för att kunna minnas erfarenheter, det verkar som att ord är grunden till ett medvetande
( som vi ser det idag )