Stringburka:

Text

Läs det jag skrev efter det du citerade. I så fall är det bättre att få henne att inse det själv än att få henne att försöka visa oss att vi har fel. Tycker förresten inte själv att det vi har att gå på är tillräckligt för att bedöma henne - vi vet faktiskt väldigt lite om henne och ska inte grunda våra beslut på rena fördomar. Jag ser för övrigt inget fel med att rådfråga med andra på denna sida, vi har inte en aning om vilka fler som är mer seriösa som hon frågar...

Djeydjey:

Läs det jag skrev efter det du citerade.

Tack!

Miiaa:

och som svar till springburka ett barn behöver inte två föräldrar så länge man ger barnet ömhet och kärlek

Det stämmer säkert. Sätt ungen med en hund, de kan både visa ömhet och affektion. Barnet behöver mer än bara ömhet och kärlek, och även om en förälder i många fall kan ge allt ett barn behöver är det också så att ibland räcker inte en förälder till, särskilt inte den första tiden. En sådan enkel sak som att en ensamstående mamma får influensan kan göra hela situationen jättekrånglig ett par veckor, och skulle mamman råka ut för något blir det ännu värre.
Jag menar inte att alla ensamstående föräldrar är dåliga, jag menar att man ska maximera möjligheterna för barnet. Har barnet bara en förälder är det väldigt känsligt, i det att det räcker att en förälder försvinner för att det ska lämnas ensamt. Är man två har man en marginal att ta på.

Djeydjey:

I så fall är det bättre att få henne att inse det själv än att få henne att försöka visa oss att vi har fel.

Har inte försökt visa att ni har fel, sade bara vad jag tyckte i hennes fall.

Ber om ursäkt om jag uttryckt mig klumpigt i början, men för att sammanfatta:

Ett barn behöver hela tiden ha en säker punkt. Är man ensam, blir barnet oerhört beroende av en enda person - försvinner den personen, även om bara tillfälligt eller delvis, blir det väldigt jobbigt. Är man två till att börja med så har man lite marginal att ta på - skulle en försvinna så finns en kvar.

Det är enkelt att se på statistiken att barn med bara en förälder oftare får problem. Detta är ju dock en fråga om orsak och verkan, så det kanske inte säger så mycket. Det finns ju en god chans att detta, åtminstone delvis, är för att båda faktorerna beror på en tredje faktor (socioekonomisk status).

Pappbox:

någon har ju tamigfan gjort det

hoppsan :O

Stringburka:

Har inte försökt visa att ni har fel, sade bara vad jag tyckte i hennes fall.

Inte du, utan hon.

Stringburka:

Ett barn behöver hela tiden ha en säker punkt. Är man ensam, blir barnet oerhört beroende av en enda person - försvinner den personen, även om bara tillfälligt eller delvis, blir det väldigt jobbigt. Är man två till att börja med så har man lite marginal att ta på - skulle en försvinna så finns en kvar.

Du menar om någon skulle dö t ex?

Stringburka:

Det är enkelt att se på statistiken att barn med bara en förälder oftare får problem. Detta är ju dock en fråga om orsak och verkan, så det kanske inte säger så mycket. Det finns ju en god chans att detta, åtminstone delvis, är för att båda faktorerna beror på en tredje faktor (socioekonomisk status).

Jag håller hursomhelst fast vid att man ska få folk att själva komma till insikt vad de skulle klara och inte. Annars blir det samma värdelösa propaganda som mot droger, där ungdomar inte får någon förståelse för vilka egentliga faror som finns, utan bara helt enkelt att det är farligt...

Djeydjey:

Du menar om någon skulle dö t ex?

Eller bli sjuk, bli utslagen, eller på annat sätt inkapabel (eller ovillig) att ta hand om barnet.

Djeydjey:

Annars blir det samma värdelösa propaganda som mot droger, där ungdomar inte får någon förståelse för vilka egentliga faror som finns, utan bara helt enkelt att det är farligt...

Skillnaden är att skaffar man barn så är det helt klart frågan om minst två liv, direkt och konkret (och inte flummigt indirekt som "du kan såra familjen"). Problemet med drogpropagandan är inte att man försöker påverka småungar att proppa sig fulla med gift - problemet är att den är propaganda, snarare än dialog, och att de ofta ljuger i propagandan.

Stringburka:

Eller bli sjuk, bli utslagen, eller på annat sätt inkapabel (eller ovillig) att ta hand om barnet.

Jag är med på allt du säger förutom att bli ovillig. Vissa kan få en sån inblick i att skaffa barn att de förstår vad konsekvenserna kan bli och ändå tycker att det är värt det, speciellt om vi satsar ännu mer på upplysning. I övrigt förstår jag din tanke med att man behöver en reserv.

Stringburka:

Skillnaden är att skaffar man barn så är det helt klart frågan om minst två liv, direkt och konkret (och inte flummigt indirekt som "du kan såra familjen"). Problemet med drogpropagandan är inte att man försöker påverka småungar att proppa sig fulla med gift - problemet är att den är propaganda, snarare än dialog, och att de ofta ljuger i propagandan.

Nu missförstod du mig i alla fall. Jag pratade alltså om antipropagandan mot droger där man bara tjatar om att droger är farligt men inte är mottaglig för ungdomars funderingar.

Djeydjey:

Vissa kan få en sån inblick i att skaffa barn att de förstår vad konsekvenserna kan bli och ändå tycker att det är värt det,

Absolut, och vissa blir aldrig sjuka. Det jag menar är att risken finns att någonting förändras som gör en inkapabel att ta hand om barnet. Vad man vill och inte vill är ju inte heller det helt upp till en själv, och överlag får nyblivna mödrar rätt ofta depressioner. Långt ifrån alltid, men det är tillräckligt vanligt för att man ska ha dedikerat resurser till forskning om det vill jag minnas.

Djeydjey:

Jag pratade alltså om antipropagandan mot droger där man bara tjatar om att droger är farligt men inte är mottaglig för ungdomars funderingar.

Jag förstod dig precis, men menar att dessa är två vitt skilda saker. Jag håller med dig om att man inte ska använda samma typ av idiotisk propaganda mot att folk skaffar barn ensamstående, men jag tycker inte att jag eller någon annan gjort det i den här tråden.

Stringburka:

Absolut, och vissa blir aldrig sjuka. Det jag menar är att risken finns att någonting förändras som gör en inkapabel att ta hand om barnet. Vad man vill och inte vill är ju inte heller det helt upp till en själv, och överlag får nyblivna mödrar rätt ofta depressioner. Långt ifrån alltid, men det är tillräckligt vanligt för att man ska ha dedikerat resurser till forskning om det vill jag minnas.

Det där är inte samma sak. Ingen kan förutspå om h*n kommer att bli sjuk eller inte, men den som känner sig själv tillräckligt vet också m h*n skulle klara av att vara ensamstående. De flesta gör dock inte det, och därför behöver vi satsa på mer upplysning. Dock håller jag kanske med om att det där med sjukdom eller olycka är ett tillräckligt stort skäl att inte sträva efter att vara ensamstående...

Stringburka:

Jag förstod dig precis, men menar att dessa är två vitt skilda saker. Jag håller med dig om att man inte ska använda samma typ av idiotisk propaganda mot att folk skaffar barn ensamstående, men jag tycker inte att jag eller någon annan gjort det i den här tråden.

Jag upplever att du försöker övertyga henne om att hon inte skulle klara av det, snarare än att lämna över det ansvaret till professionella upplysare som har helt andra verktyg än bara argument.

Djeydjey:

Jag upplever att du försöker övertyga henne om att hon inte skulle klara av det,

Det är inte så jag menat det. Jag menar inte att hon inte skulle klara det - jag menar att det kan hända saker som gör att hon inte skulle klara det tillräckligt bra, och att det därför är bättre att vänta till omständigheterna är bättre.
Det är hennes beslut, men jag personligen tycker inte hon ska ta den risken. Om hon absolut vill ha ett barn - adoptera ett! Då kommer det troligen få det bättre än det har det nu oavsett.

Stringburka:

Text

...och om hon vill ta hjälp av en spermadonator för att känna att hon är biologisk? Det ska möjligtvis vara det där med att hon kan bli sjuk eller råka ut för en olycka...

Djeydjey:

...och om hon vill ta hjälp av en spermadonator för att känna att hon är biologisk? Det ska möjligtvis vara det där med att hon kan bli sjuk eller råka ut för en olycka...

Precis. Och det är ganska vanligt att bli sjuk när man varit gravid.

Sen har du ju hela det där med ekonomisk situation och så, men det beror ju på andra saker också och det kan hon ju veta själv.

Å andra sidan är jag av åsikten att överlag borde folk inte skaffa så mycket barn.