Jag har svårt att skaffa vänner vet ej vrf..är stel..har humor inte grov då utan mer min egna humor. Jag har en riktig vän, en bästa vän men hon bor på andra sidan av sverige och jag träffar henne ibland på loven. Känns så svårt att hitta en ny vän i skolan alla hatar mig där eller så fattar dem inte mig..vill bara ha en ny vän som jag träffar efter skolan i skolan..men jag vet inte..är så despreat av en vän, vet att jag ska vara glad över det jag har men jag vill inte se allas blickar som säger typ oj en utomjording jag går nu annars försvinner mitt rykte på skolan. Vill bara ha en sån vän..någon som jag träffar..
Är bara så rädd för att prata med folk..
Sad
Vill du prata med någon så kan du prata med mig 🙂
Men hallå! Utomjordingar är skit coola ju... Jag är också rätt konstig, antagligen jätte konstig... men konstig på ett bra sätt
Det är bara att skicka ett PM, du behöver inte vara rädd för att prata med mig, ja bitts inte
Bananlåda:
Men hallå! Utomjordingar är skit coola ju... Jag är också rätt konstig, antagligen jätte konstig... men konstig på ett bra sätt
Det är bara att skicka ett PM, du behöver inte vara rädd för att prata med mig, ja bitts inakta dig för jag biter!
Skicka PM om du behöver snacka med någon!!! Jag var i samma situation och kan kanske ge tips eller något om hur du ska bryta bubblan 😉 <3
JAG VÄNNN
Är det pågrund utav att du är rädd för att andra kommer se dig som konstig, eller är det för att du faktiskt vill hitta en vän pågrund av dina egna känslor? Klasskamrater tänker inte lika mycket på en som man tror, och dessutom så kan man aldrig veta vad någon annan tänker. Men vad spelar deras åsikt för roll egentligen? Om inte du låter andras åsikt komma in till dig, så spelar den egentligen ingen roll för ditt liv.
Jag kan känna igen problemet med att man är rädd för att prata med folk, jag har också svårt med sådant, men det är något som jag jobbar med dagligen för att bli bättre på. Det är dessvärre det enda tips som jag kan ge på den fronten. För mig så är det enklare att chatta med främlingar online än så länge.
Personligen så var (är) jag helt utan någon vän, och har sedan sexårs varit utanför i klasserna, i lågstadiet var jag dessutom mobbad. I mellanstadiet så var det ingen mobbning, men jag hade svårt att komma in i klassen. Men till sexan så hade jag bestämt mig för att försöka, och faktiskt prata med mina klasskamrater. Det gick helt okej, inget blev sämre och jag fick några gladare stunder. Men jag kände mig ofta ensam, vilket till och från var jobbigt. Men jag bara kunde inte passa in. I högstadiet så började jag umgås mer med en tjej från min klass (som jag umgåtts med i sexan också) och de killarna som hon umgicks med, det var de bästa sociala stunderna jag har haft, att kunna känt en i varje fall minimal social trygghet (jag har svårare att känna en trygghet socialt sett pågrund utav min autism). Så min poäng med den här lilla berättelsen är att saker kan bli bättre, men man måste utmana sig själv lite för att se hur saker är utanför skalet.
By the way... Jag är också rätt så konstig. Alla människor kan nog betraktas som konstiga beroende på vem det är som kollar.
Du får skicka ett pm om du vill! 🙂
HiddenMe:
Är det pågrund utav att du är rädd för att andra kommer se dig som konstig, eller är det för att du faktiskt vill hitta en vän pågrund av dina egna känslor? Klasskamrater tänker inte lika mycket på en som man tror, och dessutom så kan man aldrig veta vad någon annan tänker. Men vad spelar deras åsikt för roll egentligen? Om inte du låter andras åsikt komma in till dig, så spelar den egentligen ingen roll för ditt liv.Jag kan känna igen problemet med att man är rädd för att prata med folk, jag har också svårt med sådant, men det är något som jag jobbar med dagligen för att bli bättre på. Det är dessvärre det enda tips som jag kan ge på den fronten. För mig så är det enklare att chatta med främlingar online än så länge.
Personligen så var (är) jag helt utan någon vän, och har sedan sexårs varit utanför i klasserna, i lågstadiet var jag dessutom mobbad. I mellanstadiet så var det ingen mobbning, men jag hade svårt att komma in i klassen. Men till sexan så hade jag bestämt mig för att försöka, och faktiskt prata med mina klasskamrater. Det gick helt okej, inget blev sämre och jag fick några gladare stunder. Men jag kände mig ofta ensam, vilket till och från var jobbigt. Men jag bara kunde inte passa in. I högstadiet så började jag umgås mer med en tjej från min klass (som jag umgåtts med i sexan också) och de killarna som hon umgicks med, det var de bästa sociala stunderna jag har haft, att kunna känt en i varje fall minimal social trygghet (jag har svårare att känna en trygghet socialt sett pågrund utav min autism). Så min poäng med den här lilla berättelsen är att saker kan bli bättre, men man måste utmana sig själv lite för att se hur saker är utanför skalet.
By the way... Jag är också rätt så konstig. Alla människor kan nog betraktas som konstiga beroende på vem det är som kollar.
Du får skicka ett pm om du vill! 🙂
Konstigare än de redan vet att jag är, de vet att jag e fucked up
