Jag vill, behöver, måste på språkresa efter sommaren. (Går på IB, ett engelsktspråkigt gymnasieprogram, första året är förberedande för att sedan ska börja på allvar. Men behöver utveckla min engelska och förbereda mig ytterligare innan jag vill, kan börja på riktigt. Pappa och jag har pratat lite om det tidigare men nu har det dött ut helt eftersom han nu tror att allt är bra (Jag har haft en del problem, flyttat hemifrån och varit/är väldigt blyg och osäker). Han funderar på vilja ämnen jag ska välja till den terminen. Jag vet inte vad jag ska säga för att få honom att förstå hur viktigt detta är för mig? Då allt känts svårt är det detta som fått mig att orka igenom, vetandet om att jag inte kommer att starta IB på den nivå som jag är nu på. Detta är oerhört viktigt för mig skulle du kunna hjälpa mig?

Detta har jag tänkt säga:
• Rent ekonomiskt skulle det inte bli någon större skillnad emot att ha mig i Uppsala eller i USA.
• Jag skulle klara av IB bättre, få bättre betyg och ökat självförtroende.
• Eftersom jag redan bott själv från familjen så kommer jag vara väl förbered.

Detta oroar jag mig att pappa ska konfrontera mig med:
• Eftersom du har åkt hem nästan varje helg kommer du verkligen att klara att inte träffa familjen på ett helt år?
- Jag har faktiskt inte saknat familjen så mycket, det är elevhemmet som jag vantrivas på.

• Det är onödigt, du kommer att lära dig tillräckligt för att klara av IB bra. Dina gymnasiebetyg kommer du inte ha så väldigt stor användning för.
- Jag vet bara att jag vill arbeta med humaniora inte vad inom fältet. Kanske finner jag en utbildning som det kommer att krävas mycket att komma in på. Även om inte betygen är viktiga så är kunskapen det för att bra kunna gå vidare.

Jag vet inte om detta är rätt plats för detta men jag behöver hjälp med att yttrycka mina känslor om detta och finner inte ord, eller vet hur.
Snälla hjälp mig!