Duger detta som en novell? Vad finns det att förbättra?

Precis samma känsla som igår finns kvar idag och kommer förmodligen finnas där imorgon också. Det finns så mycket som jag vill säga dig, men jag har aldrig fått en chans att tacka dig för allt. Det är så mycket känslor med bara hälften kommer ut. Jag sitter ständigt med telefonen i handen i hopp om att du ska ringa, även om jag inte skulle svara så hade det varit underbart att se ditt namn på displayen. För att sedan leva på hoppet och på drömen, min nyfikenhet av vad du skulle säga. Vem vet, att du saknar mig eller kanske hatar mig. Jag vet inte, men jag vet att jag saknar känslan av att höra alla dina negativa synpunkter på mig. Du är en expert på att peka ut alla mina svaga sidor som ingen annan ser. Din ärlighet svider som gift, men det är därför jag älskar dig för det är de får mig att känna mig så levande. Har aldrig strävat efter sympati för jag vet hur det funkar, alla ger en vatten när man ligger där och drunknar.
Det här var långt ifrån det vi planerade, saker och ting blev inte bra, långt ifrån det vi trodde på när vi var yngre och jag kan inte se det framför mig att det blir vi igen, men vem vet? Det är väl det som är ödet? Jag saknar alla bråk, när du slog mig och jag slog tillbaka, hur vi rev huset och du slängde ut mig för att sen ringa hem mig för att be om ursäkt och sen ha sex. En nästan daglig rutin som vi trivdes i, många pratade om det men inget visste ett skit. Men har man rivit ner ett berg så är det lätt att kasta sten men om man bara kastar sten och inte river ett berg så är det lätt att man går över gränsen.
Men du sa alltid att ett liv med gränser är inget liv, en instängd själ kommer ingenstans men jag vet att jag svävade bland moln varje gång du tog mig i din famn och för det är jag skyldig dig ett tack. Jag tänker mycket och det vet du för du känner ju mig, hade jag kunnat så hade skapat en film eller bok i ditt namn för att hedra dig. Jag kommer aldrig glömma dig och hur dina ögon gjorde regnbågen färglös. Men att förmedla känslor är svårt så jag får nöja mig med mina tankar, min penna, mitt block och hoppet om att du någon gång läser det jag skriver i ditt namn.