sylar:
Ja, jag äter kött.
Mycket lustigt.
Penstrokes:
Mycket lustigt.
Läser du mitt första inlägg så hittar du nog 95% motsägelser, så just det där med köttet är väl bara en nål i en höstack. Fast det är faktiskt inte lustigt heller, eftersom jag själv inte dödar min mat.
sylar:
Ofta när något händer som folk tycker är sjukt, läskigt eller you-name-it så brukar jag svara och imiterar mig till en likvärdig version av deras reaktion för att de inte ska "märka något".
Känner verkligen igen mig!
Ofta när något dåligt händer någon annan måste jag inta skådespelar-rollen, jag bryr mig givetvis om personen, men jag bryr mig nästan mer om hur denne ser på mig och min reaktion!
Om jag ska gå hem eller liknande när jag umgås med folk, så kan jag inte vara fullständigt ärlig när jag säger "äh, jag ska nog dra hem nu!", utan jag tänker hela tiden på hur de ska uppleva det och jag känner att jag måste förbereda mig inför deras reaktion. Jag analyserar de problem som kan uppstå osv.
Har dock börjat bli mer ärlig, det känns bra. Folk har reagerat negativt ibland, men då "hugger" jag bara tillbaka och säger att jag vill bara vara ärlig. Har insett att jag mår ganska dåligt över att inte vara 100% ärlig i mina reaktioner. Jag är (precis som du) ärlig i det jag säger, men inte i min emotionella reaktion typ.
jag älskar ärlighet, önskar att människor kunde vara ärligare. det sårar mer att få höra en uppenbar lögn eller bortförklaring än en riktig förklaring av varför personen beter sig som denne gör.
bööh:
jag älskar ärlighet, önskar att människor kunde vara ärligare. det sårar mer att få höra en uppenbar lögn eller bortförklaring än en riktig förklaring av varför personen beter sig som denne gör.
Hade folk kunnat hantera ärlighet så hade fler personer varit ärliga.
Donald Duck:
Om jag ska gå hem eller liknande när jag umgås med folk, så kan jag inte vara fullständigt ärlig när jag säger "äh, jag ska nog dra hem nu!", utan jag tänker hela tiden på hur de ska uppleva det och jag känner att jag måste förbereda mig inför deras reaktion. Jag analyserar de problem som kan uppstå osv.
Där nämnde du något som jag glömde att nämna som är sant. Det är inte så konstigt att det blir så heller eftersom många antingen ska lägga sig i så mycket hela tiden vad man gör, eller så blir de sur av någon mystiskt anledning.
Om någon kompis skriver/säger att de inte kan följa med och se en film eller följa med ut och äta för att dra ett exempel, så tar jag det som det är. Inte för tusan kan man lägga sig i deras beslut, inte nog med att det är lönlöst. Men jag måste alltid tänka på vilken reaktion de får när jag "avbokar". Ofta ska det vara en massa frågor, negativa saker och jag får nästan ta som regel att förklara mig direkt så jag slipper skitsnack.
sylar:
Där nämnde du något som jag glömde att nämna som är sant. Det är inte så konstigt att det blir så heller eftersom många antingen ska lägga sig i så mycket hela tiden vad man gör, eller så blir de sur av någon mystiskt anledning.
Absolut det där känner jag verkligen igen mig i, det är jobbigt också eftersom jag faktiskt trivs ganska bra med att vara själv ibland. Så om man är ärlig med det "Nä, jag vill bara ta det lite lugnt" så blir det ett inferno av oförståelse t.om bland mina närmsta vänner.
Brukade förut skita i att svara i telefonen om jag visste att jag inte kunde eller ville hitta på någonting, för att jag inte orkade bli nerdragen i hela mina vänners problemhärva. Men numera försöker jag iaf vara ärlig, trots att det innebär att jag kan vara lite "dryg" ibland.
