Belägring , belamring, komet i böljan, kännetecknar, äter dina ädelstenar från en vågskål med näbben, du kantar dig , sammanfogar ett avsmakskoncept med ett triumfkort, det rasslar, det prasslar i handen, Foten har fått små kometkänningar.

De små djävlarna ville spika fast jätten i marken, Onda illfundiga små spikar i ögonen, Reser mig upp i kraniets vindkraftverk, räknar de tappade dubbarna längs vägkanten, spårar sädesfältets vildhavreax. Kör in motorn för avkylning.
Kastar dubben på svinen. Sular om.

Gör en katalysator dykning ner till kaptenen i en världsomsegling under havet, smörjer hackade kranium med pilträdsolja och Olivpressaren drog kvarnhjulet med fri uppriktighet,

Kungarna var tjänare, det frusna guldet var svinföda, på ett pappersstaket i vildsvinsspäckhungerarenan,
Folket jublade i grisfarmen. Farväl arme nakna konung sa de,

Hur skulle du kunna ha en armé? Vi behöver ingen armé mer. Och sakta började de gnaga på varandra.

Kungen själv däremot gjorde frön av kopparormslängtande blickar och vindburna kraftgärningar mitt i det saltade köttet.

Ur självaste berget flöt oljan. En ny olja som smörjde och smakade gott och brände och förtärde fläsket. Den gjorde en undersökningssymfoni i generatorhjärt- kamrarna och kom på den strålande iden med ett klart allt-igenomträngande ljus.

Komplett salvalim åt hjärnhalorna, den smakade lakrits och hade doften av kol och var ofarlig som aska, över sirap-huset fick löv-klister-samvetet doften av jord och lera och rök från vedeldade spisar från skorstenarna.. Känningen skulle transportera vidskepelsen till grädden på moset,
Svinbesvärjelsen skulle foga över resultatet, Myntet skulle beskattas till kejsaren
Efter kejserliga mått.

Kungen som inte hade någonstans att vila sitt huvud var avskaffad och kunde numer emellertid tjäna så som fri vindruvsplanetskapare i det han gjorde vatten till vin för de fördrivna folket som sökte anblicken av en kopparorm i sin öken.
Hans bägare flyttades ut i Cosmoramas egna gömställe bortom satelliter i hans egna rymdsfär.

Kejsarens folk växlade habegäret med penningar, och jordiska satelitögon vakade ner i varje vrå.
De såg sovande på hans drakes majestät, och förstod inte varför.