SlitMinSjälITrasor:

Ska du behålla det?

SlitMinSjälITrasor:

Ska du behålla det?

Jag tror inte det, men jag är faktiskt inte säker.

elliinors:

Jag tror inte det, men jag är faktiskt inte säker.

Hur gammal är du?
Tycker att du kan bestämma dig helt säkert innan du träffar exet, basera inte ditt beslut på vad han vill göra

SlitMinSjälITrasor:

Hur gammal är du?

Nästan 18.
Men om han inte vill att jag ska behålla men jag vill det då?

elliinors:

Men om han inte vill att jag ska behålla men jag vill det då?

då får han väl avsäga sig ansvaret och du får ansvaret för barnet.

elliinors:

Men om han inte vill att jag ska behålla men jag vill det då?

Jag tycker du ska göra abort för både din och hans skull.

Du kan fixa barn senare när du hittat ett bättre förhållande där båda vill ha barn.
Genom att behålla barnet mot hans vilja så utsätter du ju honom för ett helvete, faktiskt. Han har att välja mellan att vara en otillräcklig pappa, vilket måste ge en enorm ångest, eller gå in för att vara en bra pappa mot hans vilja. Om du inte upplever abort som ett direkt omöjligt alternativ, vilket du inte verkar göra - gör abort.

framtidstron är död:

Genom att behålla barnet mot hans vilja så utsätter du ju honom för ett helvete, faktiskt.

Det är sant.
Åh det här är så sjukt jobbigt..

elliinors:

Åh det här är så sjukt jobbigt..

Vad är det som gör att du vill behålla barnet nu? Du är ung, din livssituation är knappast så stabil som den kommer vara senare i ditt liv, och det finns inget med en abort nu som hindrar dig från att skaffa barn senare. Du har inte heller ett förhållande där du har möjlighet till sån stor avlastning som du kan få därifrån.

Jag förstår hur du känner dig, jag har alltid varit helt på det klara med att jag skulle göra abort om jag blev gravid när jag var ung. Sedan kom graviditetssymtom och ett positivt gravidtitetstest, och då ändrades allt. Jag tror moderskänslorna tog vid. Testet visade sig efter någon vecka ha varit negativt, men hela veckan innan jag fick tid på ungdomsmottagningen för att göra ett nytt var ett ständigt vacklande fram och tillbaka.
Det som fick mig att avgöra att en abort till slut var enda alternativet var att min pojkvän absolut inte ville bli pappa under några omständigheter. Eftersom jag inte har några moraliska invändningar mot abort som gör det omöjligt för mig att genomföra en sådan så ansåg jag att det skulle vara hemskt av mig att tvinga på honom ett barn han inte ville ha.

Det är också tråkigt att tjafsa om livssituation, "allt ett barn behöver är ju kärlek!", och visst kan det stämma. Men för din skull och därmed för barnets skull är det faktiskt bäst att vänta. Det är riktigt svårt att vara ung mamma idag, särskilt som ensamstående. Hela ditt liv kommer förändra sig på ett sätt du inte ens kan föreställa dig. All din tid kommer gå åt till barnet, och utan en partner som avlastning kommer det bli riktigt tufft. Du kommer behöva ett enormt stöd både med rent praktiska saker men också känslomässigt. Eftersom du själv alltid kommer hamna i andra rummet, så tror jag det är viktigt att ha någon nära som kan ta hand om dig också, om du förstår vad jag menar.

Det är självklart ditt beslut, jag känner att jag propagerar för att du ska göra en abort, men det är egentligen bara realistiska saker jag säger. Det finns jättefina unga mammor, och vissa mår jättebra av att bli mammor. Men det är så mycket tuffare än du kan tro nu. Det kommer bli så mycket svårare. Och du kommer känna dig väldigt ensam emellanåt att ha det ansvaret helt själv.
Det är tufft nog att vara ensamstående, det är tufft nog att vara ung mamma, tillsammans blir det.. väldigt tufft.

elliinors:

Tror ni det finns något man kan göra eller så för att han kanske ska få upp intresset för ett förhållande igen? :/ Eller det kanske är helt kört pga detta.. ?

Det behöver inte vara kört. Men bli inte tillsammans med honom bara för barnets skull. Om ni båda fortfarande har känslor så är det en annan sak. Men jag tror det är bra om ni försöker komma överens, oavsett.

Jo jag har också alltid varit så att jag ska göra abort, jag har alltid sagt att jag inte vill ha barn innan minst 23 års ålder. Jag gjorde faktiskt abort i somras men det här känns så mycket jobbigare än vad det gjorde då. Det har jag ingen förklaring på.

Men det lutar mest åt en abort, jag känner mig hemsk när jag tänker på att mitt barn inte kommer ha någon pappa.

Chibibbi:

Det behöver inte vara kört. Men bli inte tillsammans med honom bara för barnets skull. Om ni båda fortfarande har känslor så är det en annan sak. Men jag tror det är bra om ni försöker komma överens, oavsett.

Det är absolut inte för barnets skull jag vill ha ett förhållande, det är för att jag älskar honom högt över allt annat.

elliinors:

Nästan 18.
Men om han inte vill att jag ska behålla men jag vill det då?

Då behåller du det. Men vänta dig inget stöd från honom.

Gibbs:

Om "Du" bestämmer att behålla det så är det ditt val, då kan du inte gnälla på han överhuvudtaget ska lyfta ett finger.

Det stämmer ju inte riktigt. Behåller hon barnet och pekar ut honom som far blir han underhållsskyldig vare sig han vill eller inte.

elliinors:

Min fråga är då om man måste berätta det för "pappan"?
Vi gjorde liksom slut för en vecka sen så det känns lite wierd.. :/

Jag och min pojkvän gjorde slut för ettag sen och om jag kom på att jag var gravid och skulle behålla skulle jag nog vänta ettag innan jag berättade även om det skulle kännas awkward. Om du inte ska behålla så.. det han inte vet mår han inte dålig av

ChickiBull:

Var med om en liknande sak för inte så länge sen. En tjej jag dejtat ett tag ringer å säger hon är gravid och att hon inte har bestämt sig. Gick å va nojig och hade panikångest i 2 veckor innan hon ringde å sa hon gjort abort.

nej vad heeemskt

Dold text: såg du ej till att skydda dig???? füüüüüüüüü