Så jag "berättade" "allt" för mamma. Hon tog det chill, men jag vet inte, det känns ändå inte bra. Jag känner mig nästan äcklad av mitt avslöjande. Jag är så sluten att jag tror att denna öppenhet är så främmande att jag inte vet hur jag ska hantera den ;/
Så, hur hanterar man den, jag försöker hålla distans, men det känns lite som jag gett mitt hjärta till onda krafter som nu kommer slita sönder det, och pissa på det
Och, finns det ett beteende man kan använda mot alla, som funkar, tror ni?
homo lr?
vad har du berättat?
DEAD ART????????
Cacaoxo:
homofiljävel lr?
dazed_and_confused:
sådär menade jag inte
Cacaoxo:
sådär menade jag inte
Förlåt om jag ser igenom dig och når ditt rätta jag.
dazed_and_confused:
Förlåt om jag ser igenom dig och når ditt rätta jag.
du behöver inte avslöja, framför alla
Cacaoxo:
du behöver inte avslöja, framför alla
fölåt
skit i att säga saker då
enhimmelskdrog:
vad har du berättat?
Hemligt, är väl inte nödvändigt för sammanhanget
isola:
DEAD ART????????
Well, har inte blivit nån än, men nästan
Cacaoxo:
du behöver inte avslöja, framför alla
Bekymmersamt, du vill ju bli psykolog och allt. Tycker du får jag jobba på att öppna ditt lilla hjärta XD
Men nej det var inte det
zz
Dead End:
Well, har inte blivit nån än, men nästan
saknat dig
Dead End:
att öppna ditt lilla hjärta XD
är det psykologen som ska prata om sina problem lr patienten?
Aha nu begriper jag, tja.