Aviseringar
Rensa alla

Berättelse. Kapitel 1 ute nu


Ämnesstartare

Hej, ville bara dela med mig av det senaste jag hålle på att skriva. Har ännu inget bra namn på berättelsen men om ni kommer på något är det bara att säga till! Här kommer kapitel 1!

Ge gärna kritik, både positivt och negativt.
Hoppas att ni gillar den.

Kapitel 1
Linnea stelnade till och stannade så fort hon kom in i klassrummet. Tills nu hade hon känt sig ganska så säker men nu slog nervositeten till. Det var en varm augustimorgon och hon hade valt kläder med omsorg kvällen innan. Ett par jeans som hon vikt upp, en t-shirt med tryck och låga sneakers. Det första som slog henne var att en av tjejerna hade exakt samma t-shirt som hon. Tjejen märkte det också, kollade ner på sin egen och sedan på Linneas, sedan log hon lite osäkert. Vart skulle hon sätta sig? Det verkade som att de flesta redan hade kommit så det fanns inte många platser att välja mellan. Linnea tog några steg in i rummet och satte sig ner någonstans i mitten bredvid en tjej med ljusbrunt hår uppsatt i en hög bulle. Hon såg liksom snäll ut, självsäker och häftig men ändå lugn och trevlig.
- Hejhej. Linnea log och satte ner den lilla väska hon hade med sig för sin almanacka och papper med information som hon var säker att de skulle få.
- Hej. Jag heter Ida och du heter? frågade tjejen och log lite kort tillbaka.
- Linnea svarade hon.

En kvinna i femtioårsåldern kom in genom dörren. Hälsade välkommen till Södra latin och berättade att hon skulle bli deras mentor de tre kommande åren. Kvinnan vid namn Annika ropade upp allas namn och frågade om vi ville presentera oss lite. Ingen protesterade men heller ingen jublade. Det var nog många som var nervösa. Ida var den första som fick berätta lite om sig själv, hon bodde på Södermalm tillsammans med sina föräldrar och två yngre bröder, Johan och Isak som var elva och fjorton. Hon spelade basket fyra dagar i veckan och gillade att träffa vänner och festa. Efter Idas tur var det dags för Linnea. Magen knöt sig och hon försökte tänka ut vad som lät bra och inte.
- Jag heter Linnea Johansson och bor i Vasastaden tillsammans med min pappa och en katt. Förut gick jag på Rödbergaskolan. På fritiden brukar jag mest umgås med vänner men även träna, teckna och läsa.
- Tack Linnea, vems tur är det nu? Du där, var det Robin du hette? Annika ler och Linnea tror redan att hon kommer bli en bra mentor.
Resten av dagen som inte blir speciellt lång består av en liten rundtur i skolan, information och scheman. Klassen består av tjugofem elever varav fjorton är tjejer och elva killar. De allra flesta har hon fått ett riktigt bra intryck av, det kan nog bli en jättebra klass. Södra latin verkade också vara en bra skola, vilket hon tyckte redan på öppet hus. Det var hennes första val och hon var glad över att ha kommit in. Hon mindes inte allas namn men Ida, Emelie och Vickan kom hon ihåg. De hade ätit lunch tillsammans innan det var dags att avsluta och gå hem. Emelie var kort och späd, hade blont hår och gråa ögon. Hon bodde på Östermalm men hade bott i Frankrike från att hon var sju till för tre år sedan, hon pratade flytande franska vilket var riktigt häftigt. Vickan eller Viktoria som hon egentligen hette var medellång, hade långt, långt hår som räckte strax över naveln. Hon bodde i Hässelby och hade alltså en bra bit att resa från och till skolan. Men hon sa att hon ville gå inne i stan och att hon var rätt trött på förorten.

Mobiltelefonen ringde när hon var påväg hem från första dagen i gymnasiet. Linne tryckte på grön lur och hörde att Ronja lät uppspelt. Ronja ja, hennes absoluta bästa vän som hon inte känt längre än sedan åttan då Ronja flyttade upp hit från Malmö. I början hade hon pratat på bred skånska, men nuförtiden kunde man inte höra någon skillnad mot någon som bott här i hela sitt liv. Ronja hade verkligen försökt få bort skånskan sedan några killar i nian retat henne för den.
- Hur var första dagen? Undrade hon.
- Jo det var lite nervöst först men det gick bra. Själv? Linnea plockade upp SL kortet och passerade spärrarna.
Grön linje 18 mot Vällingby, gå av vid Odenplan. Varje skoldag framöver skulle bli densamma. Men resan tog inte speciellt lång tid, nio minuter och gick var tredje minut så det var inga som helst problem. Linnea hade åkt taxi till skolan som pappa bokat åt henne redan kvällen innan. Hon hade sagt att det gick bra med tunnelbanan men han hade protesterat och sagt att hon kunde sova längre och att det faktiskt var första dagen och bla bla bla. Hon orkade inte kämpa emot, när hennes pappa ville något var det i stort sätt omöjligt att få honom att ändra sig. Kanske var det en stor del i att han kommit så långt som han hade i karriären. Han hade en övertalningsförmåga som var oslagbar.
- Samma här, det var såå nervöst och jag kunde knappt sova inatt. Ronja drar efter andan innan hon pratar vidare. Verkar det vara bra klasskamrater då? I min klass är det rätt många snobbiga… men jag tror det finns en hel del schysta med!
- Ja det verkar vara trevligt folk. Ronja då, döm inte folk så tidigt och det var ju faktiskt du som ville gå på vrg jarlaplan eller hur? Hon skrattar och tillägger snabbt att det var ett skämt.
- Nejdå men det verkar bra. Och skolan med, och killarna med. Hur verkar killarna i din klass då? Ronja som alltid bara tänker på killar.
- Jag har inte kollat efter så noga än, men klart att det finns några snygga. Jag måste avsluta nu, men kan jag komma över ikväll?
De säger hejdå och hon går på tunnelbanan.

Snart hemma och hon vet att hon kommer ha fått ett litet brev av pappa. Han brukar skriva ett, varje morgon innan han åker iväg till jobbet runt nio på morgonen. Och idag kommer det förmodligen vara lite speciellt, eftersom hans lilla flicka har blivit stor och börjat gymnasiet. Hon tänker på hur mycket pappa fått offra för henne och hur mycket han faktiskt älskar henne, hur mycket han verkligen anstränger sig för att få både jobb och familj att fungera. Mamma hade hon inte hört av på över tre år och ärligt talat gjorde det inte henne ett dugg. Hon brydde sig inte och hade det bättre än någonsin. Varför mamma bara packade sina saker och åkte till New york är det ingen som vet, hon var bara borta en dag och kommer nog aldrig återvända. Inte ens mormor och morfar har hört av henne, och Linnea tyckte faktiskt mer synd om dem än om henne själv. Dem hade hon i alla fall brytt sig om en gång i tiden.

Tåget saktar in på rätt hållplats, Odenplan. Därifrån tar det inte särskilt många minuter innan hon låser upp lägenhetsdörren på tredje våningen. Linnea går in till TV rummet, ett av de sex rummen i lägenheten. Sedan är det såklart hennes rum, pappas rum och hans kontor, ett gästrum och vardagsrum.
Hon startar tv och slår sig ner i en av de svarta skinnsofforna. Inte särskilt bekväma men stilrena som hennes pappa alltid sa när hon klagade. Hela lägenheten var stylad från topp till tå.
När hon fyllde 15 hade pappa gjort om det badrum som låg intill hennes sovrum, flyttade dörren till hennes rum och installerade en jacuzzi. Såklart att hon blev glad, det var otroligt häftigt.
Men Linnea hade aldrig skrutit om hennes pappas pengar, hon försökte att inte sticka ut, handlade inte mer och dyrare kläder än vännerna och de som inte kände henne så väl kunde nog aldrig tro att hennes pappa tjänade bra mycket mer än de flesta. Det var en fasad hon hade lärt sig att bygga upp efter hand. Hon mindes mycket väl hur det hade varit på mellanstadiet när hon en dag hade kommit med en ny jacka från någon av Nks exklusiva butiker. De flesta visste väl knappt vad det var för märke men självklart fanns det undantag och när någon från årskurs sex kom fram för att kolla och konstatera att det var ¨något dyrt¨ började hon ses som rikemansbarnet som var bortskämd. Efter det bad hon om att få handla på H&M istället.
Nuförtiden fick hon pengar istället, så att hon kunde köpa saker själv eller spara om hon ville istället. Mycket av de pengar hon fick sparade hon undan på ett sparkonto, det skulle vara bra att ha tills det var dags att flytta hemifrån. Var det något hon ville ha var det bara att säga till, det visste Linnea men ändå gjorde hon inte det särskilt ofta. Hon brydde sig faktiskt inte så mycket om pengarna.
Det blev reklam på tvn så hon stängde av och gick ut till köket för att ta något att äta. På köksbordet låg det lilla brevet som vanligt. Och inte bara det, bredvid låg en femhundralapp. Linnea tog upp brevet, gick bort mot skafferiet och tog fram två rostfranskor och stoppade i brödrosten.
Medan mackorna rostades läste hon igenom brevet som var bra mycket längre än vanligt.

Hoppas att du har haft en jättebra första skoldag och att du klarade dig på tunnelbanan och allt. Vill gärna höra detaljer om det senare. Tänk att min lilla flicka har blivit stor, det känns som igår då du började ettan och jag följde med dig på upprop. Har bokat bord på operakällaren till lördag och hoppas att du har lust att äta middag med mig? Annars avbokar jag och vi kan ta det en annan dag. Jag kommer hem sent ikväll så sitt inte uppe och vänta, kan bli efter midnatt. La lite pengar på köksbordet ifall du och Ronja kanske vill hitta på någonting ikväll. Är det något annat är det bara att ringa, är på möte från två-sju men det är bara att lämna meddelande om det skulle vara så. Vi ses imorgon min underbara Linnea. Jag älskar dig och det hoppas jag att du vet! / Pappa
Det var nästan med tårar i ögonen som hon la ifrån sig brevet efter att ha läst det om och om igen. Rostbröden var redan färdiga så hon bredde dem och hällde upp ett glas apelsinjuice innan hon gick ut och satte sig på balkongen. Det hade varit en bra dag men än så länge var klockan bara halv fyra och hon visste precis vad hon ville göra ikväll.

Ronja svarade redan på första signalen, som om hon kände på sig att någon skulle ringa. Egentligen skulle det kanske inte vara så konstigt, för ibland kunde de till och med läsa varandras tankar och med bara en blick kunde de se på den andra om den var ledsen eller glad. De kände varann utifrån och in och delade allt tillsammans.
- Självklart att jag är på. Jag packar ihop lite saker och är hos dig om 30 minuter. Okej?
Ronja var inte svår att få med på bio, middag och eftersom hennes pappa inte var hemma skulle de köra lite myskväll och övernattning här hemma senare. Linnea dukade undan mellanmålet och tog fram Ronjas kudde och tandborste som hon hade fått hemma hos dem. Det var rätt ofta Ronja sov över, ibland kunde hon bo där i en vecka. Men det var inget varken Linnea eller hennes pappa hade något emot. Pappa kallade henne till och med sin extradotter ibland och de kom mycket väl överens. Ronja visste såklart om att hennes pappa hade gott om pengar men det var inget de pratade om eller som hon utnyttjade. Det kändes bra att det var så, och att det verkligen inte spelade någon roll. Linnea kollade på klockan, tjugo minuter innan Ronja skulle vara där. Vad skulle hon göra till dess?


   
Citera
Ämnesstartare

kk,


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

m3lis:

kk,

men vad vill du?
Du behöver inte kommentera över huvud taget om du inte har något vettigt att säga!


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Idinadrömmar:

Du behöver inte kommentera över huvud taget om du inte har något vettigt att säga!

ne det behöver jag inte, och du behöver inte lägga upp ditt jävla kapitel ett om du inte har något vettigt att sägaaa


   
SvaraCitera

m3lis:

du behöver inte lägga upp ditt jävla kapitel ett om du inte har något vettigt att sägaaa

Fan vilken dålig comeback M3l [bigsmile]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Slumpartad:

Fan vilken dålig comeback M3l

[blush][sad][badgrin][bigsmile]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Inget naket ju, tycker McLuver kan skriva om den.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Slumpartad:

du behöver inte lägga upp ditt jävla kapitel ett om du inte har något vettigt att sägaaa

fast nu är det ju såhär att jag har postat en början på en en berättelse på rätt ställe, alltså under berättelser och noveller. Ska man då inte få göra det eller vad är det du vill säga? Ingen har tvingat dig att över huvud taget gå in och kolla.


   
SvaraCitera