Var tretton år och visste inte att "jag är inte kär i dig" räckte som förklaring utan trodde att man behövde en mer giltig ursäkt när det kommer till dumpningar. Försökte skapa denna giltiga orsak genom att vara en bitch mot pojkvännen som inte alls nappade på betet utan bara tittade storögt på mig när jag dissade honom. Tog väl typ tre veckor (utan ett enda storgräl, fail) innan jag vågade skicka iväg ett "jag vill göra slut " på MSN.

Lärdomen: "Jag vill inte vara ihop" räcker gott och väl som ursäkt och mind games för att göra det lättare för någon part funkar sällan.

usch det var fruktansvärt
hamnade i vad jag antar var en relativt allvarlig depression
får ångest bara av att tänka på det.

men det gick över.

orkar ej skriva emr än så. borde kanske ej skrivit alls.

Blivande_japan:

usch det var fruktansvärt
hamnade i vad jag antar var en relativt allvarlig depression
får ångest bara av att tänka på det.

känner att jag finner mig i depression också ... + att jag var nedstämd sedan innan 2 nästan 3 år har jag levt med en person jag inte kunnat visa min kärlek till över huvudtaget pga att jag inte litat på henne.

Och nu när hon är redo att göra slut för att hon träffat en annan och väntat med att göra slut tills hon hittat tillabka till hennes gamla liv på något sätt.. träffat killar och t.o.m redan haft sex med en person. så känner jag både ångest,panik och rädd.

Hur länge höll ni ihop? hur gamla är ni? och vem var det som gjorde slut? fick du se ditt ex med någon annan efteråt i så fall vad kände du då?

Förlåt att jag frågar men jag känner att jag inte klarar av mer då allt i min värld just nu är grått... min mening har liksom tagit slut.

Älskade henne fortfarande när jag gjorde slut. Det funkade inte längre, de perioder vi båda prickade vår humörsbottnar (deprimerad budo + bipolär flickvän = bad combo) var riktigt åt helvete. Nedåtgående spiral som bara blev värre för varje månad. Höll i hop det säkert ett år för länge.
Hanterade det genom att... ja, må ännu sämre några månader.

Vi var tillsammans i nästan 2½ år.

Om vi tar mitt första seriösa förhållande; jag tog det ganska bra. Tillät mig själv att vara ledsen i ... 2-3 dagar och sen "rykte jag upp mig" och började göra saker/umgås med vänner/flörta med folk/ha roligt. Ägnade mig åt annat, men kom inte helt över förhållandet.

Fick sedan reda på att han hade varit otrogen och påbörjade ett nytt förhållande innan han gjort slut med mig = blev arg och då kändes det lättare. Jag insåg även att vi nog borde ha gjort slut långt innan vi gjorde det och förhållandet inte varit bra på över ett halvår innan det avslutades, det underlättade mycket.

Vi träffades igen en tid efter allt och redde ut saker så att det blev ett "ordentligt" avslut, kunde känna att alla var avslutat och att jag verkligen inte gillade människan längre Att se honom ur ett "normalt" perspektiv och inte ett "åhhh jag är sååå kääääär" perspektiv var behövdes för att få bort den där romantiserade bilden av vår relation.

Barbienele:

Hur länge höll ni ihop? hur gamla är ni? och vem var det som gjorde slut? fick du se ditt ex med någon annan efteråt i så fall vad kände du då?

inte alls länge
bara en månad.
jag var 18 och han 22 och jag insåg att jag aldrig ens varit kär förut
var egentligen ingen som gjorde slut, det var mer "jahapp, nu ska du åka bort ett år, detta komemr ej funka men vi får se vad som händer sen" men när "sen" kom väldigt mycket tidigare än beräknat så var han ej intresserad mer.

det största problemet var egentligen att jag ej hade några fritisdintressen, var jävligt trött på livet i största allmänhet och hade ångest inför högskolevalet. sen blev jag kär i honom och då fanns det åtminstone något som kändes bra, men sen försvann det också.

lirade akt 5 på diablo 2, hon ba "jag vill gö slut", jag ba, "oki"

Budolicious:

Höll i hop det säkert ett år för länge.
Hanterade det genom att... ja, må ännu sämre några månader.

Känner igen mig då jag haft det ett helvete sedan typ vi blev tillsammans..

Hur har du det nu? Hur är din syn på kärlek och livet nu?

Nintendo:

2-3 dagar och sen "rykte jag upp mig" och började göra saker/umgås med vänner/flörta med folk/ha roligt. Ägnade mig åt annat, men kom inte helt över förhållandet.

Varför känns det som att tjejer har så mycket lättare att gå vidare ? :/ Känns som att ni behöver bara invänta på att någon kille skriver eller säger något så har ni något nytt på g..

Hur länge var ni tillsammans?

Blivande_japan:

sen blev jag kär i honom och då fanns det åtminstone något som kändes bra, men sen försvann det också.

Ha, nedstämdhet sedan innan sen fick man lite mening sen försvann det... och meningen fanns där i 3 år för mig även om jag var osäker på att ifall jag kunde lita på henne pga lögner i början av förhållandet, sedan så sluta det precis och nu är hon redo att gå vidare och har inte känslor kvar... känner också att hon hållt på med andra sedan innan pga av vårt förhållande men hon har liksom bara inväntat läge för henne själv känns det som.

Tickstart:

lirade akt 5 på diablo 2, hon ba "jag vill gö slut", jag ba, "oki"

Hehe, uppskattar också ifall du kan berätta mer seriöst vad som hände och vad du har för tankar kring kärlek och förhållanden..

Barbienele:

Varför känns det som att tjejer har så mycket lättare att gå vidare ? :/ Känns som att ni behöver bara invänta på att någon kille skriver eller säger något så har ni något nytt på g..

Fast han gick ju vidare innan mig, han hade ju till och med skaffat ny flickvän innan han gjorde sig av med mig
Jag tänkte snarare "jävla idiot" och tillät inte mig själv att deppa ihop totalt över en något sådant. Jag kan vara ganska envis när jag orkar.

Vårt förhållande var dock ganska "känslomässigt dött" i flera månader innan det tog slut "på riktigt" och den sista perioden undvek vi varandra, om än omedvetet.

Barbienele:

Hur länge var ni tillsammans?

Två år och... 3-4 månader! Jag var 16 när vi blev ihop och jag skulle fylla nitton när han gjorde slut. Han var tre år äldre än mig.

Barbienele:

Hur har du det nu? Hur är din syn på kärlek och livet nu?

Mitt mående baseras inte på henne längre åtminstone, min syn på live tär nog oförändrad.

Nintendo:

Jag tänkte snarare "jävla idiot" och tillät inte mig själv att deppa ihop totalt över en något sådant. Jag kan vara ganska envis när jag orkar.

I o försig det skulle kännas skönare att få höra den råa sanningen av mitt ex... om vad hon gjort och vad hon tänkt och varför hon absolut inte tänker vara med mig vilket jag har iofs ... det enda jag egentligen vill höra är att hon legat med någon annan och att hon verkligen säger det med sanning i rösten och inte något halvt fegt svar.

Då känner jag också att jag kanske skulle ha lättare att gå vidare för då vet jag hur klart som helst att den personen är inget för mig..

Nintendo:

Två år och... 3-4 månader! Jag var 16 när vi blev ihop och jag skulle fylla nitton när han gjorde slut. Han var tre år äldre än mig.

Den biten om att det kändes dött i slutet så kändes det också för mig, fast värre då jag inte litade heller på henne kändes som att hon liksom alltid höll något från mig .. och ja ändå var vi tillsammans så länge.

Starkt av dig, hur är din syn på kärlek? Är kärlek för 2 personer mellan varandra eller är kärleken bara något som tillhör dig? Frågar då jag inte vet hur jag ska uppfatta min verklighet längre för allt jag hade var att jag trodde att jag verkligen kände något så starkt att jag aldrig kommer släppa personen även hur mycket hon såra mig... pga att jag inte vill vara en person som pendlar mellan att leva med olika människor under min livstid... jag ville ha en bara en speciell.

Starkt ändå av dig måste jag säga.

Budolicious:

Mitt mående baseras inte på henne längre åtminstone, min syn på live tär nog oförändrad.

Men det gjorde det hur länge efter ni gjorde slut?
okej ifall du fick förklara vad kärlek innebar/är vad skulle du säga att det är?

Budolicious:

Vi var tillsammans i nästan 2½ år.

Budolicious:

Höll i hop det säkert ett år för länge.

Same, same.

Älskade honom, ja. Mådde himla dåligt en tid efteråt, men insåg snabbt ändå att det var det bästa som kunde hända; att det tog slut. Var ej en bra relation.

Barbienele:

Men det gjorde det hur länge efter ni gjorde slut?

hade en riktig helvetesperiod pga en del annat då också, mycket därför jag avslutade det. Mår väl inte bäst nu heller egentligen, så svårt att säga.

Barbienele:

okej ifall du fick förklara vad kärlek innebar/är vad skulle du säga att det är?

Oj, tung fråga.

vinout:

Älskade honom, ja. Mådde himla dåligt en tid efteråt, men insåg snabbt ändå att det var det bästa som kunde hända; att det tog slut. Var ej en bra relation.

Hur länge efteråt? Det som gjorde att du fortsätt leva var det bara tanken av att "det var det enda rätta pga att ni inte hade en bra relation"

Kan du förklara vad du gjorde under den tiden du försökte läka förutom att tänka det sättet du gjorde?

Budolicious:

hade en riktig helvetesperiod pga en del annat då också, mycket därför jag avslutade det. Mår väl inte bäst nu heller egentligen, så svårt att säga.

Hur länge sedan vart det ni gjorde slut?
Anledningen till att du mår dåligt har alltså inte med din kärlek som krossades överhuvudtaget?

Budolicious:

Oj, tung fråga.

Inte ifall man frågar mig just nu för mitt svar på det är att det är gift, lurar sig själv om att man hittat något som är som en gudagåva/ängel whatsoever...

EDIT: ännu mer korrekt, kemikalier som gör livet värre i längen.
EDIT: Eller bara en drog som slutar verka en dag, men drogen ger också en verklighets bild om att livet är bara skit och du bara har dig själv....