upponer:

men han är så jävla envis

Tråkigt att han prioriterar sina egna principer och värderingar högre än kärleken till, och viljan att förstå, sin egen dotter :/

framtidstron lever:

Dina föräldrar kommer förlåta dig någon dag, det är inte som du mist ett förtroende för livet. Men du kanske får kämpa lite för att få tillbaka det. Du får helt enkelt skämmas, vilket jag tycker är bra, för då lär du dig.
+ betala tillbaka pengarna, så snart du kan.

ja, jag tror dom kommer förlåta mig en dag, dom skulle ju aldrig lämna mig, eftersom vi är en sån familj som förlåter iaf mamma. men pappa kan vara lite svår och det kan ju vara mitt eget fel också han kommer aldrig lita på mig igen, fast de har han ju aldrig gjort nån gång så vad gör de för skillnad nu, eftersom han inte litar på sig själv, så kan han inte lita på andra heller.
jag skäms och det kanske är bra...
jag ska försöka fixa pengar till pappa imorn, det är alla hjärtans dag då ju så,, pengar o nått fint till kanske får honom på lite bättre humör.får väl se.

upponer:

han kommer aldrig lita på mig igen, fast de har han ju aldrig gjort nån gång så vad gör de för skillnad nu, eftersom han inte litar på sig själv, så kan han inte lita på andra heller.

Hur menar du att han inte brukar lita på dig? Det kan ju handla om att du bara känner att han inte gör det eftersom han ännu ser dig som ett barn? Jag vet inte hur gammal du är, men det låter som du är relativt ung. Sånt kommer med tiden. Du kommer få en mer vuxen relation till båda dina föräldrar till slut, och det ska man inte glömma om ung. Man har mycket lättare att både påverka och förstå sina föräldrar då, för om er relation går i rätt riktning så har ni båda en tillit till varandra. Du litar ju inte på honom heller eftersom du tar hans pengar, eller hur?

framtidstron lever:

Ge blanka fan i vad dina föräldrar säger om din pojkvän, träffa honom ändå. Men uppträd exemplariskt och ta hand om dig själv, och lyssna på deras kritik om den på något plan är vettig, handlar det om mer än att han är muslim?.

det är klart jag lyssnar på vad dom har o säga liksom.
jag har alltid varit den dära duktiga(oskuldsfulla) flickan i deras ögon. men jag tycker att de kan släppa taget om mig lite. för de blir bara jobbigt
ibland så kan jag ägna mig ganska mycket åt honom och då tror mina föräldrar också att han förstör för mig, eftersom de tror att jag inte hinner med nått annat. men de är inte så, det är komplicerat ja kan inte riktigt förklara. jag går ju i skolan och jobbar hårt för att få höga betyg och sedan komma in på en högskola det är ju det jag jobbar för, att få bra betyg o ha kul. men eftersom ja e den där flickan i deras ögon så tror de saker som inte alls är så.

framtidstron lever:

Hur menar du att han inte brukar lita på dig? Det kan ju handla om att du bara känner att han inte gör det eftersom han ännu ser dig som ett barn?

när jag pratar med honom om saker så måste han fråga andra för att han inte vet om de är så, ibland är det så men de är inte ofta. och jag får inte hjälpa honom med nått för att han säger att han gör de mycket bättre än mig så de känns som jag e värdelös i hans ögon ibland. fast jag ser att han behöver hjälp så tackar han nej.
jaag är 17 om några dagar

framtidstron lever:

Du litar ju inte på honom heller eftersom du tar hans pengar, eller hur?

hm jo jag litar på honom, bara de att jag inte riktigt tänkte mig för när jag tog pengar av honom blev helt fel och jag ångrar det verkligen. jag skulle ha frågat.

upponer:

och jag får inte hjälpa honom med nått för att han säger att han gör de mycket bättre än mig så de känns som jag e värdelös i hans ögon ibland. fast jag ser att han behöver hjälp så tackar han nej.

upponer:

hm jo jag litar på honom, bara de att jag inte riktigt tänkte mig för när jag tog pengar av honom blev helt fel och jag ångrar det verkligen. jag skulle ha frågat.

Verkar komplicerat..

framtidstron lever:

Verkar komplicerat..

ja lite faktiskt

upponer:

ja lite faktiskt

tror iaf du måste sluta vara den alltför skötsamma flickan, om du inte avvikit från det någonsin. Du måste ju bli sedd som... mänsklig. Och vuxen. Inte som ett barn som ska styras och prestera exemplariskt. Jag tycker din pappa kontrollerar dig för mycket för din ålder, du ska ju snart passera 18-årsgränsen.

framtidstron lever:

Du måste ju bli sedd som... mänsklig. Och vuxen. Inte som ett barn som ska styras och prestera exemplariskt. Jag tycker din pappa kontrollerar dig för mycket för din ålder, du ska ju snart passera 18-årsgränsen.

ja precis. du har rätt i det. vad ska jag göra för att han ska sluta tro att jag är ett litet barn? ja har sagt till honom liksom att han inte kan styra mig hur som helst, utan jag är så pass stor nu så jag kan o vill själv, har sagt också att de jag gör angår inte alltid honom. jag förstår ju att han bara är rädd om mig o vill mig väl, men ibland så tror han saker som inte är sant, så det blir jobbigt

Du har en dator och internet, men du snor en 100 lapp för att fylla på din mobil... det är något jag inte riktigt kan lägga fingret på här.

upponer:

vad ska jag göra för att han ska sluta tro att jag är ett litet barn? ja har sagt till honom liksom att han inte kan styra mig hur som helst, utan jag är så pass stor nu så jag kan o vill själv, har sagt också att de jag gör angår inte alltid honom.

Kanske genom att visa att du kan själv och att saker inte angår honom? Om du säger det och han inte lyssnar så får du väl helt enkelt visa mer i handling. Du kräver rätten till ett visst privatliv och det får han inte rota i, så är det bara, du kräver även rätten till att göra vissa saker själv, sen ser du till att göra det själv också.. typ.