Schism:
Du borde spela igenom Silent Hill-serien.
Usch, sluta. En gång vaknade jag av att mitt ex satt och spelade det och när jag kollade vad det var hoppade det upp ett monster. Jag kunde inte sova på resten av natten och övervägde starkt att gå hem...
retstickan:
så spelen är läskiga på riktigt?
Läskiga och läskiga ... de har en atmosfär som är ganska påfrestande för psyket: handlingen kretsar kring personer med olika psykiska problem som manifesteras genom inslag av skräck och surrealism i en "psykotisk mardrömsvärld"). Det är inget zombieslaktarspel direkt - i själva verket har de fysiska striderna sekundär betydelse och det är osäkert om monstrena ens existerar på riktigt. Musiken gör också mycket för stämningen.
Tyvärr tappade serien sin charm efter trean när Team Silent drog sig ur.
Blanda inte ihop spelen med filmen för övrigt (om du sett den). De har inte så mycket med varandra att göra.
Draft:
jag försökte och dog av skräck 15min in på första:/ aldrig mer!
timeisrunningout:
Usch, sluta. En gång vaknade jag av att mitt ex satt och spelade det och när jag kollade vad det var hoppade det upp ett monster. Jag kunde inte sova på resten av natten och övervägde starkt att gå hem...
Ja, det är inget Zelda precis.
Det handlar om inlevelseförmåga inte svaghet.
Schism:
Ja, det är inget Zelda precis.
Sen tycker jag mig minnas att varelserna i Silent Hill påminner starkt om något som ger samma ångest jag får när jag ser på tecknade japanska filmer. Det var riktigt, riktigt konstigt. Kan inte ens sätta fingret på varför det var så obehagligt. Har du spelat genom hela serien?
timeisrunningout:
Har du spelat genom hela serien?
Nej, inte femman eftersom jag inte haft råd till PS3. Fast Silent Hill dog i princip efter trean.
Tycker det verkar hälsosamt och evolutionärt fördelaktigt att vara obekväm med rädsla.