Hannah Montana är ännu en omåttligt populär tv-serie som blivit film. Som Sex and the City fast för nioåringar.

I serien följer vi Miley Stewart, hennes pappa och lillebror samt deras vänners liv. På dagarna går hon i skolan som alla andra dödliga men på kvällarna drar hon på sig en blond peruk, en paljettklänning och förvandlas till super-popstjärnan Hannah Montana. En hemlighet som bara hennes närmaste vet om.

Filmen börjar med att Mileys pappa tycker att hennes Hannah-fasoner börjar stiga henne åt huvudet. Han planerar att råda bot på det genom att ta tillbaka henne till rötterna. Hon behöver lära sig vad som egentligen är viktigt här i livet, tänker pappsen och släpar med sig den lilla divan till den gamla hemstaden, tillika bondhålan, Crowley Meadows.

Billy Ray Cyrus och Miley Cyrus gör rollerna som far och dotter så torftigt att jag faktiskt blir orolig över hur deras relation ser ut i verkligheten. För regin står Peter Chelsom, vars största verk innan den här filmen är kärleksdramat Shall we dance med Jennifer Lopez och Richard Gere. Den filmen är sevärd enbart för att Peter Gabriel gjort låten ”Book of love” till soundtracket. Att den trallvänliga dagispopen i Hannah Montana the movie till stora delar är bland det sämsta jag hört hoppas jag inte förvånar någon.

Efter en tid bland höns, lerpölar och noll mottagning på mobilen börjar Miley sakta att inse vad som är viktigt och vem hon egentligen vill vara. Kan cowboyhunken Travis ha något med saken att göra? Frågan är nu bara, kan hon någonsin bli hel igen om hon lägger en stor del av sig själv – Hannah Montana - på hyllan för evigt? Mer trubbel väntar kring hörnet när en reporter från Englands största skvallerblaska får i uppdrag att rota reda på Hannahs hemligheter.

Trots att filmen bitvis är dugligt underhållande ser jag och de andra sju besökarna i salongen frågande på varandra när de börjar dansa en blandning av hiphop och linedance på duken. Samtidigt undrar jag om dagens 8–13-åringar inte hellre kollar på CSI än det här. Men jag är ändå glad att den här typen av film fortfarande får existera. Så barnvänligt, så förutsägbart och tryggt.

Jag blir också sugen på att åka ut till farföräldrarnas sommarstuga efter att ha sett filmen, inte bara på grund av de vackra miljöerna på den amerikanska vischan, utan också för att inte riskera att bli lurad att se Hannah Montana the movie någonsin igen.

_

Betyg: 1,5
Nejmen.. betyg 2! Sparar på ettorna tills det blir riktigt jävligt. Har trots allt sett värre.