En film som vänder ut och in på din hjärna. Som effektivt knölar ner vartenda korn av känslan att världen inte är så orättvis och korrupt ändå. En kväll när världen tedde sig förträffligt trygg och vacker såg jag In time. Morgonen därpå vaknade jag upp ur en dröm om filmen. Den vägrar lämna mig. Och jag vägrar lämna den.
Det finns inte längre några sjukdomar. Man blir automatiskt minst tjugofem år gammal, såvida man inte drabbas av något så livsfarligt som att ramla nerför ett berg eller blir ihjälskjuten. När man blivit tjugofem år börjar en klocka som sitter inbyggd i varje människans arm att ticka. Den visar hur lång tid man har kvar att leva, vilket från början är ett år men sedan snabbt ökar eller sänks beroende på vilket liv man lever. Det är nämligen den klockan man håller fram när man ska köpa lunch eller betala bussbiljetten. Med andra ord är tid pengar. På riktigt. Med enkel logik kan du nu räkna ut att de rika kan leva för evigt och de fattiga riskerar att dö varenda liten minut, varje gång priset går upp eller lönen går ner.
Det finns så mycket filosofi i konceptet att det närmast känns pinsamt att filmen ligger under genren thriller. Men det är klart att det är en thriller. Spänningen ligger på topp och vändningarna är ofta riktigt snabba. Amanda Seyfried och Justin Timberlake är lika snygga som alltid och spelar med precis samma snygghet. Seyfried spelar en kvinna som är uppväxt i en familj som har allting i överflöd medan Timberlake är en man som växt upp i ett getto med ständig kamp för varje dags överlevnad. De träffas, rubbar varandras världar och sluter samman för att kämpa för målet att ta från dem som har mer än vad som borde vara rimligt och ge till de som knappt har något alls. En underbar Robin Hood-story i grunden med lager av filosofier ovanpå.
I biosalongen slukas jag upp av karaktärerna och berättelsen, som utan tvekan är helt genialisk, men möjligen skulle göra sig bättre i bokform. En bok skulle förmodligen kunna spegla det filosofiska djupet på ett tydligare sätt och man skulle inte riskera att distraheras av själva skådespelet. Jag vet inte. Jag går i alla fall därifrån med en svårighet att skilja på verkligheten och det som jag nyss upplevde så påtagligt verkligt där inne i mörkret. Skillnaderna är i många avseenden heller knappt märkbara. Allt ter sig bara mycket brutalare när det finns ett konkret facit på varje människas livslängd, istället för ett mer diffust sådant.
Efteråt tänkte jag på hur ofattbart orättvist det är att filmen på en nivå är verklighet redan nu då jordens resurser är förskräckligt ojämnt fördelade. Jag tänkte på hur det skulle vara om man kunde leva som tjugofemåring i femtio år istället för att rätt och slätt bli sjuttiofem år. Jag funderade på vad som skulle hända om alla kunde leva för evigt, var alla människor skulle få plats, vad alla skulle göra. Och om man ens vill leva för evigt.
Betyg: 4/5
Amy Karlsson:
drabbas av något annat i samma stil.
Jag tycker det är lite tråkigt att skriva "i samma stil". Skriv istället typ "något annat dödsbringande" (fast snyggare, givetvis).
Amy Karlsson:
varje människans arm ticka.
att ticka
Amy Karlsson:
Den visar hur lång tid man har kvar att leva, vilket från början är ett år men sedan snabbt ökar eller sänks beroende på vilket liv man lever
Jag tycker att stycket härifrån blir ganska långrandigt otydligt. Kan du försöka tydliggöra det och koka ner det till två meningar?
Amy Karlsson:
ärld och går tillsammans ihop om att kämpa för måle
och sluter samman för att kämpa
Amy Karlsson:
ge till de fattiga: en underbar Robin Hood story
Robin Hood-story
Riktigt tjusig recension, Amy! Dock tycker jag att den är för lång. Både första och andra stycket kan kortas rejält - för det är ju de andra styckena som är de verkligt intressanta, de där dina tankar kommer fram. ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Amy Karlsson:
resultatet av alla rån syns.
va, vadå rån? utgifter? eller bara rån (som i bankrån? eller alla möjliga rån)? är detta en film med rånare?
jag förstår inte riktigt vad rån har att göra förrän du berättar om Justin Timberlakes rollkaraktär. jag vet inte, kanske ska du skippa rån-delen tills du berättar om herr Timberlakes status, eller att du tar bort det helt.
jag tror också att man hellre refererar till skådespelare med deras efternamn i recensioner och dylikt, inte med deras förnamn om man skulle välja mellan antingen för- eller efternamn, för att det låter för personligt.
Amy Karlsson:
busbiljetten
bussbiljetten
also: jag tänkte att du kanske kunde slå ihop första stycket/ingressen med det sista och att det hade kunnat se ut så här:
"Det här är en film som vänder ut och in på din hjärna. Som effektivt knölar ner vartenda korn av känslan att världen inte är så orättvis och korrupt ändå. Jag såg den. (men förhoppningsvis med någon annan bättre brygga) Morgonen därpå vaknade jag upp ur en dröm om filmen. Den vägrar lämna mig. Och jag vägrar lämna den."
Men !! jag vet inte om jag hade föredragit att ha collab-stycket i slutet eller i början. förmodligen i början, eftersom då hade du kunnat göra det nuvarande näst-sista-stycket till ett sista stycke, med ett par ändringar.
Sedan hade du kunnat utveckla varför berättelsen hade blivit bättre i bokfor (vad du känner inte riktigt kommer fram i filmen, men som teoretiskt hade kunnat göra i den teoretiskt skrivna boken), för att det inte alltid är uppenbart, men det hade säkert gjort texten .. jättelång.
Amy Karlsson:
orättvisst
orättvist
"rubbar varandras värld" borde vara "rubbar varandras världar"
(först trodde jag att du menade att de gned deras världar mot varandra)
annars är det en i övrigt bra recension!
André Vifot Haas:
Dock tycker jag att den är för lång.
Jessica Ly:
jag tror också att man hellre refererar till skådespelare med deras efternamn
Jessica Ly:
jag tänkte att du kanske kunde slå ihop första stycket/ingressen med det sista
Jessica Ly:
Sedan hade du kunnat utveckla varför berättelsen hade blivit bättre i bokfor
Bra synpunkter! Har inspirerats och ändrat ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Jessica Ly:
"rubbar varandras värld" borde vara "rubbar varandras världar"
funderade över det. kunde inte bestämma mig för vilket riktigt. men då litar jag på dig ![[bigsmile]](/img/smilies/bigsmile.gif)
hurra! ska läsa det så fort jag får tid
Amy Karlsson:
De träffas, rubbar varandras världar och sluter samman för att kämpa för målet att ta från dem som har mer än vad som borde vara rimligt och ge till de som knappt har något alls.
Alltså, egentligen är den här meningen grammatiskt korrekt, tror jag. Det är nog bara jag som kopplar samman "rubba" med "gnugga" (av engelskans "rub", mest troligt). Och jag hade nog delat upp meningen, så att det blir lättare att läsa, typ.
Min mening hade istället varit:
"När de träffas, skakas deras världar om. De sluter sig samman, för att kämpa för målet att ta från dem som har mer än vad som borde vara rimligt, och ge till dem som knappt har något alls"
och det där om "värld" borde vara i pluralis eller inte: jag tycker att det borde vara i pluralis, eftersom de kommer från två olika världar/håll/delar av världen. hade det varit samma värld, hade jag ansett att det skulle varit singularis.
Amy Karlsson:
Efteråt tänkte jag på hur ofattbart orättvist det är att filmen på en nivå är verklighet redan nu då jordens resurser är förskräckligt ojämnt fördelade.
Oj. Skriv om. Eller lägg till nåt. Gör nåt!!!!!1124
En klar förbättring!
Amy Karlsson:
Har inspirerats och ändrat
Snyggt! ![[party]](/img/smilies/party.gif)
Uppe!
Tråden låst
