Vafan gör man när ens mor har bipolär sjukdom, och varje gång man kollar henne i ögonen så ser det ut som att hon kollar på en som en fiende? Att varje gång jag gör något bra eller säger tack för något, så svarar hon med något psyckande svar som "Mmm, jag är bra att ha men jag är tråkig", i någon självnedsättande ton, svårt att förklara.
Enda sen jag flyttade till henne så har jag mått riktigt jävla dåligt, självmordstankar .. Ångest, och tbh så är grunden oftast tanken på att det är så jävla övergivet och ensamt, att ha en morsa som man knappt känner längre, som bara går runt och psykar en och har någon laglig kontroll över en att hålla kvar en. I 1-2 år, jag är 16, blir 17 i okt...
Hur fan... Får jag henne att hjälpa/stötta mig med att flytta till min underbara kille, istället för att se flytten som ett svek, hur..... Om hon skulle tvär neka hela flytten, hur skulle DU göra? Vill bara här ifrån, kan seriöst inte se mig själv bo kvar här i 1-2 år till, då kommer jag ligga i en grav och ingen annan stans.
har du ingen fader du kan bo hos?
mvh
människa som ej riktigt tror på det där med att flytta ihop tidigt
kram, socialen ska väll finnas för sådana ärenden
Blivande_japan:
har du ingen fader du kan bo hos?
Nope. :/
Lounge fact:
kram, socialen ska väll finnas för sådana ärenden
Mjo, men är rädd för att mina bröder eller jag ska flyttas till någon soc familj eller något sådant om dom blandas in.. :/
Fy vad jobbigt :/
Har inga råd på hur man övertalar en bipolär moder att få flytta, men jag tror det kan vara bra att kontakta socialen även om du är rädd för att bli förflyttad till socfamilj.
Vore det så farligt? Det kanske blir bättre.
krasch:
Vore det så farligt? Det kanske blir bättre.
Bleh venne... Har haft dåliga erfarenheter av soc familjer innan, så vill ba undevika det, men vill ju också härifrån.. Usch klyvad situtation, fan att man i värsta fall måste vänta ett år innan man blir "fri". ._.
