Jag, men är kanske inte den bästa personen att snacka med dock. Har du typ 1 eller 2?

Juh, men säger som den goda Geiger, vet inte om du bör prata med mig.

Geigerzähler:

Jag, men är kanske inte den bästa personen att snacka med dock. Har du typ 1 eller 2?

Har just nu UNS eftersom dem precis satt diagnosen.

Mushimush:

Har just nu UNS eftersom dem precis satt diagnosen.

Ok.

Har någon av er Litium? De har satt in den medicinen på mig och jag är livrädd för många som jag pratat med som tagit den har blivit helt nollställda.

hur gammal är du, för hur länge sedan fick du diagnosen, och har du börjat ta medicinen än? har din läkare diskuterat någon annan läkemedelsbehandling än litium?

Är du ledsen för din diagnos? Eller känns det mer som en lättnat att du fått en?

svefnpurka:

hur gammal är du, för hur länge sedan fick du diagnosen, och har du börjat ta medicinen än? har din läkare diskuterat någon annan läkemedelsbehandling än litium?

Jag har fått den nyligen och har nyligen börjat med medicinen. Den gör mig märkbart mycket tröttare i kroppen. Vi har diskuterat en annan medicin också men den har mest negativa effekter som viktuppgång och trötthet.

Sameshit:

Är du ledsen för din diagnos? Eller känns det mer som en lättnat att du fått en?

Jag lever i en övertygan om att jag är frisk. Allt känns mest konstigt.

Mushimush:

Jag lever i en övertygan om att jag är frisk.

eftersom du enligt mitt minne var ganska ung och själv skeptiskt både till den medicinering och diagnos du fått, känns det lite bajstrist och underligt att sätta in det. en litiumbehandling ska vara kontinuerlig för att göra gott (i stället för att öka risken för fler maniska episoder och självmord), och det blir svårt att hålla fast vid om du inte är bekväm med biverkningarna.

i fall det känns värt att ge sig in i kan du prata med din läkare att testa andra preparat till du hittat ett med biverkningar som går att tolerera. (jag tyckte att lamotrigin var ganska skonsamt under tiden jag fick det.) glöm dock inte bort att så länge du inte tvångsvårdas så måste du inte ta någon medicin, ingen alls, om du inte själv vill.

svefnpurka:

eftersom du enligt mitt minne var ganska ung och själv skeptiskt både till den medicinering och diagnos du fått, känns det lite bajstrist och underligt att sätta in det. en litiumbehandling ska vara kontinuerlig för att göra gott (i stället för att öka risken för fler maniska episoder och självmord), och det blir svårt att hålla fast vid om du inte är bekväm med biverkningarna.i fall det känns värt att ge sig in i kan du prata med din läkare att testa andra preparat till du hittat ett med biverkningar som går att tolerera. (jag tyckte att lamotrigin var ganska skonsamt under tiden jag fick det.) glöm dock inte bort att så länge du inte tvångsvårdas så måste du inte ta någon medicin, ingen alls, om du inte själv vill.

Det blir ju en stor omställning i kroppen också så min kropp måste bli van vid medicinen och så.

Mushimush:

Det blir ju en stor omställning i kroppen också så min kropp måste bli van vid medicinen och så.

tålamod är en bra egenskap. jag önskar all lycka till!

svefnpurka:

tålamod är en bra egenskap. jag önskar all lycka till!

tackar och tar emot