Har inte kommit på någon bra rubrik.. förslag?
Vet inte riktigt om min poäng med texten går fram, så kom gärna med förslag utöver själva korren 🙂
_______________________________
Varför höjer vi på ögonbrynen när någon beställer läsk när det är happy hour i baren? Att dricka alkohol eller inte – det är nya, viktiga frågan på allas läppar?
Jag har en kollega som valt det senare alternativet. Hon dricker alltså inte, och enligt henne själv har hon aldrig så mycket som ens smakat på alkoholhaltiga drycker och tänker inte göra det heller. Jag själv debuterade som blivande alkoholist långt senare än mina vänner. De flesta av dem började svepa i sig häxblandningar redan i tidiga tonåren. Jag var 13 år när jag smakade på en äcklig sörja som min bästa vän blandat ihop i en gammal colaflaska. I den stunden, när den första kväljningen for genom min kropp bestämde jag mig för att aldrig dricka igen. Efter den händelsen höll jag mig ifrån alkohol i fem år. Jag tröttnade fort på att se mina vänner spy ner sig, skämma ut sig och lukta bajs. Det spelade ingen roll hur härligt de påstod att det var, sprit var inget som lockade för min del. Jag höll emot grupptrycket och hävdade bestämt att alkohol var för människor som inte visste hur man roade sig på riktigt, au naturelle.
Jag minns också väl den Tallinnkryssning som blev startskottet för min första, hårdaste och mest intensiva party-period. En kompis presenterade mig för Lennart, en drink bestående av Xanté (päronkonjak) och Sprite och det smakade gott, riktigt gott. Drinken var inte alls lik den sörja jag kräkts upp på en konsumparkering fem år tidigare. Jag vet inte vad det var som slutligen fick mig att ge efter, jag hade ju lovat mig själv att inte dricka förens jag lagligt kunde köpa min egen sprit. Gång på gång hade jag förklarade för mina vänner hur larvigt jag tyckte det var att dricka när man inte ens var mogen nog att inhandla alkoholen själv. Men trots det smuttade jag i mig stora mängder av min nyfunna vän Lennart den kvällen, fyra månader innan min artonde födelsedag. När solen senare steg över horisonten var det inte bara den vilda sjögången som var orsak till mitt illamående.
Jag anser mig numera ha en relativt sund relation till alkohol. De dagar då jag kunde hinka i mig en flaska Tequila på egen hand utan att lägga en pizza på hallmattan är över. Det är en tid som jag varken saknar eller är stolt över. Ett glas vin till maten kan vara gott, en cider i kvällssolen kan kännas fräscht. Att ligga och hulka i ett dike på valborg känns desto mindre hippt.
”Nej tack, jag dricker inte” sa min kollega lättsamt när hon erbjöds ett glas vin till förrätten på firmafesten i fredags. Hennes tonfall var varken dömande eller ursäktande. Ungefär som hon hade sagt ”nej tack, du kan slänga kvittot” till kassörskan på ICA. Inga konstigheter alls egentligen, men orden flyger ur mig ändå; varför inte? Jag replikerade så snabbt att det inte känns som en fråga, mer som en ordspya som jag inte kunde kontrollera. Inombords svor jag högt åt min dåliga självkontroll. Hon tittade på mig med en smått kränkt blick, vilket hon gjorde helt rätt i. Jag tog genast tillbaka mina ord och vi hamnade i en lång men intressant diskussion kring det ämne jag just nu skriver om. Sen när blev det mer socialt accepterat att dricka alkohol än att inte göra det? Det har ju till och med gått så pass långt att man tycker människor som inte dricker är lite konstiga.
Varför måste man ange en anledning till att man valt bort spriten? Är det bara gravida, troende och nyktra alkoholister som legitimt kan tacka nej till ett glas rödtjut numera? Måste man ha ett argument redo i rockärmen för att kunna välja bort en substans som faktiskt är en drog, ett slags narkotika, utan att bli ifrågasatt?
Går vi samma öde till mötes när det gäller rökning? Kommer folk att stirra på mig och undra varför jag tackar nej till en cigg utanför krogen om några år?
– För att det är ohälsosamt, dyrt, och beroendeframkallande! Tack, men nej tack, kommer jag att svara irriterat. Jag tror jag håller mig till alkoholen. Det är ju varken dyrt eller ohälsosamt, eller… vänta nu?
Alexandra Algerydh:
Jag vet inte vad det var som slutligen fick mig att ge efter, jag hade ju lovat mig själv att inte dricka förens jag lagligt kunde
förrän
Alexandra Algerydh:
Gång på gång hade jag förklarade för mina vänner
förklarat
Jag tycker att du fick fram poängen bra, och landningen var ju helt klockren! Det är en jäkligt viktig fråga. Jag var precis som du nykterist (nåja) tills jag var 18 och jag är alltid noga med att aldrig tjata på någon som valt bort flaskan, eller ens fråga varför han/hon gör det.
Än en gång, skitbra Alex!
Alexandra Algerydh:
det är nya, viktiga frågan på allas läppar?
Det här låter ganska konstigt. Skulle föreslå "- det är den nya, viktiga frågan på allas läppar"
Jag skulle också gärna vilja se en lite mer utförlig inledning.
Alexandra Algerydh:
De flesta av dem började svepa i sig häxblandningar redan i tidiga tonåren. Jag var 13 år när
Du säger innan att du debuterade långt senare än dina vänner, men så vitt jag vet är 13 första året man är tonåring = tidiga tonåren. Får det inte riktigt att gå ihop.
När man läser vidare förstår man att du sen la av med det i fem år. Men jag rekommenderar då att du inleder meningen "Jag var 13 år ..." med något annat, kanske slå ihop med det man senare får läsa. "Även jag drack första gången i tidiga tonåren men bestämde mig efter de första kväljningar, framkallat av häxblandningen som min vän blandat i en Coca Cola-flaska, att aldrig mer dricka igen, det tog fem år" eller något liknande.
Alexandra Algerydh:
Tallinnkryssning
Skall vara särskrivet
Alexandra Algerydh:
riktigt, au naturelle.
skulle gärna se au naturelle i kursiv stil.
Alexandra Algerydh:
konsumparkering
Versal begynnelseboksam i Konsum
Alexandra Algerydh:
bli ifrågasatt?
Går vi samma öde till
Alexandra Algerydh:
några år?
– För att
Forsätt på samma rad eller lägg in en radbrytning mellan dessa
Alexandra Algerydh:
är ohälsosamt, dyrt, och beroendeframkallande!
Du kan ta bort kommat efter dyrt
Alexandra Algerydh:
eller… vänta
eller ... vänta
Texten som helhet är lite osammanhängande, du börjar prata om att börja med alkohol tidigt och övergår senare till det här med att det numera är mer socialt accepterat att dricka än att inte. Det går att knyta ihop delarna men just nu kan i alla fall inte jag se den röda tråden riktigt klart, den finns där - men kan absolut utvecklas.
Utöver Eriks och Jillies korr.
Alexandra Algerydh:
dricka förens
förrän
Alexandra Algerydh:
den kvällen, fyra månader innan min artonde födelsedag
Föreslår "den kvällen - fyra månader innan min artonde födelsedag", för bättre betoning
Alexandra Algerydh:
”Nej tack, jag dricker inte” sa min kollega
inte", sa min
Alexandra Algerydh:
sagt ”nej tack, du kan
Versalt "n" = "Nej tack..."
Alexandra Algerydh:
– För att det är ohälsosamt, dyrt, och beroendeframkallande! Tack, men nej tack, kommer jag att svara irriterat.
Du kör citationstecken på alla andra ställen så du bör fortsätta med det. Skippa talstrecket, alltså.
"För att det är ohälsosamt, dyrt, och beroendeframkallande! Tack, men nej tack", kommer jag att svara irriterat.
Jillie Kaaret:
Alexandra Algerydh: Tallinnkryssning
Skall vara särskrivet
Icket!
Jag tycker nog, till skillnad mot Jillie, att poängen går fram. Förstår hennes feedback dock. Annars är det en riktigt fin liten krönika, med ett grymt skönt språk och flyt (as usual), om ett hett ämne.
Förresten.
Alexandra Algerydh:
ag själv debuterade som blivande alkoholist
Blivande alkolist???
André Vifot Haas:
Jag tycker nog, till skillnad mot Jillie, att poängen går fram. Förstår hennes feedback dock. Annars är det en riktigt fin liten krönika, med ett grymt skönt språk och flyt (as usual), om ett hett ämne.
Håller med här. Bra och noggrann korr från Jillie, men jag lokaliserar absolut en fin röd tråd.
Nått är skumt, jag kan inte redigera mitt eget inlägg, så jag får göra såhär istället..
_______________________
Varför höjer vi på ögonbrynen när någon beställer läsk när det är happy hour i baren? Ämnet är världens vanligaste drog; alkohol. Frågan är - att dricka eller inte?
Jag har en kollega som valt det senare alternativet. Hon dricker alltså inte, och enligt henne själv har hon aldrig så mycket som ens smakat på alkoholhaltiga drycker och tänker inte göra det heller.
Jag var 13 år när jag smakade på alkohol första gången. Det var en äcklig sörja som min bästa vän blandat ihop i en gammal colaflaska. I den stunden, när den första kväljningen for genom min kropp bestämde jag mig för att aldrig dricka igen. Efter den händelsen höll jag mig ifrån alkohol i fem år. Jag tröttnade fort på att se mina vänner svepa i sig häxblandningar, spy ner sig och skämma ut sig. Det spelade ingen roll hur härligt de påstod att det var, sprit var inget som lockade för min del. Jag höll emot grupptrycket och hävdade bestämt att alkohol var för människor som inte visste hur man roade sig på riktigt, au naturelle.
Jag minns väl den Tallinnkryssning som blev startskottet för min första, hårdaste och mest intensiva party-period. En kompis presenterade mig för Lennart, en drink bestående av Xanté (päronkonjak) och Sprite och det smakade gott, riktigt gott. Drinken var inte alls lik den sörja jag kräkts upp på en Konsumparkering fem år tidigare. Jag vet inte vad det var som slutligen fick mig att ge efter, jag hade ju lovat mig själv att inte dricka förrän jag lagligt kunde köpa min egen sprit. Hade jag fått slut på ursäkter för att säga nej till spriten? Gång på gång hade jag förklarat för mina vänner hur larvigt jag tyckte det var att dricka när man inte ens var mogen nog att inhandla alkoholen själv. Trots det smuttade i mig stora mängder av min nyfunna vän Lennart den kvällen - fyra månader innan min artonde födelsedag.
Numera anser jag mig ha en relativt sund relation till alkohol. De dagar då jag kunde hinka i mig en flaska Tequila på egen hand utan att lägga en pizza på hallmattan är över. Det är en tid som jag varken saknar eller är stolt över. Ett glas vin till maten kan vara gott, en cider i kvällssolen kan kännas fräscht. Att ligga och hulka i ett dike på valborg känns desto mindre hippt.
”Nej tack, jag dricker inte”, sa min kollega lättsamt när hon erbjöds ett glas vin till förrätten på firmafesten i fredags. Hennes tonfall var varken dömande eller ursäktande. Ungefär som hon hade sagt ”Nej tack, du kan slänga kvittot”, till kassörskan på ICA. Inga konstigheter alls egentligen, men orden flyger ur mig ändå; varför inte? Jag replikerade så snabbt att det inte känns som en fråga, mer som en ordspya som jag inte kunde kontrollera. Inombords svor jag högt åt min dåliga självkontroll. Hon tittade på mig med en smått kränkt blick, vilket hon gjorde helt rätt i. Jag tog genast tillbaka mina ord och vi hamnade i en lång men intressant diskussion kring det ämne jag just nu skriver om. Sen när blev det mer socialt accepterat att dricka alkohol än att inte göra det? Det har ju till och med gått så pass långt att man tycker människor som inte dricker är lite konstiga.
Varför måste man ha en anledning till att man valt bort spriten? Är det bara gravida, troende och nyktra alkoholister som legitimt kan tacka nej till ett glas rödtjut numera? Måste man ha ett argument redo i rockärmen för att kunna välja bort en substans som faktiskt är en drog, ett slags narkotika, utan att bli ifrågasatt? Det verkar onekligen så. Jag undrar då; går vi samma öde till mötes när det gäller rökning? Kommer folk att stirra på mig och undra varför jag tackar nej till en cigg utanför krogen om några år? "För att det är ohälsosamt, dyrt och beroendeframkallande! Tack, men nej tack", kommer jag att svara irriterat. Jag tror jag håller mig till alkoholen. Det är ju varken dyrt eller ohälsosamt, eller … vänta nu?
Erik Nahlén:
Bra och noggrann korr från Jillie
Jillie Kaaret:
sammanhängan
Ja, jag ser vad du menar Jillie.. Men jag är lite för lat för att göra om hela/halva texten. Och jag ser ändå en skaplig röd tråd, så det får duga så.
Annars, tack för en bra korr, jag tror jag fått bort/med allt nu. Nån som orkar kan ju slänga ett extra öga 🙂
Uppe
Tråden låst
