"Det var som om jag inte var närvarande. Som om det hela var på film och jag bara satt vid sidan av och såg på medan min kropp utnyttjades. Jag stängde av mitt inre och lät mitt yttre ta smällen."

Sandra var bara femton år när hennes liv kom att få en drastisk vändning. Sommaren när hon började på sitt livs första sommarjobb blev början på ett år utav rent helvete, fyllt med panikattacker, utvecklande av fobier och rädslan för att leva ett normalt liv.

En våldtäkt är så mycket mer än en man som kastar sig över en kvinna i ett mörkt buskage en regnig lördagskväll, så som Aftonbladet ofta framställer det. Oftast sker den i hemmet av någon personen känner och rent utav är vän med. En våldtäkt behöver inte heller innehålla fysiskt våld som många tror. Sex mot ena partens vilja är en våldtäkt, inga undantag.

Sommarjobbet hade hennes mammas kompis fixat. Hennes handledare på platsen var en pratglad man i 45-årsåldern, nybliven far och god vän till familjen sedan många år tillbaka.
– Vi kom mycket bra överens. Han var väldigt jordnära och trevlig, lite som en kompis i min egen ålder.

Det var under Sandras sista vecka på sommarjobbet som hennes handledare ställde frågan om de kanske skulle fira av henne med lite vin - lite busigt och givetvis i hemlighet under arbetstid. Hon berättar att hon då svarat ja och skrattat, då hon trodde att han skämtat med henne. Dagen kom och Sandra insåg då alldeles för sent vad hon gått med på.
– Det var försent att dra sig ur då. Dessutom skämdes jag för att berätta att jag inte förstått att han var seriös med sin fråga. Det var bara att hålla masken och spela med.

De bestämde att de skulle hålla till i ett tomt kontorsrum, då det inte var någon som vistades där på grund av semestertider. De drack sig småfulla och när de under lunchtid skulle återvända till rummet för att fylla på sina sportflaskor med mer vin, tryckte mannen upp Sandra mot väggen och kysste henne. Han sa att han längtat i veckor efter att få göra det. Sandra hade panik redan då. Hon visste inte vad hon skulle göra. Vad hon skulle säga. Men det behövde hon inte fundera på länge.

Mannen drog med Sandra in på en trång toalett. Där inne tvingade han henne både att utföra oralsex och vaginalt samlag.
– Det var det obehagligaste jag varit med om i hela mitt liv. Han tryckte sin kuk så långt ner i min hals att jag inte kunde andas. Medan jag gjorde allt vad jag kunde för att komma loss för att få andas och överleva, hoppades jag av hela mitt hjärta att jag skulle kvävas till döds och bara få försvinna. Jag har aldrig varit och kommer nog aldrig att bli så kluven igen i hela mitt liv.

Hur kommer det sig att ingen hörde er eller kom och hjälpte dig?
– Jag skrek inte. Jag kämpade inte emot. Jag stängde av. Var paralyserad. Det här hände inte mig. Det här var inte på riktigt. Det var det jag bestämde i mitt huvud. Jag var helt enkelt för rädd och för chockad av vad som hände för att ens reagera.

Efter övergreppet berättade Sandra enbart för en nära kompis om vad som hänt. Där fick hon inte mycket stöd, då kompisen tolkade det som att det var hon som hade förfört mannen. Efter det trodde Sandra att det inte var någon idé att försöka berätta för någon mer. Tänk om den inte den personen heller skulle tro henne? Månaderna gick och Sandra började må allt sämre.
– Jag försökte förtränga händelsen. Tänka att det var som vilket knull som helst.
Tillslut sa Sandras psyke ifrån och hon utvecklade en stark version av cellskräck. Hon blev rädd för vardagliga saker så som att åka hiss och kommunalt. Ett tag var fobin så svårt att Sandra slutade förflytta sig på annat sätt än att gå eller cykla.

Inför den kommande skolavslutningen året därpå sökte Sandra hjälp hos Barn- och ungdomspsykiatrin. Där fick hon veta att det var vanligt att skrämmande händelser triggade igång exempelvis fobier. I ett år fick hon hjälp att behandla sin fobi, men själva orsaken till fobin, våldtäkten, lämnades obehandlad.
– Jag kunde inte berätta om övergreppet för min psykolog eftersom jag var minderårig och hon hade anmälningsplikt. Att bearbeta själva våldtäkten har jag fått göra på egen hand efteråt.

Sandra har idag flyttat ifrån orten där övergreppet skedde och där mannen bor med sin familj för att slippa bli påmind. Men riktigt fri från honom, det är hon inte.
- Han brukar sms:a mig lite då och då. Det är förklädda sms där han hoppas att jag har en bra dag eller dylikt, men jag vet att de enbart är för att påminna mig om att han finns kvar där ute. Hindra mig från att våga gå till polisen.

Sandra kontaktade aldrig polisen efter händelsen. Eftersom hon är uppväxt i en mindre ort var chansen att vara anonym efter en anmälan en omöjlighet. Dessutom var mannen en mycket god vän till familjen sen tjugo år tillbaka och nybliven pappa.
– Jag lovade honom att aldrig berätta för polisen, och av någon anledning tänker jag inte bryta det löftet.

Vad har du för tips till unga tjejer som råkat ut för liknande händelser som du?
– Prata om det som hände! Jag höll käften om min våldtäkt, och det har jag i efterhand fått sota för hårt. Sen är det dessutom viktigt att du själv väljer hur du vill hantera händelsen. Vill du ha ångest, så ha det! Har du inte det, så är det också okej. Ingen kan bestämma hur du ska känna inför det som hände, och känslorna går i vågor.

Idag talar Sandra öppet om övergreppet. Den som frågar får veta, är hennes motto. Och trots att hon kommit så otroligt långt i processen att arbeta sig igenom detta finns det givetvis fortfarande spår kvar att finna. Dels kan hela veckan bli förstörd av en välgjord våldtäktsscen i en film, och händelser som triggar igång den behandlade fobin finns ju fortfarande överallt. När jag frågar om hon tror att hon en dag kommer allt bli helt fri svarar Sandra ja.
– En dag är jag nog helt över händelsen, men troligtvis som en helt annan person. Jag kommer säkert må mentalt bra, men under andra förutsättningar. Man går inte oförändrad genom detta.

*Sandra heter något annat i verkligheten

Sandras tips på hur du går vidare efter en våldtäkt:
• Prata om händelsen
• Försök inte dölja vad som hände med lögner om någon frågar
• Ta det försiktigt när du är redo att prova på sex igen ...
• ... Och VÅGA njuta då! Sex är något fantastiskt när det sker under rätt villkor
• Anmäl personen om du känner att det hjälper dig att sätta punkt för detta och visa personen att du är inte den man klampar över
• Anmäl dock endast om du vill, INTE för att någon annan tycker att du ska göra det
• Börja om på en ny ort där du slipper möta personen med jämna mellanrum
• Hur du än är klädd, hur full du än är eller om du följer med någon hem så har INGEN rätt att kräva sex av dig!

För dig som blivit utsatt för sexuellt ofredande eller våldtäkt och vill ha professionell hjälp:

Kvinnofridslinjen - Hit kan du ringa gratis och få prata om vad som hänt och få stöd. Telefonnumret är 020-505050.

Barn &Ungdomspsykiatrin i din ort - Här finns möjlighet för stöd och terapi.

Ungdomsmottagningen - De som arbetar här har tystnadsplikt och lyssnar gärna och ger stöd.