”Omkring vår eld vi nu samlats har, liksom så ofta förr. Och innan någon till orda tar så sjunga vi uti kör, på läger på läger på läger trivas vi, på läger på läger på läger vi vilja förbli.”

Vad är det som samlar hundratals, ibland tusentals, scouter på ett ställe? Vad är det som får en att le minst en vecka efter en sådan händelse? Vad är det som gör f:et i fantastiskt till ett så stort gigantiskt F? Kanske är det att andas in den friska luften och samtidigt fylla lungorna med röklukt, eller så är det att sjunga ”trampa på gasen och lätta ankar” eller ”på läger trivas vi” och det gör vi ju

klart jag gör

för

aldrig smakar maten bättre, aldrig känns gräset mjukare, aldrig kan jag skrika högre, aldrig kan jag skratta mer, aldrig är badvattnet behagligare, aldrig kan jag sova så bra under så primitiva förutsättningar, aldrig kan jag stå ut med myggor så bra,

aldrig kan vattenkrig var roligare.

Och när sången sedan dör ut, när eldarna slocknar, när man har slutat ropa ”sassa brassa mandelmassa fettisdagsbulle med torrmjölk” och andra konstigheter då andra skulle applåderat, när rumpan är mör efter att ha suttit på stockar istället för stolar, när lägret är rivet och kroppen längtar efter vila, ler varje cell och det som återstår är alla nya planer uppgjorda med nya bekantskaper från andra kårer och andra platser.

Det är varje års självskrivet hetaste händelse för oss scouter. Så klart. Som musikmänniskans festival eller spelnördens stora lan ungefär. Ganska likt en festival i många avseenden faktiskt, när det handlar om tält och gemenskap och sommar. Ganska likt en vanlig scoutkväll en vacker vår eller höst kväll med, fast större och längre förstås. På båda ställena kanske det arrangeras en tävling eller kanske bakar man underbara skrabbelucker, som för övrigt är ungefär som sockerkaka, fast man steker det i småbitar i panna istället för att grädda som en helhet i ugn, och sedan äter man det efter att ha rullat bitarna i lite socker.

Läger är som ett guldkorn, som en snäcka man kan ta fram för att få höra på vackert havsljud under mörka vinterdagar när det känns som om hela världen är ute efter en. På läger vi vilja förbli.

Och det är
alldeles för underbart
för att det ska vara hälsosamt att bara uppleva en gång per år.

--------------------------------------------------------

Förresten heter texten just nu bara precis vad den är, vilket den ju inte måste sen.