En av de mest populära julklappsböckerna är årets upplaga av Guinness rekordbok. Jag brukade samla på dem, tills jag insåg att serien var på väg i en riktning som skulle gjort ett fortsatt samlande fyllt av skam istället för stolthet. För 1998 vände det neråt.

Böckerna började härefter få en betydligt mer juvenil framtoning med rörig layout i godisfärger, och i ett drag med det möjliga syftet att attrahera de fördomsfulla designades bokens format och omslag om med färgglad och gnistrande prakt. Än värre: man började frångå dokumenterandet av verkligheten för att i allt högre grad skapa sin egen.

Det här yttrar sig på en del kontroversiella sätt, däribland att kategorier uppfinns enbart för att ge utrymme åt en viss film eller artist eller vad det nu kan vara. Som exempel kan nämnas rekordet för flest gummifötter i en och samma film där utnämningen givetvis gick till Sagan om ringen. Men det mest välkända exemplet torde vara fallet med bandet Gorillaz, som i 2001 års version fanns med under kategorin framgångsrikaste virtuella band. Jag menar, hur många finns det?

Guinness rekordböckerna från gamla och ärofyllda tider hade en mer seriös framtoning. De var riktiga uppslagsverk, innehållande uppgifter man faktiskt skulle kunna tänka sig att vilja ta reda på, som till exempel världens mest produktiva författare, eller världens minsta groda.

Men ack, däri ligger ett dilemma ur försäljningssynpunkt, för den överväldigande majoriteten av dessa rekord förändras aldrig från ett år till nästa. Vilken var då lösningen på detta problem? Jo, en tv-anpassning av konceptet som gav upphov till det ena löjliga och forcerade rekordet efter det andra. Exempel:

Flest ljus i en tårta: 27 413 stycken

Kokt brysselkål, flest ätna på en minut: 21 stycken

Flest personer inuti en såpbubbla: 26 stycken

Längsta livesändningen av en mognande ost med webcam: 1 januari 2007 till mars 2007

Snabbaste tiden att med hjälp av fötterna sätta sex ägg i äggkoppar: 57 sekunder

Flest fiskar utsnutna genom näsan på en minut: 8 stycken

Inte ens om jag så ville skulle jag kunna komma på ett mer bisarrt rekord än det där sista. Och jag svär att alla ovanstående är autentiska rekord från 2008 års upplaga.

Jag efterfrågar en återgång till den seriösa uppslagsvarianten, gärna en rejäl lunta med brun läderpärm fylld av riktiga rekord och inget av det här påhittade struntet. Men eftersom det aldrig kommer hända välkomnar jag eventuella konkurrenter i genren. Möjligen blir det lättare för nya aktörer att slå sig in om de nischar sig med exempelvis "Världens största samlingar" eller liknande. En tanke bara.

TL;DR: De nya Guinness rekordböckerna suger.