Måndag eftermiddag. Klockan var 14:03 och en liten folksamling hade samlats kring staketet på Sergels torg i tron om att det skulle dyka upp en flashmob med steppdansare. Men det var inga steppdansare på väg, ljudet kom från de ekande klackarna som tillhörde Elin Kling, Sofi Fahrman och Ebba von Sydow, som hetsigt stapplade mot Stockholms finare kvarter för att en gång för alla lägga beslag på Storstadspojkens hjärta och störta Blondinbella från bloggtronen.

Nu var det bråttom, de var försenade eftersom Elin Kling fick en akut craving alert på Drottninggatan. Hon såg en man iklädd en utsökt fjäderskrud inspirerad av förtryck och Nordamerikansk prärie, men när de kom närmare såg de att de i själva verket var Peter Siepen som i brist på mediajobb hade börjat som panflöjtsindian utanför Åhléns.

Samtidigt spatserade Nils intet ont anande hemåt efter dagens tredje gympass medan han visslade på Eye of a Tiger och skakade sin proteinshake med smak av hjortron-granris. Det här skulle bli en bra dag, hade han bestämt. Han kanske skulle hinna jobba på sitt projekt, han kanske skulle hinna spela Halo 3, och han kanske skulle hinna uppdatera sin Facebook-status med texten ”uppdaterar sin Facebook-status”.

Efter tio minuter föll det sig så väl att både Nils och modebloggerskorna samtidigt anlände till hans port.
- Där är han! gastade Cecilia Blankens och slängde upp ett vibrerande pekfinger mot den mycket förvånade norrlänningen.

Nils, som inte hade en aning om att han nu utgjorde mittpunkten för Sveriges största bloggfight, hann precis fippla ur iPhone-hörlurarna innan nästa hotfulla läte ljöd.

- Intag fashion-poserna!

Modebloggstruppen ställde upp sig som i en välkomponerad stridsformation - den vänstra underarmen mot bröstet och stortårna pekandes mot varandra som två kyssande fjärilslarver.
Sofi tog täten. Likt modeintresserade zombies marscherade de långsamt mot den numera livrädda storstadspojken och när de kom närmare började hennes tunga snurra som en gammal flygplanspropeller.

- J-j-j-j … jag har inte tid mer er, jag måste gå hem och ta bloggbilder på mitt ostädade skrivbord, stammade han fram.
- Nej du, nu är du min! fräste Sofi. Vi ska flanera på Upper East Side, vi ska bada i Crystal, vi ska gå på fem filmpremiärer per kväll, vi ska snorta kokainlinor lika långa som Brooklyn bridge …

Hon tryckte sig mot Nils välpumpade bringa och skulle just till att omsluta hans läppar då det plötsligt hördes ett högt karatevrål. Sofi flög iväg som en fladdrande frisbee när Blondinbella hoppsparkade henne i sidan.

Den listiga Löwengrip hade några dagar tidigare sänt ut hennes spion Hans Shimoda för att hålla koll på konkurrenterna, och han hade plikttroget Twittrat om allt han såg på Scandic Anglais dagen innan. Nu hade hon iklätt sig en moderiktig riddarrustning med en tvåmeters stilettklack från Prada som lans och ett Blugirl-linne i kevlar som sköld. Efter att temporärt ha oskadliggjort Sofi ställde hon sig i Karate Kid-positionen Tranan för att försöka skrämma bort de resterande modebloggerskorna. De lät sig dock inte hunsas och en våldsam strid utbröt.

Fighten överträffade vida Dackefejden både när det gällde våldsamhet och omfång. Ebba skrek och svingade sin handväska som en rumänsk släggkastare, Blondinbella sprutade Cacharel-parfym i ögonen på henne, och samtidigt kom Cecilia bakifrån och försökte göra ett strypgrepp med ett Evfa Attling-halsband med den tänkvärda inskriptionen ”Make peace, not war”.

Det blev sån tumult att till och med torgförsäljarna tystnade och en stor folksamling stod nu och MMS:ade Aftonbladets 71717-telefon i hopp om att bli månadens bild. När det stökiga stridsmolnet hade skingrats låg modebloggerskorna utspridda som bortblåsta glasspapper och ett tjockt lager av lösnaglar täckte marken.

Den enda som stod upp var Blondinbella.

På ett närmast heroiskt sätt bortsåg hon från sina stridsskador, tog Nils under armen, vandrade mot porten, log mot honom och sa:
- Det här bloggar vi om.