Vilket ord som helst kan bli till ett uttryck. Det fick vi smaka på redan '06 då ordet "fett" slutade vara något man bredde på macken eller bar med sig runt magen och istället blev ett sätt att säga att något var bra. Även uttrycket ”att steka” blev på tapeten och var bland de hetaste aktiviteterna under den sommaren. Modejunkiesarna och deras polare pro-anabrudarna grät och mådde dåligt. Nu har de dock tagit ut sin hämnd i form av ett nytt, mer rumsrent uttryck.
För någon vecka sedan var jag i ett av Stockholms många shoppningcenter och skulle kränga på mig ett par tighta jeans på lår som både var ”feta” och som tagit del av ett leverne med mycket "stekt". När jag stod där och som bäst skulle dra upp byxorna den sista lilla biten över häcken hörde jag hur två unga tjejer fnittrade hysteriskt i provhytten bredvid.
Att döma på deras röster kunde de inte ha varit en dag äldre än femton. De trängdes i den minimala provhytten bredvid mig och hade säkerligen en av veckans bästa stunder ihop. De fortsatte att tjattra och det var uppenbart att den ena flickan höll på att byta om för att prova något tjusigt plagg hon funnit i butiken. Det blev tyst för ett ögonblick, var på hennes kompis bröt tystnaden med:
"Den känns lite Blondinbella"
Under mina nitton år var det första gången jag kände mig gammal. Jag hade inte den blekaste aning om vad tusan det kunde betyda. Var det bra eller dåligt? Syftade hon på att plagget var high fashion och såg dyrt ut (vilket är den stil Blondinbella själv verkar satsa på när det kommer till kläder) eller riktade sig kommentaren snarare åt Blondinbellas karriär och att plagget då snarare kändes professionell och lite "business"?
Även om jag faktiskt övervägde tanken att klättra upp på den lilla vadderade pojkvänspallen i hörnet av min hytt och titta in i deras för att fråga vad fanken de menade med det, så höll jag mig. Inte heller vågade jag när jag väl slitit av de strangulerande jeansen att ställa mig utanför och vänta ut dem likt ett rovdjur. Som den svenne jag är klädde jag istället på mig mina kläder, lämnade tillbaka de för små jeansen prydligt vikta där jag tog dem och gick vidare i shoppingcentret och med mitt liv. Trodde jag.
Så här i efterhand ångrar jag mig. Jag kan inte sluta fundera på vad flickkraken menade. Frågan härjar i mina tankar dag som natt. Den är med mig när jag vaknar och kvar när jag ska sova. Varför besparade jag mig inte denna frustration? Hur kunde jag vara så dum att jag inte bara tog mod till mig och frågade?
För att kunna gå vidare med mitt liv bestämde jag mig att fråga den person som kunde svara på denna fråga bäst av alla; Blondinbella själv. Jag skickade iväg ett kort mejl där jag berättade om min fundering som grämde mig och vad hon ansedde om adjektivet "Blondinbella". Jag fick inte ens ett ynka litet tack för min fråga.
Sporrad av nederlaget bestämde jag mig för att inte ge upp. Blondinbella kanske hade övergett mig, men än fanns det hopp kvar! Följaktligen sände jag iväg min fråga igen - den här gången till Blondinbellas största konkurrent: Kissie.
Nu vet inte jag om det är så att Kissie varit en mycket upptagen flicka på senaste tiden (speciellt efter hennes uttalande om både NSF och homosexuella män som visade sig vara en mindre smidig kombo), men av någon anledning kände hon varken för att smutskasta sin konkurrent som hon visat stort intresse för att göra tidigare eller att svara på vad det skulle innebära om något kändes "Kissie". Således fick jag smaka på nederlagets bittra smak igen.
Mitt sista lilla hopp skänkte jag till Svenska Akademien en snorkall februarimorgon. Visste inte de, då visste tamefan ingen. Så här såg då mitt sista brev ut i denna sorgliga historia. Inte helt oväntat lämnade även dem mig i ovisshet. Ändå grämer frågan inom mig. Kommer jag någonsin att få veta? Hur är något som känns lite Blondinbella?
[En rackarns printscreen av mitt mail]
Vet du? Hur är egentligen något som känns lite Blondinbella?
Just ja!
Ingress:
Mycket av det som ramlar ur våra munnar, medvetet eller omedvetet, kan snappas upp av öron tillhörande personer man inte känner. Det som känns självklart att säga till ens kompis kan bli till ett enda stort frågetecken för en utomstående. Så även i detta fall. Vad betyder egentligen adjektivet "Blondinbella"?
Marielle Hagblad:
De fortsatte att chattra och det var uppenbart att den ena flickan höll på att byta om
tjattra
Marielle Hagblad:
eller riktade sig kommentaren snarare åt Blondinbellas karriär och att plagget då snarare kändes professionell och lite "buisness"?
business
Marielle Hagblad:
den här gången till Blondinbellas största konkurrent, Kissie.
den här gången till Blondinbellas största konkurrent: Kissie.
Det här var ju helt briljant och du gör en stor positiv höna av en liten fjäder, att göra en typ icke-händelse (du fick ju inte ens svar!) till något intressant och roligt. ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Marielle Hagblad:
vara något med bredde på macken
man bredde på mackan.
Marielle Hagblad:
aktiviteterna som skedde under den sommaren.
tycker du kan ta bort "som skedde" så blir det stunsigare
Marielle Hagblad:
För någon vecka sedan var jag i ett av Stockholms många shoppningscenter och skulle kränga på ett par tighta
shoppingcenter, kränga på mig ett
Marielle Hagblad:
lår som både var ”feta” och som tagit del av ett leverne där man åt mycket ”stekt”.
Föreslår: och som tagit del av ett leverne med mycket "stekt"
Marielle Hagblad:
Av att döma på deras röster
Bort med "av"
Marielle Hagblad:
Syftade hon på att den var high
Eftersom det inte framgår vad du syftar på så byt ut "den" mot "plagget". Så kan byta ut "plagget" längre fram i meningen mot "den". Om du förstår vad jag menar...
Marielle Hagblad:
pojkvänspallen
![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Marielle Hagblad:
tillbaka de försmå
för små
Marielle Hagblad:
Såhär i efterhand ångrar jag mig
Så här
Marielle Hagblad:
Svenska Akademin
Akademien
Marielle Hagblad:
Visste inte dem,
Visste inte DE
Marielle Hagblad:
Såhär såg då mit
Så här
Grymt tjusig text, Marielle! Precis som Erik säger är det imponerande hur du lyckas göra en icke-händelse så intressant. Massvis med cred för det!
DOCK tycker jag inte att du behöver ta i så mycket. Efter halva texten blir det alldeles för överdrivet. Exempelvis:
Marielle Hagblad:
Frågan härjar i mina tankar dag som natt. Jag gråter mig till sömns och är totalt apatisk under dagarna. Varför besparade jag mig inte denna smärta?
Marielle Hagblad:
Efter timmar av sträckgråtande och några kakor Marabou mjölkchoklad senare kände jag att jag skulle gå under om det inte skedde något snart.
Jag tycker mest det här blir löjligt faktiskt. Det blir FÖR mycket, helt enkelt. Jag förstår absolut vad du vill få fram, men du kan tona ner det rejält och ändå få fram samma poäng.
Hoppas du förstår vad jag menar, annars är det bara att be mig utveckla.
Men som sagt, grymt bra annars!
André Vifot Haas:
Visste inte DE
*dör av skam*
Marielle Hagblad:
blev på tapeten
Kom på tapeten.
Marielle Hagblad:
Att döma på
Att döma av.
Marielle Hagblad:
dyr
dyrt
Marielle Hagblad:
konkurrent: Kissie
jag skulle sätta ett kommatecken där snarare än kolon
Marielle Hagblad:
tamefan
ta mig fan.
Mycket bra text i övrigt, välstrukturerad och dramatiserande
Erik Nahlén:
den här gången till Blondinbellas största konkurrent: Kissie.
Anders Sjölin:
jag skulle sätta ett kommatecken där snarare än kolon
Gör upp om saken.
Marielle Hagblad:
Gör upp om saken.
Mitt argument är att kolon i första hand används för att markera att någon säger något, och att räkna upp saker och ting.
"Det fanns flera läckerheter på julbordet: skinka, köttbullar och lite sjötunga".
Om man vänder på ordföljden märker man också att kolon blir malplacerat. "...den här gången till Kissie, Blondinbellas största konkurrent".
Anders Sjölin:
Mitt argument är att kolon i första hand används för att markera att någon säger något, och att räkna upp saker och ting.
Ja det stämmer enligt gängse "skrivregler", men jag tänkte köra kolon för att göra det mer "högtidligt" eftersom det redan är en sådan ton i texten. Så ja, det är väl en smaksak 🙂
André Vifot Haas:
Jag förstår absolut vad du vill få fram, men du kan tona ner det rejält och ändå få fram samma poäng.
Måste säga att jag håller helt med André här, blev lite förblindad av den fina humorn och fnissade mig förbi det på första genomläsningen.
André Vifot Haas:
Jag tycker mest det här blir löjligt faktiskt. Det blir FÖR mycket, helt enkelt. Jag förstår absolut vad du vill få fram, men du kan tona ner det rejält och ändå få fram samma poäng.
Korra igen darling!
Marielle Hagblad:
Korra igen darling!
Nu ser det mycket bättre ut!
Marielle Hagblad:
upp.Blondinbella
mellanrum efter punkten
Marielle Hagblad:
Kommer jag någonsin att få veta?
Här tycker jag att det kan passa med att du slänger in din fråga igen.
Uppe!
Tråden låst
