Att hoppa ut ur ett fullt fungerande flygplan kanske låter som en dålig idé. Men koppla ihop dig med en instruktör med fallskräm och du har ett tandemhopp. 10 000-tals människor har gjort det och nu var det min tur. Här kommer rapporten om dagen då jag tog klivet ut från 4000 meter och störtade ned mot marken.

09:00 Vaknar hemma i min säng, är otroligt nog inte nervös utan ser fram emot dagen och fallskärmshoppet. Trodde verkligen att jag skulle vara ett nervöst vrak vid den här tiden men jag är väldigt lugn. Kikar ut genom fönstret och ser en helt blå himmel med strålande sol. Perfekt väder.

12:30 Tar mig en promenad ned till stan, känner mig väldigt fnittrig och förväntansfullt och skulle helst bara vilja skrika ”GISSA VAD JAG SKA GÖRA SNART, HOPPA FALLSKÄRM. HEHE LOSERS!”

14:15 Sätter mig i bilen och styr kosan mot Vårgårda och det flygfält som finns där. Ber min kära chaufför, som även hon ska hoppa tandem, att inte köra för fort, vill inte vara med om en olycka på väg till upplevelsen. Det skulle kännas alldeles för surt.

15:16 Kommer fram till Vårgårda och det lilla, lilla flygfältet. Jag känner ett litet sug i magen när jag kliver in i lokalen och ser det lilla flyget som, om cirka en timme, ska ta mig upp över molnen. På väggarna finns massa planscher som visar fallskärmar, folk som bildar formationer medan de faller och människor som hoppar tandemhopp med leenden som går från öra till öra.

15:20 Får lite papper att fylla i. Har jag några skador? Nej. Är jag sjuk? Nej. Alltså var det inga problem. Fick även fylla i ett papper som är till för den person som ska videofilma förberedelserna samt själva hoppet.

15:25 Vi får sitta ned och vänta lite. Nu börjar nervositeten smyga sig på. Börjar fråga mig själv varför jag skulle vara så snabb med att boka tid. Den 11 september också, jag må vara väldigt skrockfull men det känns inte som en bra dag att handskas med flygplan. Jag har aldrig varit höjdrädd utan skulle mer kalla det en stor respekt för dragningskraften. Kommer på att jag aldrig ens vågat hoppa från femmetershopptornet på badhuset. Inget bra tecken.

15:52 Instruktörerna kommer och de är båda väldigt sociala och skämtsamma vilket alltid underlättar. Jag får reda på att jag ska hoppa fastkedjad med Nico, en man i 35-årsåldern som hoppat nästan 2000 hopp. Känns tryggt och säkert.

15:55 Jag får dra på mig en overall över kläderna och en sele över det. Den dras åt tajt och jag kan bara röra mig framåt likt en robot. En röd mössa med skyddsglasögon blir pricken över i:et och jag känner mig faktiskt som en riktig fallskärmsjägare. Eller nej, tvivlar på att fallskärmsjägare har på sig illröda mössor som för tankarna till ”tivoli”.

16:07 Nico sätter på en film vi tandemhoppare får se på. Den är cirka tre minuter och beskriver hur man ska hoppa. Armarna fram, hakan upp och med kroppen format som en banan. När landningen kommer ska man bara hålla upp fötterna. Och det viktigaste: Ha Kul!

16:16 Det lilla flygplanet rullar fram mot startbanan och jag och de 10 andra fallskärmshopparna knökar in oss i planet. Det är trångt och en väldigt god stämning. De andra är vana fallskärmshoppare och inte alls lika nervösa som jag. Ser dock verkligen fram emot hoppet och känslan av att falla fritt.

16:20 Flygplanet har lyft och nu tycker jag att vi snart borde vara tillräckligt högt uppe. Visade sig att vi bara var på 300 meter. Slutmålet är 4000 meter. Ögonmått är inte min starkaste sida.

16:40 Äntligen visar höjdklockan på Nicos arm 4200 meter. Får reda på att de 200 metrarna innebär sex sekunder extra i det fria fallet.

16:41 Nico kopplar fast sig med mig så vi sitter ihop. Jag sätter på mig glasögonen.

16:42 Dörren öppnas och de andra fallskärmshopparna försvinner snabbt. Helt plötsligt börjar jag också röra mig mot dörren och sedan sitter jag där. Händerna mot bröstet och fötterna dinglande från flygplanet med molnen under mig.

16:43 Ler in i kameran och sedan faller vi ut ur planet. Det suger till riktigt i magen, jag känner en klapp på axeln som är mitt tecken till att hålla fram händerna. Jag försöker komma ihåg att hålla hakan uppåt. Man har inte direkt känslan av att falla utan känner mest att det är väldigt, väldigt blåsigt. Jag hade munnen öppen och känner hur hela munhålan blir torr som sandpapper. Måste verkligen planera in varje andetag. Helt plötsligt dyker min kameraman upp framför mig, han tar mina händer och det enda jag kan tänka på är att le in i kameran. Det finns inte så mycket att göra förutom att njuta av känslan att falla i 200 km/h.

16:44 Jag hör ett ljud och förstår att det är fallskärmen som öppnar sig. Helt plötsligt dras vi uppåt med en himla fart och mitt första och sista skrik tar sig ur min mun. Tar några djupa andetag och förstår vad som hänt. Nico lättar lite på selen så jag hänger skönare och han frågar hur det var. ”Jättebra”, säger jag. Nu är det bara att njuta, det känns mest som om man svävar ovanför en stor tavla. Jag ser landskapet med alla dess åkrar.

16:49 Utan att ha märkt det hade vi sjunkit och var nästan nere vid marken. Jag ser landningsplatsen och tycker nu att vi närmar oss alldeles för snabbt. Jag håller upp benen och bara någon meter från marken drar Nico i något snöre så vi kommer in plant mot marken. Glider fram på rumpan och stannar i gräset. Jag har väldigt svårt att förstå vad som hänt och kan bara le. En kamera dyker upp framför ansiktet och jag får beskriva hur det känns. Kunde inte då forma några direkta ord förutom ”jättebra, jättebra”.

17:10 Efter att ha fått mitt diplom sätter vi oss i bilen igen. Adrenalinet efter hoppet försvann mycket snabbare än vad jag trodde och har nu ersatts av ett tomrum. Jag har under flera åt velat hoppa fallskärm och nu när det är gjort känns det … ja, tomt. Jag frågar mig själv vad som ska bli nästa extremsport att prova, det är ju väldigt svårt att hitta något som toppar fallskärm liksom. Jag bestämmer mig för att unna mig ett fallskärmshopp om året.

För det var verkligen en helt fantastisk upplevelse. Väldigt häftigt men inte så läskig som jag trodde. Jag går nu hemma och väntar på att filmen ska skickas till mig, tror man får lite mer perspektiv på hela grejen efter att man har sett det. Vill i alla fall tipsa om ett tandhemshopp till alla. Och om ni gör det, njut! Njut när ni sitter i planet och njut precis innan ni hoppar ut … för det tar slut för snabbt.

Är du sugen?

Vårgårda och Strömstad, http://www.tandemhopp.se
Västerås, http://www.fallskarmscenter.se
Stockholm, http://www.skydive.se
Malmö, http://www.skydiveskane.se