En hyllning till busringningen.

I min (och säkert många andras) umgängeskrets var det här med busringningar vad World Of Warcraft och Efukt är för dagens tolvåringar. Med Hassan-gänget som stora förebilder samlades hela kompisskaran kring telefonen hemma hos varandra. Och där satt vi och knappade in nummer på måfå i hopp om att komma fram till någon senil gammal pensionär som man kunde lura byxorna av. En favorit var att utge sig vara från Bingolotto och entusiastiskt gratulera tant till vinsten av 100 kilo kaffe som hon kunde hämta ut uppe i Götet. Jag vet, extremt okreativt, men detta var som sagt i början av vår busringarkarriär innan vi hade slipat våra skills.

Alla i kompisgänget hade vi olika specialiteter, precis som hjältarna i Fantastiska fyran eller hjältarna (?) från Polisskolan. En var mästare på att låta efterbliven, en annan kunde slänga på en trovärdig auktoritetsröst och själv behärskade jag den nobla konsten i att låta som en gammal tant. Men förr eller senare så skedde oundvikligen busringningen som fick oss att (i alla fall tillfälligt) sluta upp med fritidssysselsättningen. När en grinig gammal gubbjävel, som säkert inte fått något det senaste seklet, ringde upp våra föräldrar och hotade med polis om deras ungjävlar inte slutade upp med telefonterrorn insåg vi att det kanske inte var så bra det vi höll på med. Fast vi kom lyckligtvis snart på bättre tankar igen när vi presenterades för en fantastisk funktion av äldre, mer erfarna busringare. Så medan risiga kompisar fortsatte dra på sig polisanmälningar och livremspisk från förbannade föräldrar satt vi och ”fyrkant trettiett fyrkant”-ade iväg samtal efter samtal.

Som en liten hyllning till denna praktfulla konstart tänkte jag lista världens elva bästa busringningar. Men eftersom jag inte hört alla världens skojsamtal så gör jag det enkelt för mig och håller mig enbart till de som figurerar på Hassans skivor (så egentligen borde artikelrubriken lyda ”De elva bästa busringningarna från Hassans skivor” men det låter ju inte lika stunsigt). I jämförelse med samtalen nedan framstår självklart våra målbrottsklingande busringningar som oerhört patetiska. Men kul det hade vi!

Det här är en pizzeria
Visserligen förekom en del busringningar till pizzerior i vårt busringargäng men ingen ens i närheten av Hassans legendariska ”Det här är en pizzeria”, där Felix Herngren kopplar in två pizzerior på samma linje.

Nummerupplysningen
En jävligt basic busringning egentligen. Humorn ligger istället framförallt i världens antagligen mest tålmodiga nummerupplysningstelefonist.

Apoteket Eken
Det är ju verkligen jättemärkligt att blomsterhandelstjejen gör precis som Kristian Luuk säger. Men hon inser väl att hon blivit överkörd av en ångvält när hon i slutet mumlar ur sig ett knappt hörbart ”hej”.

Schampo för fett hår
Ica-tjejen gör sitt yttersta för att förklara att Kristian faktiskt köpt rätt schampo. Men han ligger på och mot slutet blir hon verkligen irriterad.

Ett Västeråsnummer
Att folkpartisten tillslut ger med sig och börjar acceptera det faktum att Ballefjongberga kanske trots allt faktiskt är ett gammalt vikinganamn på en ort i Västerås kommun kan jag ha viss förståelse för. Men Pillesnoppvägen? Killen på Posten som sorterade brevet måste ha fnissat gott.

56:ans buss
Momentet då receptionisten vänder sig till Lennart och frågar om han saknar en buss är priceless, likaså när hon med full seriositet förklarar för Fredrik Lindström hur han lägger i backen.

10 000 tyska bögar
Att receptionisten inte direkt genomskådar samtalet utan istället försöker föra ett seriöst resonemang är humor på högsta nivå.

Bamsegrill
Själva busringningen överskuggas lite av Bogdans underbara svar. På frågan om de har hemlagad potatismos svarar han att ja, de gör potatismos av potatis. På frågan om de bor i kiosken svarar han att nej, de bor hemma. Någon YouTube-video med Bamsegrill kunde jag inte hitta så ni får hålla till godo m​ed denna länk.

JC-Maria
Stackars Maria i JC-butiken går och väntar på att få vara med i en busringning och i rikssänd radio glänsa i sina fifteen minutes of fame. Stackars Maria i JC-butiken förstår aldrig att hon är mitt uppe i dem.

Knurra
Ja, jävligt pubertalt! Ja, jävligt roligt!

Ett starkt verb
Att receptionisten inte kopplar (no pun intended) vad Fredrik menar har jag full förståelse för, men gör inte busringningen sämre för det. Avslutandet med ”jag måste ha tappat det i en mening någonstans” är antagligen den bästa meningen i en Hassan-busringning.

Bubblare: ”Keep your ass on the phone Mike!”
Eftersom det faktiskt inte är en busringning och inte heller genomförd av Hassan så kvalificerar sig Tom Mabes geniala prank inte in på min lista. Men den förtjänar ändå en stund i UM-rampljuset då det absolut är ett av de roligaste telefonlurendrejerierna jag någonsin hört.