Schism:

de/ni är sociopater allihop.

durå

men menar ju ej att fejka en personlighet som så, utan att göra det man inte vågar och låtsas vara bekväm med det tills man blir bekväm med det.

isola:

men menar ju ej att fejka en personlighet som så, utan att göra det man inte vågar och låtsas vara bekväm med det tills man blir bekväm med det.

Fast det är ju likadant, bara det att man har ett annat mål?

isola:

durå

ja

min sociopatiska läggning karaktäriseras av min oförmåga att anpassa mig till nya situationer

isola:

utan att göra det man inte vågar och låtsas vara bekväm med det tills man blir bekväm med det.

poängen är väl just att våga utmana sina rädslor och inte nödvändigtvis att låtsas vara bekväm med det. det låter rätt b att gå runt och implicit ljuga för sig själv och andra

steg ett är nog att helt enkelt acceptera sin aversion och utgå därifrån, annars får man det svårt att vinna mark i "realiteten", precis sim s3on skrev

S3ON:

Fast det är ju likadant, bara det att man har ett annat mål?

Nä ni förstår inte

Som tex redovisning i skolan/på jobbet eller första dagen på nytt jobb/ny skola/dyl. Där man, om man vill ha umgänge, ska vara social och trevlig - och säkert vill vara det också men inte vågar, ska pressa sig själv till att prata högt, prata med okända osv. Var nog jätteblyg när jag var yngre men pressade mig själv lite och sedan har jag inte haft några sådana problem eftersom det blev en vana. Det är ju dock jag, det är ju inte som om jag tänker att nu ska jag babbla och spela allan här för att de ska tycka så och så om mig.

Uh så krångligt det blev

Pressa sig själv lite när man inte vågar, typ.

isola:

Pressa sig själv lite när man inte vågar, typ.

det var en bättre beteckning för företeelsen

inuti:

hur?

agera eller tänk som du vill agera respektive tänka. när du gjort det nog länge så kommer din hjärna att programmera om sig till att faktiskt göra det. finns metoder med diverse betingning och dylikt som kan vara mer effektivt, men det är överkurs. var som du vill vara så blir du i regel så tills slut, helt naturligt.

Monty Cantsin:

tänker mig att om man improviserar fram social förmåga så är det nog lätt att gripa efter halmstrån för att fylla ut konversationer och så

jag fattar

Schism:

den vägen är att föredra!

Sagitta:

Det är något man behöver träna upp, genom att utsätta sig för såna situationer.

jo det stämmer. med "förändras över en natt" menade jag mer att man börjar utsätta sig för nya situationer regelbundet, att man gör det till en vana.

Schism:

poängen är väl just att våga utmana sina rädslor och inte nödvändigtvis att låtsas vara bekväm med det.

jag håller med. om man försöker ljuga för sig själv (vilket jag har gjort) blir det bara en stor besvikelse. inget bra sätt har jag förstått. tyvärr har jag gjort om det många gånger. men det får vara slut med det nu.

Leijonsparf:

agera eller tänk som du vill agera respektive tänka. när du gjort det nog länge så kommer din hjärna att programmera om sig till att faktiskt göra det.

räcker det inte med bara beteende? jag menar.. ska man tänka att man är säker fast man inte känner sig det? jag förstår vad du menar, men jag undrar om det inte är bättre att bete sig på ett sätt tills nya tankar kommer automatiskt.

inuti:

räcker det inte med bara beteende? jag menar.. ska man tänka att man är säker fast man inte känner sig det? jag förstår vad du menar, men jag undrar om det inte är bättre att bete sig på ett sätt tills nya tankar kommer automatiskt.

klart man kan gå omvägar bäst man vill, men det bästa är att träna sig själv till att, exempelvis, bli mer självsäker. det handlar väl rätt mycket om att skaffa sig de kunskaper och färdigheter som krävs för att åstadkomma något utan att göra fel, och sedan inse att man faktiskt vet vad man sysslar med/pratar om. då inser man att man inte nödvändigtvis måste tvivla på sig själv/tveka i tid och otid. och färdigheterna i det här fallet, om du vill vara mer social, är sådana du rimligen redan har, och absolut inte tjänar på att ifrågasätta. det är klart att du kan lära dig att fungera bättre i sociala sammanhang, men du vinner inget varken på kort eller lång sikt på att tvivla på dig själv, i detta sammanhang.

tips: börja bli mer självsäker i ett sammanhang där du redan känner dig skapligt säker. med vänner du litar på, osv. bestäm dig för att sluta ifrågasätta dig själv vad gäller sociala situationer. sen börjar du utsätta dig för mer främmande sociala sammanhang. och till slut har du gjort det så mycket och så ofta att det är en del av dig. det är helt enkelt så människor fungerar, på en rent neurologisk nivå, det är inget konstigt med det.

Du gör andra saker.

Tja, ofta beter man sig som omgivningen väntar sig att man skall bete sig.

Exempel på det är hur man beter sig olika med olika människor, med åldringar kan man vara "rar" och tålmodig, med de "coola" i classen blir man skrytsam eller blyg osv.

För att enklare ändra beteende, ändra miljö. Jag kan ta mig själv som exemplel.

Jag har alltid varit blyg och reserverad utåt, men med kompisarna blir jag hopplöst oblyg och öppen om smått som stort. Nu byter jag skola (blev student och börjar gå i yrkkis nu) och passar på att byta stil över lag på samma gång. Min sambo har en lugnande verkan på mig och jag är därför inte lika lättirriterad runt min mor, jag har pratat med de kompisar med vilka jag haft de intressantaste diskussionerna och mina löjliga anfall har minskat betydligt. Men först och främst så är jag inte en flicka som gömmer sig från diskussion och konflikt längre. Jag var bra på filosofi och började se annorlunda på värden, värdera saker annorlunda. Nu kan jag motivera mina åsikter och stå för det jag säger.

Om du inte vill/kan göra drastiska ändringar i ditt liv, pröva med nåt litet, lyssna på musik du tycker att är tuff eller klä dig i något tufft. Det ger en knuff åt ditt självförtroende så att du kan bli den du vill vara.